Knappt jag vågar säga något...

...men killen jag avfärdade för några veckor sedan har jag träffat igen och förra helgen så var det något som hände. Något klickade till extra och vi umgicks rätt så mycket hela helgen. Och på ett mer nära sätt liksom än förut. Och nej jag menar inte fysiskt...
Han stannade till i tisdags...

Det är något med honom som fascinerar mig. Han som verkade så olik mig, eller det är han väl på sätt och vis, men är på flera sätt ganska så lik. Han växer för varje gång vi ses och själva saken med att vi inte ens talat om vårt förflutna nämnvärt, inte för att vi undvikit det men inte kommit på tal riktigt känns hur skönt som helst. Avslappnat, tryggt...

När jag kom hem i tisdags efter att han lämnat lägenheten under dagen och kastat in nyckeln så fann jag några kråkfötter på två lappar där han tackade för helgen. När jag sedan med ett leende på läpparna startade datorn fanns plötsligt han där. Hahahahaha!
Han hade tagit en bild med min cam och lagt som bakgrundsbild. Och nej den var inte töntig...ascool! Han har sån humor alltså, och attityd men är samtidigt så mjuk.
Ja jisses, som jag sa till Jenny, detta börjar bli farligt härligt! Och jag njuter big time!
Hamnade lite i den där ovissheten innan man kommit riktigt sådär långt att man definierar något. Men efter en hel del messande fram och tillbaks så har vi mellan raderna uttalat att vi träffas exclusivly.

Thumbs crossed...

Född i motvind?

Sköna lugna ensamma söndagsmorgon...
Vilken vecka det har varit, inte så att jobbet har varit överhängande tungt denna gång. Det har varit allt annat. Är fortfarande snorig och något småhostig efter influensan, fattas bara annat. Men jag har försökt komma tillbaka till träning och dylikt. Bara för att bli satt på pottan i onsdagskväll när jag började få tandvärk. Det som jag fruktat mest i hela världen de senaste åren. Det gör ont, kostar massor av pengar och jag är totalt LIVRÄDD. Klarar inte den smärta som man känner i munnen. Slå och banka var du vill men låt bli min mun!
Torsdagen blev en sådan där dag då man bara skulle stannat i sängen, allt strulade. Från att frukostmackan hamnade upp och ned på golvet till att jag lyckades knocka omkull kaffekoppen på mitt skrivbord på jobbet. Allt under tiden jag samlade styrka och mod att ringa en tandläkare. Men tillslut lyckades jag och fick även möta min rädsla inom loppet av 30 min. Resultatet blev ett dyrt besök men ändå gott eftersom hon inget fel kunde finna. I fredagseftermiddag då jag haft ont på andra sidan kinden förstod jag att detta inte alls hade med tänderna att göra. Bihålorna....snöt mig c-vitamindrycksliknande gegga och trycket släppte äntligen igår morse. Så jag trotsade skiten och stack och tränade.
Ja mitt i kan jag ju klämma in orsaken till att jag återigen fått oroskänslor i magen (även om de nu nästan knappt orkar göra sig hörda), i torsdags när jag äntligen kom hem efter denna sketna dag fick jag beskedet att kombon fått lägenhet och flyttar. Gärna den kommande veckan.

suck

Jag orkar inte längre...
Det känns som jag är född i motvind. Jag vill inte hamna i samma sits som i våras. Jag vet inget om jobb efter jul och jag vet också hur svårt det är att få tag i en ny inneboende. Och till på köpet så ska man behöva lära känna en nya person att leva med. Jag orkar inte...det tar för mkt kraft.
Har jag något val?

Nej, suck it up och fortsätt leva. Tyck inte synd om dig själv. Det finns de som har det värre...

Så säger ena halvan Linda.

Den andra halvan roooooopar och skriker och vill inget annat än bara lägga sig platt på marken och bryta ihop.
Det är för mycket påfrestning nu, hela tiden, genom hela livet. Och alltid behåller jag samma kämparhumör. Just nu känner jag mig utmattad, vet inte om jag orkar kämpa. Men vad händer om jag inte gör det?
Risken att jag sitter här med en inkomst på 6000kr och en lägenhet som kostar 6400kr är ganska stor. Känns inte som en möjlighet...

Fan, jag som äntligen började känna mig trygg och säker. Känna den belöning av allt hårt jobb, att jag har en grundtrygghet i ordnad bostad och inkomst.
Nu känns det som att allt rämnar igen.

Tillbakablickar

Kommer ni ihåg det här tjejer?
Ser det inte helt fantastiskt härligt ut? Eller det vet vi ju alla att det var också...vilken försommardag vi hade! Trillade över den när jag lade över alla mina bilder på datorn från den gamla idag.

Griskontroll

Precis pratat på FB med en kollega, tydligen går det rykte på skolan om första svininfluensa-fallet. Och att det ska vara en elev i en av mina idrottsklasser som drabbats av det. Hmm...alltså visst det är bara ett rykte men jag tänker att jag nog ska ta och ringa VC imorgon och fråga om jag får göra testet för att få det bekräftat eller avfärdat. Det kan ju göra hela grejen med att ta eller inte ta vaccinet lite lättare.

Var och handlade lite lätt innan ikväll. Efter att ha städat hela eftermiddagen så kände jag mig lite omtöcknad men ändå så jag överlevde. Men efter att ha travat de 200m ned till ica var jag helt genomsvettig. Att känna hur det nästan rinner under armarna är inte sådär lovely. Så konstaterade att jag gör klokt i att stanna hemma imorron helt utan dåligt samvete. Jag har verkligen svårt för det, att stanna hemma tills jag blir nästan frisk. Jag går alltid tillbaks för tidigt men denna gång ska jag fasen hålla i mig. Jag menar jag vaknde ju i ottan i typ ett bad av min egen svett. Helt fucking insane! Totalt genomblöt var jag. Så äckligt och trött var jag också så det enda jag orkade var att vända på täcket vilket som tur var inte hade hunnit suga igenom all väta så jag kunde somna om. Usch! Tur vi har tvätt-tid imorron. Får nog tvätta täcket då alltså...

Tales from the past - En slängd skjorta i ansiktet

Har förresten hela helgen brottats med flashbacks från Linustiden. Visst det är nu tre år sedan och bearbetat men ändå inte begravet. Jag kan fortfarande känna sorg över vad han fick mig göra och känna.
I fredags fyllde han år. Sjätte november. Det var också den dagen vi träffades på. Och den dagen jag insåg att detta kommer inte att gå mycket längre. Den dagen för tre år sedan hade vi beträmt oss för att fira honom med hans och min familj på kvällen. Vanlig vardagskväll. Jag hade fixat med fika och lite annat halvmatigt. Jag hade länge funderat på vad jag skulle ge honom och eftersom han själv hade svårt att komma på något mer än en grå hood så gick jag i flera veckor på stan och letade. En grå hood hade han ju redan och jag hittade ingen i stan som jag tyckte var snyggare än de han hade. Men så trillade jag över en supersnygg randig lite rockig skjorta med en liten dödsskalle på fickan (han var helt inne på det där med dödsskallar då) som jag kände var som klippt och skuren för honom. Done! Jag köpte den trots den var lite dyr.
På kvällen när han kom hem från skolan och jag stod och förberedde för kalaset fick han sin present. När han öppnade den var han på gott humör. När han fick se den blev han tveksam men fortfarande väldigt positiv. Men så provade han den. Då han är ganska så muskulös om ryggen så var den aningen för tajt. Typiskt!
Han blev alldeles vansinnig. Skällde ut mig som om jag inget var värd (som vanligt) och fattade inte hur jag kunde vara så dum att jag köpte något han inte önskat när han sagt att han ville ha en hood. Varför kunde jag inte bara göra som han sa och köpa det?
Jag försökte förklara att jag ville överraska och att jag tyckte att skjortan var precis hans stil. Sedan att den inte passade var liksom inte meningen. Men det brydde han sig inte om. Sååå arg han var! Slängde med skjortan, kastade med saker i köket och sa att han sket i kalaset och att han tänkte sticka ut. I denna stund visste jag att mina föräldrar satt i bilen på väg till oss.
Fan va dåligt jag mådde.
Jag lyckades tala honom till rätta och få honom att lugna ned sig och stanna hemma. Kalaset blev av men någon gemytlig stämning infann sig inte direkt. Konstigt! Det värsta var att se honom smila upp sig och smöra för min mormor den kvällen. Huh!

Min moster håller just nu på att separera från en lika otäck man, fast hennes gubbe verkar vara ännu jävligare och att de har hus tillsammans utan att vara gifta verkar han utnyttja så pass att han gör allt han kan för att få henne barskrapad och än mer förstörd. Jag fattar inte hur sådana personer är funtade i skallen? Jag blev så arg när jag fick höra hur han betett sig att jag direkt ville åka dit och ge honom en sån omgång att han inte kunde resa sig på en vecka. Eller ja...kanske skicka pappa på honom.

När jag ändå är igång så...

Har tagit en snytpaus så nu kan jag väl lika gärna fortsätta skriva lite. Det var rätt så skönt att haspla ur sig lite saker så jag fortsätter med det och trillar in lite på mig själv.

Tha lovelife!

Ja nej alltså jag har inget. Inget kärleksliv här inte. Jag trodde att jag kanske låg i startgroparna till det men efter mycket tankearbete och resonerande har jag kommit fram till att så icke var fallet.
För några veckor sedan träffade jag en kille som visade sig vara väldigt trevlig och gillade hans sätt. Vi var ute och tog en öl, eller ja jag drack vin...of course. En andra långgatan kille som var avslappnat soft och smart. Vi följdes åt den natten och hade därefter väldigt tät kontakt på msn och via sms. Men sedan kom skåneresan ivägen. Även vissa små bryerier i skallen började uppstå. Han är nämligen inte alls min typ av kille, men jag tänkte det kanske är bra?
Men det är så mkt av hans sätt som jag har svårt att förstå. Nu såhär efter att ha sugit på karamellen lite har jag kommit fram till att han nog fortfarande befinner sig i det där sökandestadiet. Vet inte riktigt vad han vill göra härnäst men han vill att något ska hända. Håller på som bäst att söka utbildning i Japan. Vi sågs igen...men denna gång blev det mer av ett nattligt möte efter att han varit ute med vänner och jag på fest. Det var efter det som jag började undra vad han vill...
Vi hade ju tidigare pratat en hel del om att hitta på saker tillsammans, dagtid. Men än hade han inte tagit initiativet till det. Jag slog bort det och tänkte att det har väl med omständigheter såsom att vi faktiskt varit upptagna båda två (jag i skåne och han hade besök). Jag förblindades väl av den ömhet han visade när vi var tillsammans. Det var så sjukt bra! Han är helt otrolig på det viset. Kände väldigt uppskattad, fin och allt det där. Han framkallade en känsla jag inte haft sedan, sedan Martin faktiskt(Linus lyckades aldrig att få mig känna så), och det är 6 år sedan. Inte konstigt att jag kände mig förvirrad.
Men under måndagen så trillade tankarna rätt och jag kände mig mest arg på honom att han var så feg, han som sade sig inte gilla spel. Yeah right! Jag hade ju hela tiden känt att han och jag vi har inte mkt gemensamt mer än ett nära och innerligt bra ömhetsspel när vi ses. Och det kan man fasen inte hänga upp sig på. Så jag bestämde mig där och då att jag skiter i honom. KK-förhållanden har jag fått nog av. Jag vill inte vara den där tjejen man kan ha sex med bara...jag är väl värd något mer? Jag är väl för bra för det?

Efter en timma hör plötsligt en gammal nätkontakt av sig på msn. Vi fick kontakt i våras och hade det fram och tillbaks ett tag. Jag sprang förbi honom på nordstan i somras fast det tog mig några minuter innan jag fattade att det var han. Så vi skulle träffas. Men han har haft en minst om inte värre flängig sommar som jag så det fanns liksom aldrig tillfälle och vår kontakt rann ut i sanden. Så efter att inte ha haft kontakt sedan i juni hörde han av sig denna måndag, lägligt eller? Han kollade läget och snackade lite allmänt tills jag flirtigt pressade honom lite och han bekände färg att han hemskt gärna ville ta den där dejten.
Alltså måste han ha gått och haft mig i tankarna sedan dess. Iaf lite grann..
Känns rätt gott. Men vart det bär vet jag inte. Vi talade mer under tisdagen och pratade om när vi skulle ses. Fortfarande lite pissed efter Vänersborgskillens velande körde jag rätt så kallt och kände att du anpassar dig efter mig! Han hade nämligen en körig vecka och kände att en dejt kanske blev lite svårt att pressa in. Jag som är lite het på gröten ibland kanske körde med att nästa vecka (alltså denna) skulle bli körig för mig med mkt rättningar och övertid på jobb och han ska till sthlm i helgen så ja det blir svårt.
Han ändrade sina planer för helgen.
Vi bestämde dejt som i lördags. Men ni kan ju räkna ut vad som hände...
Ja min sjuka kom i vägen och fick ställa in. Det är ju själva fasen! MEn det gör inget. Jag fick visa honom att jag räknas och han visade sig inte ha några problem med att ta hänsyn till mitt späckade schema och var öppen att ändra sina planer. Han visade sin vilja...sin vilja att träffa mig. Det känns skönt. det bekräftar i mina ögon att det är en vettig kille. En kille som har kommit en bit.
Så fortsättning följer...igen (att det ska vara så svårt?)

Sjukling

Sitter hemma vid köksbordet...
Rastlös i själen samtidigt som jag känner mig helt slut. I fredags kände jag redan när jag vaknade att något var på G i kroppen som inte riktigt kunde motas bort av den envisaste tanke som så många gånger förr. Nu var det dags...
Genomled (och jag menar det verkligen) en fullspäckad fredag som i vanlig ordning inte lämnar utrymme till att sitta ned mer än under bambabesök. Idrott med tre klasser avslutar dagen....och min hals var inte av denna värld kan jag be att få tala om. Och sexorna är vid 14tiden övertrötta och helt totalt uppskruvade. Men visst...det gick faktiskt bra. Hela förra veckan gick faktiskt väldigt bra. De har liksom insett att jag är deras idrottslärare...det bara är så. Hur jobbigt de än tycker det är att jag är kvinna.
Jag försöker allt jag kan att inte ta det personligt då jag vet att det faktiskt inte har med min person att göra eller lärarroll egentligen. Men det är svårt...
Jag är ju jäkligt omtyckt i mina andra ämne så ja, jag får väl hämta styrkan där. Men det är kämpigt. Tänk om man kunde bara få undervisa i det man är ämnad åt att undervisa i. Det som jag faktiskt kan. Små steg...små små steg. Jag vet...jag kommer dit. Om tre år! hehe

Iaf inne i gympasalen kände jag mig rätt så okej ändå. Det var kanske inte så illa som jag föreställt mig tänkte jag.
Men på vagnen började jag slappna av. Feberkänslorna bara slog mot mig och jag kände mig helt borta. Så fortsatte det resten av eftermiddagen och kvällen. Rösten ersattes med något slags väsnande ljud som knappt var tolkningsbart och jag begravde mig under täcket i soffan. Skönt faktiskt. Hur ofta ligger jag där liksom? Men så kickade feberfrossan in...fick nästan fokusera på att andas. Skadat! Och snoret började rinna...inga näsdukar och toapappret som varit på upphällningen hela veckan var helt slut. Inget hushållspapper heller.
Då kan man säga att jag blev lite nätt och lätt annoyed. Speciellt med tanke på att det var kombons tur att köpa. Men icke...ibland förstår jag liksom mig inte på henne. Hon är som ett bortskämt litet barn som bara väntar ut andra till att göra saker åt henne.
så när klockan närmade sig 21 och det började bli helkris och hon inte verkade göra någon insats att komma ut ur sitt rum så fick jag dra mig upp ur soffan och ge mig ut. Är ju inte så farligt långt till snabbköpet här nere men jisses va yr jag var. Snurr snurr!
Det var då jag började undra om det kunde röra sig om den där jäkla svininfluensan. Jag brukar inte vara den som skrämmer upp mig så lätt över sådana saker. Men när man hör ena efter den andre insjukna och sedan nekas vård för att dö i hemmet eller komma in i riktigt krisigt läge och ligga i respirator. Ja då kan jag inte hjälpa att bli lite nervös ändå.

Under lördagen var läget detsamma. Jag spenderade mestadels av dagen i horisontellt läge på soffan ömsom sovandes ömsom tittandes på film/TV. Kombon var hemma hela dan förutom ett par strapatser utomhus till affären. Frågade hon mig om jag behövde något? Ehhh....
Nej.
Jag vet inte...jag skulle ju kunnat säga till själv men svårt när man nästan är halvt borta i tanken plus att jag har jävligt svårt att be om hjälp. Men jag kan ändå tycka att det väl tillhör god hövlighet att fråga? Om hon hade varit så dålig hade jag absolut frågat.
Jag fick bege mig ut själv för att köpa mjölk och bröd.
sen hade hon på eftermiddagen mage att komma och berätta att hon hittat nån desinfektionsgel för händer som hon då syftade att jag skulle använda så hon slapp bli sjuk för det hade hon ju absolut inte tid med. Min reaktion?

"GE MIG DEN DÄR GELEN OCH JAG TRYCKER NED DEN I STRUPEN PÅ DIG!"

Ja nej det var ju faktiskt inte riktigt så jag reagerade även om jag bra gärna ville. Jag typ sa jaha och mumlade något om att jag hoppas att hon inte också blir sjuk.
Är det jag eller är det inte ett jävligt självupptaget beteende? Jag fattar väl också att hon inte vill bli sjuk. Jag går väl inte och kliner in mina basilusker i allt jag tar i bara för att jävlas och för skojs skull? Vad tror hon? Knappast någon idé att jag använder den gelen, då hade jag ju tagit slut på den på en halvtimma. Det är väl bättre hon använder den. Eller så tänker iaf jag. Jag tvättar ju händerna och sköter min hygien, sen kan hon ju ge fan i att använda mina handdukar så kanske hon klarar sig bättre.
Slyna!
Nej usch det där menade jag inte. Men fan det gör mig så pissed. Hon har varit den som betett sig som hon varit sjuk hela helgen. Ställt upp en massa i köket, disk på hela diskbänken istället för att sätta ned det i maskinen som varit nästintill tom. Istället för att diska stekpannan (MIN) som hon redan använt en gång för att kunna använda den igen tar hon sin och smutsar ned den också. Tanken på att jag kanske skulle vilja använda den för att fixa något verkar inte existera i hennes huvud.
Nej irriterad är vad jag är idag. Varit en jobbig helg samtidigt som det varit skönt att faktiskt ligga helt pall. Men jag mår fortfarande kasst.
Mest känner jag nu att jag nog faktiskt borde leta efter en lägenhet som jag kan bo i själv. Det börjar liksom bli jobbigt nu. Jag går hela dagarna i skolan och måste vara ledare, föredöme och styra och fixa och hålla på. Jag vill liksom slippa det hemma. Slippa att plocka andras skit. Its enough! Så så fort jag får besked om jag får fortsätta nästa termin eller ej kommer jag börja leta en etta. För detta går inte mycket mer...och jag vill verkligen inte hamna där jag och förra kombon hamnade. Det är nuvarande för trevlig för. Men hon borde lugna ned sig lite...hon är just nu i sååådant bekräftelsebehov. Hon har suttit hela helgen och raggat nya dejter på nätet, trots att hon gång på gång blir besviken efter att ha träffat dem. Jaja...hon är yngre. Och hon har väl inte funnit tryggheten i sig själv än...gissar jag.

Uppdatering av mitt eget (obefintliga?) kärleksliv? Ja det kan väl kanske komma...men inte i detta nu väldigt långa inlägg.

Ge mig höstlov NU!

Tungt på jobbet. Helt sjukt tungt, jobbigt, pain och allt vad det kan vara. Röran blir inte bättre. De nya eleverna vägrar lugna ned sig ekrektorn fattar än fler korkade beslut som upprör alla oss kollegor och hon känner sig motarbetad. Surprise liksom!
Förra fredagen var jag med om en högst otrevlig incident i gympasalen, orkar inte gå in på det i detalj men det handlade om slagsmål mellan två elever som jag fick bryta in och där jag sedan kom att hamna i en högst hotfull situation. Trots det bara gått 20 min av lektionen fick jag avbryta den och skicka hem eleverna. Jag hade aldrig fått eleven därifrån annars och vad som hänt om jag inte avbrutit vill jag inte tänka på. Händelsen polisanmäldes av den attackerade elevens mamma och jag anmälde hotet mot mig till arbetsrådet. Helt sjukt... Jag är inte den som särskilt lätt känner mig hotad eller obekväm med någon elev men denna skapar oroskänslor. Han är så oberäknelig att man måste vara på helspänn hela tiden. Han är som en tidsinställd bomb, avsaknad av impulskontroll, social kompetens och förnuft. Denna veckan har han varit inblandad i flertalet incidenter och vad jag hörde idag så är det 7 polisanmälningar på skolan (vaddå stökskola?) och denne kille har varit inblandad i kanske 5 stycken. Sa jag att han bara varit hos oss i TRE veckor förresten?
Killen har bytt skola som en annan byter kläder och ungen konstaterades vara "obildbar" i tredje klass. Jag ogillar uttrycket totalt egentligen men i hans fall känns det faktiskt träffande.
Sjukt! Sen att jag har tre stökiga klasser till i idrott varav ytterligare en är riktigt jobbig gör inte saken bättre.

Imorgon har jag den obildbare eleven igen.

Once upon a time

Gamla bilder från tider då man var i gymnasieåldern dök idag upp på fb. Mest var det bilder på personer som jag umgicks med från den tiden. Från de fester vi hade. Var som tur är inte med på många av dem men hittade en där jag verkligen ser ut som en padda. Kände faktiskt knappt igen mig själv på bilderna. Sjukt! Framtida sambo eller ej...jag hoppas och ska alltid kämpa för att aldrig förvandlas till en padda igen. Jag vill förbli groda....

Nedan: sommar -09

Ovan: nyår -02

Det förflutna vill ha nostalgi

För några dagar sedan addade en gammal "speciell" kompis mig från K-towntiden mig på fejjan. Vi sågs väldigt sällan, sprang på varandra typ en gång om året under tre-fyra års tid. Även om han aldrig har haft någon supercharmig person eller andra "kvaliteter" ;) så har han alltid fått hela kroppen min att pirra.
Iaf...han som alltid uppenbarat sig som halvdissig addade mig och ville kolla läget. Kul! Tydligen fanns jag kvar i minnet hans...
Jag såg att hans gamla handbollsgäng har återförenats och nu börjat spela match igen. Jag kände att det hade varit nostalgi utan dess like att gå och se de numera gubbiga killarna spela då jag följde dem nästintill slaviskt under flera år. Så jag kollade om de inte skulle ha match nu när jag ska ned och hälsa på under vecka 44. Inget svar på deras fansida...däremot hörde herr B av sig och bjöd in till nostalgi i hans hus. Hehe....frestande...

Var förresten och testade body combat-pass på gymmet igårkväll. OHH MY GOD va kul det var! Helt vansinnigt. Jag tog i så jag nästan höll på att få upp knäckemackan innan. Men det var bara sånt driv i passet. Det där gymmet har tagit mig med storm...nästan så jag hellre hade gått dit ikväll stället för att dansa.

Jobbat tills nu

Usch saknat inspiration till att sätta mig och jobba och spenderat hela eftermiddagen med att laga mat - rotfruktssoppa med nötkött och äppelkaka - så det blev först när klockan slog halv åtta som jag kom till ro i soffan och började pilla med jobbet. Fastnade ju lite för att sitta med bloggdesignen samtidigt så inte konstigt det tog tid. Men nu har jag gjort klart uppgifterna för morgondagen till sjuorna så nu är planeringen för deras lektioner nära sju veckor framöver avklarad. Manus-/filmarbete parallellt med novellskrivning. Känns skönt. Jag får då en chans att lära känna dem, se lite vad de går för samtidigt som de tränar sig i bearbetning och skrivning. Som lite bonus ska de självklart få filma det de åstadkommit och lagom till jul så kör vi redovisningar. Suveränt med tanke på att samtidigt lurar dem att träna på muntliga framföranden :D

Neee...om man skulle ta o knyta sig. Tidig morgon men förhoppningsvis ganska så lugn dag. Två lektioner bara så jag hinner få mkt annan planering och rättning gjord. Gött!
Ska förresten avsluta dagen med en nygammal bekantskap. En fika i guldhedstornet med Joelbitar. Träffade honom lite i vintras, trivdes sjukt bra i hans sällskap men det klickade aldrig från min sida. Däremot från hans...tror jag. Det var honom jag såg I taket lyser stjärnorna (på första dejten) och jag bölade likt en gris. Så ja...avslappnad och schysst kille. Han körde förbi mig vid wavrinskys förra veckan och tutade. Jag som inte har för vana att ha människor i gbg som tutar på mig då jag inte känner så många här (än färre med bil) blev jag smått överraskad när jag såg det var han. Så ja...sen hördes vi och det betämdes fika. Känns riktigt kul faktiskt!

Over and Out

Long time no hear...

Ja jag lever faktiskt för er som inte skulle träffat på mig den senaste tiden. Jag har bara saknat inspiration och tid till att uppdatera. Vardagarna rasar fram i ett rysligt tempo att när måndagen väl har gått känns det som fredagen stundas igen. Ja man ska väl inte klaga men man önskar ju att man hann med så mkt mer.

Har börjat så smått att finna mig till ro på jobbet. Det har varit snurrigt snurrigt och eleverna har testat (läs testar) mina gränser ganska så ordentligt i gympan. Vissa av dem har ju haft en manlig idrottslärare länge och att få en kvinnlig stod väl inte högst på listan. Men det känns bättre och bättre. Jag lär känna dem mer för varje gång och de mig. Så i slutändan ska det nog bli bra. Det som är svårast är väl helt enkelt planeringen, att veta vad vi ska göra och sedan vad som faktiskt FUNKAR. Det är trots allt en heeeeeeelt annan sorts pedagogik. Vissa dagar känns det hur gött som helst och vissa önskar jag inget annat än att jag någon gång fick undervisa i mina ämnen, det jag faktiskt kan bäst. Menmen...den dagen kommer komma så småningom. Tills dess får jag jobba häcken av mig och glädja mig åt att jag fixar det sjukt jävla bra iaf ibland.

Annars? Hmmm....ja efter att ha fått första månadslönen för två veckor sedan så belönade jag mig själv med att uppdatera tekniken och köpte mig en ny bärbar dator. Shit va gött det är! Wohoo! Sen har det börjat bli kallt så jag drar mig från att springa om kvällarna när jag kommit hem från jobbet...inte bra. Vill inte tappa konditionen nu...så jag bestämde mig för att faktiskt bli medlem i ett gym här på andra sidan gatan. OMG va gött det är. Denna veckan har jag nästan bott där om kvällarna. Det är nästan så nära att jag trillar in där bara av farten. Och snyggt, fräscht lite lyxigt med fullt av snygga människor. Träning plus socialt utbyte på en gång. KAshiiiiing! Samma kväll loggade jag mig av från nätsidorna. Nu skiter jag i det...det funkar inte för mig. Nu ska jag ha en gymkille ;)

Lonely feelings..

Vet inte riktigt vad det är...borde vara jävligt glad men har sedan nån vecka tillbaks haft svårt att infinna mig i den där sköna känslan. Något saknas...än vet jag inte vad. Eller jo...eller kanske. Är nog mest sån att jag känner mig rätt så jävla ensam just nu. Den där känslan kommer och går och har väl egentligen alltid funnits där hur många eller få vänner jag än haft. Inte ens en pojkvän har kunnat råda bot på den...men så var han väl inte den bästa. Ja jag vet inte...tröttsamt är det i längden iaf att alltid vara den som är drivande, vara den som gläds åt min framgång...ensam.

Fick ju värsta lyckorushen förra veckan då jag efter ha satts inför förfrågan om tjänst i Tynnered fick veta att min skola inte var beredda att släppa taget genom att erbjuda mig månadsanställning året ut. Med stor chans till förlängning till sommaren.
Rektorn och flertalet kollegor påpekade gång på gång hur glada de var över att ha mig där. Och det kändes suveränt! Faktsikt...eftersom det var truly genuint från deras sida. Kände mig jävligt bra och äntligen fick jag en efterlängtad belöning på allt arbete jag lagt där. Is i magen visade sig alltså vara the way...
Självfallet ville jag dela min lycka..men med vem?
Ringde mamma...efter många upptagetsignaler fick jag tag i henne på jobbet och berättade vad som hänt. Äntligen kan jag leva utan en stor klump i halsen över att kanske inte klara mig ekonomiskt. Äntligen kan jag få känna mig hyfsat vuxen...äntligen....så kunde itne mamma prata mer då hon skulle ha medarbetarsamtal och fick efter att ha lovat slå en signal på kvällen lägga på luren. Samtalet på kvällen uteblev....
Visserligen förstår jag att hon har sjukt mycket att göra och jag är inte besviken på henne alls egentligen...det är väl mest bara att detta kändes som ytterligare sån där stor grej (även om det kanske inte är det) som jag får glädjas åt i min ensamhet. Jag klarade det...jag gjorde det...och utan att ha särskilt mkt lycka och tur på vägen. Jag tog mig dit med egen kraft och det känns skönt...men ändå...ändå känns det inte riktigt sådär hundra kul som det borde.

Jag vet inte...kanske är det höstens analkande...kanske är det den begynnande förkylningen...eller också är det bara så att jag faktiskt är ensam...?

Funbeat

Efter en tuff vecka och en fredag som jag faktiskt sov bort..totalt borta, lost, satte på boxen med Svenska Hjärtan som jag lånat på bibblan och en halvtimme senare somnade jag, vaknade först 01:30 och gick och lade mig...ivf....efter det kände jag att nu måste jag ut och springa. Röra på dallret lite. Var och dansade dancehall i onsdags...wohooo...fy faaaaaen va kul! Så kul att jag lyckades få med mig kombon och nu är hon också anmäld. Vi blev HOOKED!

Men efter sena dagar i skolan där jag först arbetat med klassen och sedan på fritids så har träningen uteblivit. Har visserligen sprungit i trappar som en galning så jag har nog rört på fläsket. Lyckas trilla ned ett kilo bara av att börja jobba. Inte illa! Och jobbet..ja femmorna är änglar, oftast. Berättar med om det en annan dag...

Tog delsjöturen och kände mig mjukare än nånsin i kroppen...så sköööönt! Så jag tänkte nu ska jag utmana mig själv och försöka öka på stegen så det går lite undan. Jag sprang rundan (5,09km) på ca 25min. En förbättring med 1 min/km. Goddamn it va nice!
Har börjat använda en sida som jag gillar riktigt mkt...Funbeat...man registrerar all träning, kan lägga in personliga mål, diskutera allehanda problem eller resultat. Och så visar den statisktik över genomförd/förbättrad träning. Jäkligt schysst! Kostar inget och lätt att använda. Try it!

http://www.funbeat.se/

Passar på att lägga in en låt som jag snart lyssnat sönder och samman...måste hålla med herr O om att Band of horses är gryyyyyymma!

Herr O

Precis kommit hem från herr O. Ja jag vet jag har ju haft mina många funderingar om att inte fortsätta träffa honom då det mest bara har känts konstigt. Men det är något med hans person som gör att jag har svårt att släppa. Ja inbilla er nu inte att jag gått och skaffat mig något seriöst att hänga i taket...nänä...det vore väl förväl ;) Nej det är en vän...med benefits. En i mina ögon snygg sådan och med en personlighet som växer för varje gång. Från att ha tyckt han var totalt självupptagen och oförmögen att ta initiativ så börjar jag ändra åsikt. Det var som jag misstänkte blyghet är boven. Men däremot går det att snacka med honom om allt. Han har inga problem att prata så länge man frågar, hur känsligt det än är. O ja idag så pratade vi lite om det som gjort mig frustrerad och det kändes sen så mycket skönare...mer avslappnat. Men jag vet inte...det känns farligt. Det finns någon laddning nånstans även om jag aldrig skulle kunna tänka mig falla för honom. Han kom igår natt och spenderade natten, dödens trött somnade vi ihop och intimare än så blev det inte. Sen hörde han av sig i eftermiddags igen. Hmm..ja alltså...liite farligt kanske?

Vad har jag gett mig in på?

Har funderat i några veckor nu på vilken dans som ska få förgylla höstkvällarna och även ge magdallret en omgång. Kollade igenom Danshusets olika danser, de var mååååååånga, och fastnade för ett par stycken. Tanken var ju att jag skulle lära mig orientalisk dans, och det kunde man så göra här. Men vid närmre eftertanke vill jag ha något mer explosivt. Något som för en kväll i veckan kan få det kommande höstmörkret att skingras och erbjuda en undanflykt till varmare breddgrader. I alla fall i tanken.

Så med det i tanken beslutade jag mig för dancehall.

"Dancehall är en energisk dansstil från Jamaica. Dansen har influenser från främst street och afrikanskt.
Dancehall, även kallad ragga slog igenom stort i Europa i slutet av 90-talet. En av de mest kända artisterna är Sean Paul, vars musikvideor bidrog till att sprida och att göra dansen populär. Dansen präglas av stora rörelser, mycket energi och svett, mycket höftrörelser och shake. Vill du släppa loss så är detta en dans för dig!"

Lät inte det frestande så säg? Enda problemet var att vuxenklassen är på lördagar, 14-15. Inte såå great. Men när jag ringde och pratade med dem så var det tydligen vanligt att det blandades in vuxna även på tonårspassen. Så onsdagsklassen ska numera inte bara bestå av fräscha små nätta och viga tonårskids, utan även av en skånsk 28 åring som är vig som ett kylskåp och tror hon är 18 fortfarande. Skitsamma tänkte jag...jag skäms inte över mig själv. Men när jag råkade se ett inslag på "Du blir vad du äter" där de testade dancehall blev jag plötsligt lite orolig. Där låg de och juckade på golvet. Jag menar...tänk nu om några av mina elever skulle råka träna där. Det kan bli kul...

Imorron är det spadag som gäller. Fy bubblan va gött det ska bli. Två lååånga behandlingar; ansiktsbehandling special 90min och terapeutisk massage 75 min. Sa jag att det ska bli gött? ;)

Solen lyser i skärgården...

Ja det låter nästan som jag skulle påbörjat en vacker saga eller novell...
...och nu när jag satte på Antony & the Johnsons på spootify så är det nästan att jag skulle kunna falla in i en vacker dimma av somrigt svammel (hmm...låter som jag redan gjort det kanske?).

Vaknade ovanligt tidigt imorse (dygnsrytmen fick sig en törn efter sena arbetsnätter på wow i helgen) och promenerade ned till ica för att köpa mjölk till kaffet. Disen låg som ett täcke över himlen innan jag steg in i affären men efter mjölkinköpet hade detta lättat och solens strålar lös upp en av de sista sommardagarna. Med den känslan i kroppen fanns det bara en sak att göra. Åka ut i skärgården!

Vrångö nästa...

Helt underbart fantastiskt. Om än liiiite kallt när jag åkte hem i seneftermiddagen. Imorron blir det till att åka ut igen. Det ska nämligen bli än härligare väder då...
Attans bara att jag inte kan hålla mun och nästan auktionera ut en plats bredvid mig på båten imorron. För snabb var grannen att svara och nu är det no turning back. Jag vill inte...men jag får la skylla mig själv.

O annars...jag skulle kunna skriva meterlånga romaner om allt som stått på. Förra veckan var det både kulturkalas och Way out West-jobb och dessförinnan bröllopsyra. Skulle kort kunna sammanfatta förra veckan som "sammanträffandenas vecka". Ja just det, jag har lyckats byta ut min granne (han som ska med ut på öarna imorron)...i dubbel bemärkelse!

hahahahahaha

Mer om det en annan gång.

Försökte förresten tänka på något positivt med att sommaren snart är till ända och hösten analkas. Jag kom på en sak. En väldigt jävligt sjukt bra sak.

Carro kommer snart hem och hälsar på!!!!!!!!!!!!! Saknar dig hjärtat...

Ryktet går...wohoo!

Fick precis ett samtal...ett oväntat samtal.

Rektorn från syskonskolan ringde och undrade om jag hade möjlighet att vikariera på fritids på torsdag. Han lät nästan uppgiven men berättade lite försiktigt att rektorn på "min" skola rekommenderat mig..."å det varmaste varmaste".

Jag vet inte...men de orden och det tonläget. Jag blev själaglad! Helt överglad! Visst fritids. Visst bara eftermiddag....men hon hade rekommenderat mig å det varmaste varmaste som han sa.

YEEEES...

Im so happy! Jag är redo att börja jobba nu...så jäkla redo.

Runningwoman

Fy fan va nice det är att springa! Jag tackar gudarna (som inte finns) att jag upptäckt denna träning. Efter att ha haft upptagna veckor med resor o fixing har turerna blivit allt färre och nu var det en vecka lite drygt sedan jag sprang sist. Med en tanke på förändring och sätta igång med regelbundenheten igen så satte förkylning käppar i hjulet. Men den verkar inte såå farlig och jag rastlös så jag trotsade värmen och snorig näsa, tryckte in en extra dos nässpray och satsade på kyrkogården. MAAAAAAAN va gött! Min kropp hade saknat det...kändes som jag flöt fram. O ja även om rundan blev lite kortare än vanligt så var det precis lagom för att jag efteråt på riktigt skulle flyta fram (i svett).

Uppdatering om U2...vackra U2 kommer. Snart! Om inte i ord så i bild- och videoform. Look, listen and weep miss insane ;)

Här har ni min runda...jag älskar eniro!

http://kartor.eniro.se/query?mop=aq&mapstate=7%3B12.01083%3B57.71531%3Bs%3B12.00221%3B57.71936%3B12.01945%3B57.71125%3B624%3B554%3B0%3B1&mapcomp=%3B%3B%3BRedbergsplatsen%3B%3B%3B41667%3BG%D6TEBORG%3B%3B%3B%3B%3B12.005372702822886%3B57.71587869160769%3B%3B%3B%3BG%D6TEBORG%3Bmaps_place.109832.21%3B0&what=map_adr&geo_area=redbergsplatsen&mymap=LTFmM2QwYTk5OjEyMmYxZTk1MDQ5Oi03ZmFi

"Regnet det bara öser ned..."

Vaknade nyss...

Det smattrar gött på rutan, eller inte gött, men ordentligt! Fy fasen va det regnar. SSå glad jag är åt att jag och blåbäret ska gå på konserten imorron och inte ikväll. Även om det säkert blir lite bättre (hoppas jag) till kvällen så ska det vara goda chanser till sommarvärme och möjligen även sol imorgon.

Singelmamman Johanna söker man...

Igår mötte jag min andra gamla studietravhäst, miss metall, i stan för en fika. Vi har haft så mycket som rullat på att vi inte setts sedan min lilla dildofest i april. Men nu blev det både latte och kaka och två butiker. Efter det tröttnade vi snabbt och slöt upp med irländske pojken hennes som satt på Dubliners och drack öl. Var längesedan jag besökte stället nu och även om det är lite skamfilsbeklätt då det är ett "finlandsfärjeliknande" hak är det jäkligt soft. Människorna är trevliga och känner man någon från insidan som hennes irländske pojke som en gång jobbat där blir det ännu trevligare. Sen att han är duktig på att hela tiden se till att man aldrig hölls torrlagd är inte fel. Och då menar jag inte på det snyltiga sättet utan hans gentlemannamoves att aldrig beställa till sig själv utan att kolla med sitt sällskap först.
Iaf...vi snackade loss på uteserveringen för att sedan upptäcka att det var quiz på ovanvåningen och vi anslöt oss. Det blev snart gung under fötterna a´la riktig färjekänsla utan att ha någon närhet till böljande vatten (mer än i glas). För att värma upp Götlaborg inför kommande stora irländare hade veckans band siktat in sig på enbart U2 låtar. Vi siktade in oss på att stanna...

Rockade loss bäst vi kunde eller vi (jag) skrålade nog mest i kapp med en heterosexuell (dock misstänkt bi-) irländsk medelålders frisör.
Rätt som det var kan jag rapportera att ett alldeles fnurrigt burr uppenbarade sig i baren. Där stod plötsligt singelmamman Johanna från tv3:s dejtingprogram och hällde i sig rusdryck. Vid hennes sida var hennes syster som tydligen är en Dublinersstammis samt kille numro två som jag har för mig hon dumpade i programmet. Löjligt ung och bortkommen såg han ut. Inga pussar rapporterade men väl djupa samtal någon gång när hon inte nöjt poosade med yngre förmågor framför deras kameror.
Alltså tjejen har tio ton för mycket smink på sig. Jag mötte hennes blick ett par gånger och det såg varje gång ut som hon ville säga något. Jag vet inte...jag körde min vanliga dubliners stil med allsång och smajl upp till öronen. Kanske var hon avundsjuk på mitt genuina leende och undrade vart jag fått det ifrån? För hennes kändes då allt mest påklistrat. Inget ont om henne egentligen (hon är ju faktiskt frissa) men hon verkar hamnat lite offtrack...snöat in sig lite too much på singelträsket-"jag måste finna en kille". Fast vem är jag att döma? Hon kanske bara var ute och hade kul och mötte upp gammal fling för skojs skull. För vem har inte gjort det? Både en och tre gånger...

Uppdatering is hard to do...

...when you have much to tell.

Väl tillbaka i Göteborg från både flackande mellan skånebröllop och Göteborg för att sedan spenderat en vecka i södra Provence borde jag vilja uppdatera bloggen direkt. Abstinens? Nej inte riktigt. Jag gillar verkligen att skriva av mig men när så mycket har hänt får jag svårt att veta vart jag ska börja.

Har sovit sådär halvlätt hela morgonen då jag nog har legat konstigt på min arm halva natten. Varpå jag började drömma att jag opererat armen då den lossnat från något fäste och nu var tvungen att ta det väldigt försiktigt när jag skulle vända mig. Detta resulterade i att jag låg kvar i samma ställning som tidigare och armen blev allt mer avdomnad. Vaknade och hade ganska så ont...
Sjukt va man kan inbillla sig saker i sömnen ibland. Annars har jag insett att jag sover tungt om nätterna, eller var det kanske värmen i Frankrike som däckade mig extra? Delade nämligen våningssäng med Guldlock och sov på underslafen. Guldlocks blåsa verkar vara av den mindre sorten varpå hon säger sig ha travat upp o ned minst två gånger varje natt för att besöka toa. Hon har hävt sig, skakat och fört oljud men jag har sovit igenom varje natt utan att ens höra henne. En natt hade hon till o med sagt mitt namn varpå jag direkt satt mig upp i sängen och svarat för att sedan lägga mig ned o somna om. Jag minns INGET av detta. Har det verkligen hänt?
Frankrike gjorde underverk...

Vilken sommar jag haft so far! Att jag jobbade på sjukan känns som evigheter sedan. Var det förra året? Det känns som jag mest bara farit runt och latjat och ändå har jag inte gjort det så länge. Hur längesedan känns inte midsommar liksom?
Jag vet att jag emellanåt kan ha låtit gnällig över att jag har haft så mkt inplanerat (varje helg i juli och aug) men det är ju saker som jag också verkligen VILL göra. Så gnället är bara att förbise, jag kommer att minnas och se tillbaka på denna sommaren med mycket värme i bröstet.

My och Pelles bröllop var vansinnigt vackert. Pelle är en av mina parhästar under studietiden. Vet inte varför jag kallar dem för parhästar men jag hade två sådana under studietiden och vi var som ett studiepar. Vi lärde känna varandra ganska så omedelbart och blev väldigt nära vänner. Han träffade My samtidigt som mamman insjuknade i cancer och genomgick en svår tid, jag insjuknade i tarmsjukdom när vi skrev vår gemensamma uppsats i religion, bröt upp med Linus och fick alltid Pelles stöttning. Han blev pappa, flyttade till gbg...ja vi stötte varandra i vått och torrt. Så när jag fick se honom och hans brud säga ja till varandra på en höjd över havet på Österlen var det tårar som rann på kinderna. SOm numera vän till både brud och brudgum och med vetskapen om att de är så rätt för varandra så var lyckan fullkomlig. Deras familjer är så härliga och man känner sig nästan som en utav dem. Så ja, det var ett lyckat bröllop och fantastisk fest! Morgonen därpå var det upp i ottan för att ta tåget tillbaka till Göteborg. Där byttes snabbt innehållet i resväskan och några timmar senare stod jag med fyra tjejer på en flygplats för att senare på kvällen äntra ett sött hus i Vauvert. Hej och hå!

Provence var vackert, eller förlåt, ÄR vackert. Det var verkligen sådär som man ser på bild. Huset var ännu bättre än vi kunnat föreställa oss och likaså poolen. Efter en halvtrevande start med nästintill obefintlig kommunikation om vad veckan skulle få bjuda på för äventyr lossnade det efterhand och kontakten mellan oss tjejer blev skönt avslappnad. Ja för det är ju så att vi tjejer som åkte är inte ett nära tjejgäng som brukar umgås, utan typ två "grupper" av två tajta vänner och en som flöt runt. Men det gick faktiskt fint... Jag och guldlock lärde känna de andra två tjejerna i ett behagligt tempo och vi hade snorkul! Massa god mat, baguetter, ost, ost och ännu mer ost, croissanter, bakverk (degig i magen nu?...ehh..ja) för att inte glömma VIN! Det var ju snorbilligt varpå nu i efterhand inser vi att vi nog var halvalkisar hela veckan. För vi gjorde ta mig tusan av med typ 20l vin och en bailys. Hur gick det till?
Om dagarna var vi ute o for på upptäcksfärd eller hängde vid poolen. På tisdagen tog vi oss inåt landet genom ett otroligt vackert och skiftande landskap för att paddla kanot. Shit va härligt det var! Att vi höll på att kantra med åbäket tre gånger är ett (kul) minne blott. Det enda vi ångrade var att vi valde den korta rutten på 8 km.



Marknader avhandlades, vingårdsbesök likaså samt lite "jag ha aldrig-lekar" som ledde till wild and crazy nattnakenbad med två fotografer på kanten.












Alltså en fantastisk vecka som nu avlöses av en lugnare sådan. Eller iaf till att börja med, för på fredag kommer blåbäret! :) Wohoo! Och på lördag sjunger Bono på Ullevi för oss! :D På söndag ansluter hennes casanova tillsammans med manlig kompis. Då vi räknar med fint väder så vi kan åka ut på öarna och även (ve o fasa) besöka liseberg.

Way Out West

Satt uppe mitt i natta för att hålla koll på budgivningen på ytterligare tågbiljett tillbaka till Skåne. Lyckades fördriva tiden ganska så bra med att packa ihop väskan att ha med ned samt att stuva ihop saker som ska packas ned på söndag då jag kommer hem för att byta innehåll i tha suitcase. Väl färdig med detta satte jag mig vid datorn för att fördriva tiden. Kom på att det var ett tag sedan jag kollade av min andra mejladress som mest används till jobb och annat tjafs. I våras när sommarplanerna smått började smidas infann sig vissa förhoppningar och tankar på att gå på Way Out West här i gbg i aug. Det har tydligen blivit rysligt poppis så kanske var det min plikt som wannabe-göteborgare att gå?
Ja absolut! Eller rättare sagt sen kollade jag biljettpriset...ajaj och goodbaj. Eller vänta! Volontär funkade ju på filmfestivalen, det kanske även fungerar här? Sagt och gjort, in på hemsidan och såg att de sökte folk. Slängde iväg ansökan och sen blev det tyst i graven.

Tills NUUUU....

Lite sent upptäckte jag att mr personalansvarig hade mejlat mig för en vecka sedan om att bekräfta vilket arbetspass som helst önskades och att jag förband mig att arbeta minst två pass vilket ersattes med gratis inträde, tröja och mat. Mitt uppdrag kommer handla om artistservice, så allt från att serva dem i logen till att lotsa dem fram tillfots och/eller bil eller också att presentera dem på scen. Jag önskade logeservice då det kändes lagom soft, men då jag har erfarenhet som biovärdinna är jag ganska så säker på att jag kommer sluta som artistvärd. Men det kvittar...jag får nu njuta av festivalen, träffa massa nytt folk och lyssna på schysst musik. Och min favvo har tydligen blivit klar att spela...skoja min doja att henne vill jag icke missa;

ROOOOBYN!

http://www.wayoutwest.se/

My ladies...

...är så fina!

Vi möttes upp på Linnégatan och hamnade på rumpanbar och några minuter senare var allt åter i sin ordning. Back in life liksom...rosévin i glaset och skratt som haglade mellan allvarsamma utbrott. Någon kan man säga kommer få sina tassar varma...
Så härligt att få se flickorna igen...det har utvecklats till värsta sex and the citygänget. Och jag lämnar då ingen protest mot detta...
Senaste tidens bravader fyllde timmarna som snabbt flöt förbi. Var lite småsugen på att gå vidare även om tröttheten drog i benen. Jag cyklade så småningom hem i sommarnatten med ett fånigt glatt leende och med en förhoppning om kommande veckor som kommer bjuda på minst lika härliga kvällar då nästan vi alla är lediga samtidigt. Bara Johannapanna som måste jobba stackarn, men du...återigen grattis till förlängningen!

Nu ska jag ut o springa en runda...sen är det bröllopspresent och present till brorsan som står på agendan.

Puss friends!

Stadspuls

Njuter av varje ensam liten stund här...
Äntligen får tankarna härja lite fritt och jag får en stund över till att sortera in dem i rätta fack. Samtidigt visar Göteborg upp sig från sin bästa sida...sol sol sol! Vädergudarna verkar inte titta på svt för de är knappast överens.

Ny rumskompis, blivit med katt (ops kom recis på att balkongdörren fortfarande är öppen..tebax och kattan är kvar). Caroline som hon heter, rumskompisen inte katten, verkar fortfarande lika trevlig även om hon nog verkar fuska lite med att vara nogrann med katthårsefterhållet. Men det ordnar sig nog när hon börjar höra mig nysa...

Vandrade efter en trist dejt igårkväll genom ett varmt Göteborg som var i princip fullsmockad av folk. En tisdag mitt i veckan klockan halv elva på kvällen. Glada sommarfina människor överflockade uteserveringarna. Helt fantastiskt! Solen som under dagen värmt upp stadens gator kändes stiga och lägga ett täcke av het pulserande stämning som liksom mötte nattens analkande svalka. Jag älskar denna stad...

Dock har jag upptäckt ett litet litet negativt inslag...gothia cup. För fasen! Överallt springer det runt små tonåriga snorvalpar och skränar. Flickorna har evenemanget till ära tagit på ytterligare ett lager mascara så fransarna håller på att knäckas och alla bär olika tubtoppstunikor till überkorta jeansshorts. Ibland tror man ju att man ser dubbelt då de ser ut att vara stöpta i samma fabrik.
Ja alltså nu är det ju inte deras utseende som egentligen är det som stör mig..mest. Jag tycker bara synd om dem att de inte kan få vara sina egna unika personer, men det kommer. Nej det som jag tycker är något irriterande är att kidsen går i gåsaled på tvären överallt och flyttar sig sällan för den ettrigaste ringklocka. Igår höll jag på att köra över fyra stycken. Vi får väl se hur många som fastnar i cykelhjulet idag...

Dagsagenda:

* loppis
*tvätta kläder inför france
*införskaffa några fler linnen + solkräm + kamerabatterier + fler trullor?
*eftermiddagsfika med frankriketjejerna för att lägga upp planerna till resan
*kvällshäng på linnégatan med övriga töser

Livet stavas just nu SEMESTER

Väntan

Sitter och kollar tågbiljetterna på tradera samtidigt som jag väntar på att My med familj ska uppenbara sig. Hon kommer för en putsning innan bröllopet på lördag....
Är lite smånervös att jag inte ska vinna budgivningen på tågbiljetterna. Visserligen vet jag att det brukar vara så här men idag är jag extra nervös. Varför?
Hmm....relax! MEn de som budar just nu verkar vara på hugget...om 43 min vet vi om jag åker eller ej.

Glömde...

...att jag tröttnat på det tama regnet här nere så jag håller på för fullt att skaffa mig billig biljett till staden som bjuder på landets bästa vindar och skurar.....GÖÖÖTLABORG...redan nu på måndag.

Wish me luck!

Hujedamig...

...va fort det gått.

Jag har nu endast 3,5 timma kvar att arbeta sen börjar SEEEEEEEEMESTER! Fy fan va den känns välförtjänt. Som jag pucklat sedan förra sommaren. Puh...
Jag ska minsann se till att jag också känner av att jag har semester och inte börjar jobbletarjakten förrän efter frankrikeresan. Jag måste ju pusta lite.

Veckan har varit full kaos som vanligt med klippningar om kvällarna efter jobb samt visst planerande inför helgens stundande aktivitet. Vad den kommer handla om avverkar jag först på söndagkväll eller möjligen måndag...lite hysh hysch men faaaaaaaen va najs det kommer bli!

Wohoo...

Fatta va sjukt förresten....jag har varit här nere i snart 6 veckor och ännu inte träffat min mormor som bor bara på andra sidan byn. Men ikväll kommer hon hem och käkar med oss. Göttmos! HAr inte träffat tantan sedan april när jag var nere sist. Hon är ta mig tusan lika upptagen som en annan.

Peace Out

Remissens land II

Ibland undrar om läkare verkligen är högutbildade? Idag fick vi en remiss där det bland annat stod "har också en köttbit i ögat..."

Undrar...är det gris, oxe eller kyckling?

Startskottet

I fredags genomförde jag den briljanta idé jag fick i torsdags förmiddag. Jag sprang startskottet i stan. Detta beslutade jag när jag stod innan för sjukhusväggarna och var taggad till tänderna. MÅnga sa att det var otroligt varmt ute och undrade om jag var så vettig i min tanke. Men jag avfärdade det kvickt, har jag bestämt mig så har jag.
När jag så steg utanför sjukhuset i fredags eftermiddag så förstod jag att de inte överdrivet. Hjälp va varmt det var! Och det blev knappast bättre av att det hotfullt började mullra så smått när jag steg ur bilen och traskade ned till efteranmälan i Tivoliparken. Efter att jag betalat och nålade på nummerlappen öppnade sig himlen. Ösregn, åska och blixtar bara braaaaakade loss!

Härligt!
DÅ började smått ångra att jag varit så envis. MEn lagom till uppvärmningen satte igång kom solen tillbaka och regn och åska förflyttade sig vidare. Så loppet genomfördes utan problem...eller ja det var ta mig tusan så jäkla varmt att jag höll på att krevera. Fasen va tungt det var! Så när jag väl trillade i mål var jag dyngsur, men inte av regn utan svett.

Jag och en kille vi verkade hålla samma tempo (tävlade om att komma sist typ) och turades om att ömsom springa förbi den ena av oss och ömsom bli omsprungen. Så de sista 500m gled jag upp längs hans sida och skrek trots utmattning "NU KÖÖÖÖÖR VIIIII!" Då ökade han och höll sig troget vid min sida genom stadens gator och torg. När det var 50m kvar och vi siktade mål var han vänlig nog att returnera gesten och skrek "NU ÖÖÖÖKAR VIIIII!" Då undrade jag...var det inte det vi gjorde innan? Och plötsligt var han försvunnen! Jag provade att lägga i en högre växel men jag hade nog fasen redan nått taket så jag fick helt enkelt finna mig att gå i mål bakom honom...halvdöd, helsvettig men jävligt glad!

Sen kom min kära väskhållare och började genast snacka om att köpa langos...puh! Men tack för att du var med mig sötnos...

Resultat: 34:34 min (snigelfart AB men så var det varmt. Sprang blodomloppet på 32:13)

Namnbyte

Ja efter att ha stört mig länge nog på solskensnamnet tindralinda så bytte jag nu äntligen. Nog för att jag kan känna mig strålande skinande ibland men samtidigt känner jag mig nog alltför bitter och rå i mitt sinnelag att jag känner mig mer passade det gamla smeknamnte Lindapinda. Fast det var ju upptaget och min fantasi begränsad så ett extra iiii fick smyga sig in.

Invändningar från socialstyrelsen eller övriga mottages varmt...

Sötsugen dagen efter?

Varför är det alltid så att sötbegäret dagen efter fest (eller för all del vanlig lördag) är riktigt påtagligt direkt på morgonen. Helst av allt hade jag istället för att tryckt i mig macka till frulle velat trycka i mig tårtbiten som blev över från igår.
Jag förstår inte riktigt...varför är det så? Är det något i kroppen som gärna vill ha sött? Snabba kolhydrater för att piggna till? Eller också är det bara så att vetskapen om att det finns något fluffigt gräddigt bärigt sött i kylen gör att smaklökarna vattnas.
Något med baksmälla kan det iaf inte ha att göra med för jag drack knappt en mun rosé igår.

Festen blev otroligt lyckad. Jag höll marktjänst från sen eftermiddag och hade vid småtimmarna (03.20) trampat upp en "stig" i köket mellan diskmaskin, diskho och kylskåp.
Mamma behövde inte göra någonting, vilket var precis som det skulle, och kunde därmed njuta som nästan vanlig gäst på sin egen fest. Gästerna var imponerade av "vilka duktiga barn" de har. De skulle bara veta att det fanns lovor involverade i spektaklet ;)

Roligast på kvällen måste nog varit när damerna, efter diverse lekar och "tipsrundat av sig", samlades på altanens dansgolv för ett spontanbildande av en Ted Gärdestad-kör där alla stod i ring och vrålade som riktiga skator. Männen stod då fullt upptagna med att diskutera diverse motorintressen.
Jag vet inte men antingen så börjar vi bli mer lika våra päron (vi börjar komma ikapp) eller också börjar de likna oss alltmer? Fast å andra sidan så har väl alltid mina föräldrar haft liknande inslag på sina fester.

En av de större överraskningarna för gästerna verkade vara den lilla vätskekontroll jag och brorsan satte upp på lekplatsen för att förse gästerna under tipsrundepromenaden med vätska så de inte skulle råka ut för avimningsattacker utav ansträngningen.
JA lyckat som sagt. Alla var glada och nöjda och jag hade faktiskt ganska trevligt även om mina träningsvärksdrabbade ben var riktigt jäkla trötta när de sista gästerna äntligen promenerade genom häcken och hem till sig strax efter 03.

Livlig diskussion

Halkade precis in på en diskussion om religion och invandring med en undersköterska (utav den äldre generationen). Hujedamig att jag fick bita mig i tungan ett par gånger...

Startskottet!

När jag kom till jobbet idag så var det lugnt och ljuvligt...ahhh! Hann med att kolla mejlen och passade även på att kika in på krilledagarnas hemsida för att se vad kalaset, som börjar imorgon, har att erbjuda. Så råkade jag se en mindre annons om "startskottet - spring in kristianstadsdagarna". Kunde det vara mer passande när jag står här och har abstinens?
Så japp...imorron snöras skorna på för att avverka en 5 kilometare på stadens gator. De kör med tidstagning via chip så jag ska minsann försöka klå min förra tid på vad det nu var? 32 min kanske? Inte snabb som vinden men man kanske kan bli....om tio år! hehe

Detta höjde min dag till skyarna...tänk så lättroad man är. Och jag hoppas innerligt att mitt vän blåbäret kan ställa upp som privat väskhållare under loppet så att vi sen kan däcka på en filt i det gröna och äta en snuskigt flottig men välförtjänt langos.

Tillbaka i buren

Så var febern nästintill som bortblåst och kaktushalsen börjar så smått tappa sina taggar. Och jag är tillbaks i buren på jobbet. Känner mig fortfarande liiiite småseg men faktiskt bättre återhämtad än jag kunnat tro. Helt fantatiskt att gå från att bli så pissdålig till nästan frisk inom loppet av 2.5 dygn. JAg tror stenhårt på att det är min nya hobby (löpningen) som givit mig så goda läkningssoldater i kroppen. Och förresten så är jag svinsugen på att snöra på mig skorna...närmast abstinens! Sjukt! Men hellre joggingabstinens än sockerabstinens...:)

Lugn dag på jobbet (ta i trä) så jag tar det i lugn takt idag. Stod ju trots allt och bakade paj till morsan hela kvällen igår. Och ska klippa efter jobbet ikväll...imorron ska jag softa och träffa Malmö för att sen på fredag landa i kalasförberedelserna från helvetet. :P

Ta det lugnt? Finns inte i min värld...skulle behöva gå en kurs i lugnande. Någon som känner till en sådan?

Kvällsdopp...

Är så sugen på att ta ett kvällsdopp. Har varit helt underbart varmt idag och jag har inte gjort annat än sovit i soffan. Ömsom svettandes ömsom frysandes. Feber? Ja det kan man ju säga....
Morsan min gav mig ytterligare en predikning innan hon körde imorse om att det inte är bra att sitta i solen när man är sjuk för då ökar bakterierna. Så no sunshine for me. Men det var väl lika bra...hade nog inte klarat av värmen ändå.
MEn nu...nu när solen sänker sig och lämnar en ljummen känsla och vinden lagt sig så vill jag inget hellre än ta mig ned till havet för ett kvällsdopp. Snart snart! Måste bli frisk...

Förnyelse...

Fick pikar om mitt rosa lilla forum så tänkte att nu när jag gått o skaffat mig mördarbakterier i halsen och är hemma och sjuk passar det utmärkt att uppdatera bloggens layout.

Strandhänget igår på stranden var underbart! Fick en legitim anledning till att leka och bygga sandslott. Fröken blaubärs kids var ju med så vi grävde och kladdade. Nice!

Men så när jag kom hem tjocknade halsen, kunde knappt svälja och varenda millimeter i kroppen började ömma. Jaha så var det dags då... morsan tittade skeptiskt på mig, inte alltid optimalt att ha sin mamma som chef. Det enda positiva var att jag för en gångs skull fick sitta i lugn och ro i soffan utan att få en massa uppgifter eller sysslor att utföra. THANK GOD! Första gången på evighet...
Jaja...gnällfislinda. Men när man är "gäst" så är man ju mer på helspänn och känner sig skyldig att hjälpa till. Det är faktiskt ganska så tröttsamt...

Kokta fläsket stekt...

Somnade till på stranden igår...ajajaj
Det känns på magen idag, den har intagit en färg av blodröd eller kanske snarare paprikaröd som går lite åt det lila aubergin hållet. Fejjan och låren sjunger nästan samma visa men håller snarare en hallonröd färg även om det snabbt lagt sig och förvandlats till ljus pepparkaksbrunt. Men det stramar gott vill jag lova. Härligt!
Ännu härligare är att jag lyckades precis vakna med värsta soara throaten. Sååå jävla ont i halsen. Är det kyss-sjukan måhända som jag nu ska drabbas av? Penicilliinkur nästa?

Var hemma hos blaubäret igårkväll o hade lite chickflicktajm. Ögonen hennes gick i kors efter en halvatimma och mina efter två. Hahahhaha...dagens ungdom? Vi tyyyyyyar inte mööööet längre alltså.

Ska träffa henne och kidsen strax för ytterligare lite strandhäng. Får väl plocka på mig något om magen så den inte helt förgås i solen.

Titanic

Kristianstad är litet...så litet att ens gamla avdankade pök plötsligt dyker upp på ögonkliniken av alla ställen. Han kom tidigt på morgonen in akut med röda ögon och sökte läkarvård. Har inte sett honom sedan krilledagarna förra året varpå han flirtade ganska så ordentligt. Vi snackade lite sådär "vad gör du nu..." i min lilla lucka och sedan satte han sig. Jag försökte då minnas hur det är jag nu känner honom. Det var ju via en tjej jag arbetade med på donken...en kväll ute ja. Hmm....HJÄLP! Fan vi har ju legat med varann!

HAHA

PLötsligt steg värmen inne i min lilla glasbur när jag insåg att jag faktiskt glömt detta. Hmmm....ja det var längesedan, men ändå. Slampa!

Så igår när jag träffade J. så tänkte jag varför inte köra på samma slampstil....slynan i mig hade liksom (plötsligt?) vaknat till liv. GO FOR IT skrek hon.

Iaf...det var jäkligt trevlig kväll. SÅ mkt mjukare kille (till sättet;)) än jag trodde. Varm gentleman och såååå jäkla mkt lindakille. Ojoj...
Han hade till och med köpt med sig en liten sak till mig...
Vi käkade, snackade snackade och tog sedan en promenad runt stan. Frös lite så det blev en naturlig arm om mina axlar... Han närmade sig så försiktigt och fint, visade tydligt vad han vill utan att det blev skrämmande för lindapinda som annars får panik. Knallade bort till Harrys och satt där och pratade en bra stund. Logiproblemen blev alltmer påtagliga. Att ta hem någon till mina päron kände jag var ingen bra idé och efterfesten fröken blåbär snackat om skulle inte bli av. Vi körde således en tur ned till åhus...förbi stranden där vi stannade för att gå en promenad. Så kom vi på att man kan ju fälla sätet i bilen hans. Sagt och gjort! Vi hade ju faktiskt parkerat på en ganska undanskymd plats...så slampan gjorde en titanic. :P

Känns inte det minsta slampigt idag ...tvärtom. Jag skulle kunna falla som en fura ...och hans mjuka sätt till maskulina fysik ojojoj...

Surrig snurrig....fuck off och shopping.

Helt fantastiskt jobbig arbetsdag idag. Eller inte jobbig så egentligen, men varit mkt krångel med löjliga saker som tagit tid att reda ut. OCh ideligen blivit avbruten mitt i sådant jag hållt på med s det tagit en kvart för min trötta hjärna att återkoppla när jag väl gått tillbaka till påbörjad uppgift. Suck! Ett tag så irriterad att jag mer än gärna mest bara velat skrika till patienterna att jag HJÄLPER ER STRAX ERA MOTHERFUCKERS!! men det går ju faktiskt inte för sig så jag har plockat på pepsodensmajlet och med glädje hälsat patienterna välkomna medan käkarna varit när att förgås i kramp.
JA nu överdriver jag faktiskt...som vanligt ;)

MEn det har varit ofantligt mkt, bortsprugna patienter, makar, nummer, remisser, läkare osv...o jag som bara ville till stan o shoppa.
Antar att det var den långa gårdagskvällen med brudklädsel och klipp av brudens mor satte sina spår i tålamodet. Från 19-22.45 stod jag o fixade...låååååååång dag. Men den avslutades med ett fint samtal till linköping (;)) och även om dagen blev lång var det en trevlig kväll med kär återknytning till min gamla buddie från barndomstiden.
Hon kommer bli en sagolikt vacker brud i sommar! Fick ett mess av henne idag att hon gått på glädjemoln hela kvällen o natten sen då allt kändes toppen med brudklädsl och hår. Härligt att kunna stå till tjänst med sin expertis! :P

Shoppingen idag gav nya trullor (morsan klagade att det var förfärligt vilka slitna sådana jag hade så kände mig lite tvungen) och en blommig söt blus som jag var halvt tveksam till. Men den blir nog toppensöt i sommar faktiskt. Kombinerat med baggy blir det inte alltför sockersött. Snabb-bitsocker framför bitsocker...eller hur?
Sprang på en gul kort cardigan som var hade mitt namn på sig. Men så kostade den 779 pix....hualien,....inte en chans! MEn så var den nedsatt halva priset. Fortfarande dyrt i mina ögon och öron. Dock kan jag inte glömma den nu så jag tror fasen jag får ta o unna mig den. Jag o gult är ju trots allt ganska så oslagbart ;)

Nu ska jag sussa min kossa...

Klapp & famntag!

Midsommarhelg

Även om vädret bjöd på växlande väder har helgen gått i solens tecken och aldrig kunde jag tänka mig att det kunde bli så lyckat!

Vi har haft en helt fantastisk helg tillsammans, mina göteborgsvänner och jag. Hade värsta seperationsångesten igår när vi promenerade vid stranden och visste att det snart var dags att ta farväl...

Midsommardagen inleddes vid middagstid med att bil 1 anlände och sedan var kalaset igånga. grillning, plockning av blommor, kransbindning, promenad i hamnen och gamla åhus, sillalunch som blev kvällsmål och regn och mätta magar som tackade nej till ytterligare en grillning. Dans, sång, tipspromenad och turnering i guitar hero. Lördagen fick en sen start med viss ängslan då jag upptäckte att två gäster saknades. De tog en "liten" promenad till havet för att bada. Omvägen allan skulle man kunna kalla deras färd, herrejisses vilken promenad de fick! Sedan blev det värsta brunchen (lyx!) följt av kubb i det fina vädret. Kvällningen bjöd på grillat och handelsbaren i en härligt solig hamn. SÖndagen blev det Ottoglass och solig promenix vid havet innan farväl.

Helt fantastisk...helt fantastisk! Va glad jag är för denna lilla härliga skara som förgyller mitt sinne så fint! Och aldrig har nog någon helg dokumenterats så bra i bild som denna. Därmed måste jag ju här bjuda på några...