Var efter dagens arbete i domkyrkan på gratis tillställning av självaste Jonas Gardell. Han talade om tro i samband med att han släppt ytterligare en bok i ämnet. Den knökfulla kyrkan hade efter 30 minuters väntande förlorat allt syre och var varm som en bastu. När Gardell så äntligen äntrade sprack förväntan närmast upp i jubel efter att han försökt få den kvinnliga kyrkovaktmästaren arresterad i hopp om att fylla kyrkogångarna. Detta gick dock inte....någon bakom oss sa att kyrkoplanen utanför var full av människor som inte kom in och vissa grät tydligen av denna besvikelse.
Hmm...man skulle nästan kunna tro det var messias själv som kommit till stan.
Gardell talade om sin syn på Jesus, vem Jesus var och vad vi tror han var baserat på de få tillförlitliga källor som finns...a k a bibeln.
Han talade om sin tro som icke-underkuvande. Gardell menade tvärtom, att vara kristen innebär att stå upprätt och stolt, ingen döms, ingen ska krypa och lydande är inte det väsentliga. Synderna har redan vid människans födsel blivit förlåtna och hon därmed också upptagen i Guds himmelrike. Teodice-problemet var det första som dök upp i skallen på moi här och fortsatte förlösa en undran av hur han då tänker sig helvetets existens. Vem hamnar då där?
Gardell fortsatte hänvisa till bibeln där det står skrivet att den kristne i första hand INTE ska vända sig till sina troende syndfria medmänniskor utan hon ska sträcka sin hand till den "orena", otrogna människan. Gardell snuddade alltså (föga överraskande) hela tiden väldigt fint vid vilka människor som ska få ta plats i den kristna världen och jag måste säga att han gjorde det på ett väldigt fint sätt. Han avslutade det hela med att tala om den kristna gemenskapen som inneslutande, inte uteslutande/utestängande. Han använde sig av den första vits han lärde sig som barn; "två tomater ska korsa en gata och den ena blir överkörd. Tomaten som klarade sig vänder sig till sin överkörda tomatkamrat och utbrister; kom igen ketchup så går vi!". Gardell menade att Jesus predikade detsamma, oavsett människans förflutna, utseende eller tillstånd är hon en del av den kristna gemenskapen och ska inkluderas inte exkluderas.
Jag gillade Gardells tankesätt (även om jag inte ser mig själv som kristen). Han verkar luta mycket åt Ambrosius syn av jesu lära. "Kärlek till folket!"
Men samtidigt så undrar jag hur han som frikyrklig kristen ser på kristenheten som den organisation och instutition den är? Hur kan han förespråka frihet och icke-dömande som tyngdpunkter när det är precis detta som kristenheten när den formas under oragnisatoriska armar använder sig av för att få människan att stanna. En fri människa är farlig för en sluten organisation, för en fri människa tillåts alltid ifrågasätta och ett ifrågasättande utgör alltid ett hot mot fasta ramar.
(By the way TACK för gratulationerna!)
Hmm...man skulle nästan kunna tro det var messias själv som kommit till stan.
Gardell talade om sin syn på Jesus, vem Jesus var och vad vi tror han var baserat på de få tillförlitliga källor som finns...a k a bibeln.
Han talade om sin tro som icke-underkuvande. Gardell menade tvärtom, att vara kristen innebär att stå upprätt och stolt, ingen döms, ingen ska krypa och lydande är inte det väsentliga. Synderna har redan vid människans födsel blivit förlåtna och hon därmed också upptagen i Guds himmelrike. Teodice-problemet var det första som dök upp i skallen på moi här och fortsatte förlösa en undran av hur han då tänker sig helvetets existens. Vem hamnar då där?
Gardell fortsatte hänvisa till bibeln där det står skrivet att den kristne i första hand INTE ska vända sig till sina troende syndfria medmänniskor utan hon ska sträcka sin hand till den "orena", otrogna människan. Gardell snuddade alltså (föga överraskande) hela tiden väldigt fint vid vilka människor som ska få ta plats i den kristna världen och jag måste säga att han gjorde det på ett väldigt fint sätt. Han avslutade det hela med att tala om den kristna gemenskapen som inneslutande, inte uteslutande/utestängande. Han använde sig av den första vits han lärde sig som barn; "två tomater ska korsa en gata och den ena blir överkörd. Tomaten som klarade sig vänder sig till sin överkörda tomatkamrat och utbrister; kom igen ketchup så går vi!". Gardell menade att Jesus predikade detsamma, oavsett människans förflutna, utseende eller tillstånd är hon en del av den kristna gemenskapen och ska inkluderas inte exkluderas.
Jag gillade Gardells tankesätt (även om jag inte ser mig själv som kristen). Han verkar luta mycket åt Ambrosius syn av jesu lära. "Kärlek till folket!"
Men samtidigt så undrar jag hur han som frikyrklig kristen ser på kristenheten som den organisation och instutition den är? Hur kan han förespråka frihet och icke-dömande som tyngdpunkter när det är precis detta som kristenheten när den formas under oragnisatoriska armar använder sig av för att få människan att stanna. En fri människa är farlig för en sluten organisation, för en fri människa tillåts alltid ifrågasätta och ett ifrågasättande utgör alltid ett hot mot fasta ramar.
(By the way TACK för gratulationerna!)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar