Vaknade nyss...
Det smattrar gött på rutan, eller inte gött, men ordentligt! Fy fasen va det regnar. SSå glad jag är åt att jag och blåbäret ska gå på konserten imorron och inte ikväll. Även om det säkert blir lite bättre (hoppas jag) till kvällen så ska det vara goda chanser till sommarvärme och möjligen även sol imorgon.
Igår mötte jag min andra gamla studietravhäst, miss metall, i stan för en fika. Vi har haft så mycket som rullat på att vi inte setts sedan min lilla dildofest i april. Men nu blev det både latte och kaka och två butiker. Efter det tröttnade vi snabbt och slöt upp med irländske pojken hennes som satt på Dubliners och drack öl. Var längesedan jag besökte stället nu och även om det är lite skamfilsbeklätt då det är ett "finlandsfärjeliknande" hak är det jäkligt soft. Människorna är trevliga och känner man någon från insidan som hennes irländske pojke som en gång jobbat där blir det ännu trevligare. Sen att han är duktig på att hela tiden se till att man aldrig hölls torrlagd är inte fel. Och då menar jag inte på det snyltiga sättet utan hans gentlemannamoves att aldrig beställa till sig själv utan att kolla med sitt sällskap först.
Iaf...vi snackade loss på uteserveringen för att sedan upptäcka att det var quiz på ovanvåningen och vi anslöt oss. Det blev snart gung under fötterna a´la riktig färjekänsla utan att ha någon närhet till böljande vatten (mer än i glas). För att värma upp Götlaborg inför kommande stora irländare hade veckans band siktat in sig på enbart U2 låtar. Vi siktade in oss på att stanna...
Rockade loss bäst vi kunde eller vi (jag) skrålade nog mest i kapp med en heterosexuell (dock misstänkt bi-) irländsk medelålders frisör.
Rätt som det var kan jag rapportera att ett alldeles fnurrigt burr uppenbarade sig i baren. Där stod plötsligt singelmamman Johanna från tv3:s dejtingprogram och hällde i sig rusdryck. Vid hennes sida var hennes syster som tydligen är en Dublinersstammis samt kille numro två som jag har för mig hon dumpade i programmet. Löjligt ung och bortkommen såg han ut. Inga pussar rapporterade men väl djupa samtal någon gång när hon inte nöjt poosade med yngre förmågor framför deras kameror.
Alltså tjejen har tio ton för mycket smink på sig. Jag mötte hennes blick ett par gånger och det såg varje gång ut som hon ville säga något. Jag vet inte...jag körde min vanliga dubliners stil med allsång och smajl upp till öronen. Kanske var hon avundsjuk på mitt genuina leende och undrade vart jag fått det ifrån? För hennes kändes då allt mest påklistrat. Inget ont om henne egentligen (hon är ju faktiskt frissa) men hon verkar hamnat lite offtrack...snöat in sig lite too much på singelträsket-"jag måste finna en kille". Fast vem är jag att döma? Hon kanske bara var ute och hade kul och mötte upp gammal fling för skojs skull. För vem har inte gjort det? Både en och tre gånger...
...when you have much to tell.
Väl tillbaka i Göteborg från både flackande mellan skånebröllop och Göteborg för att sedan spenderat en vecka i södra Provence borde jag vilja uppdatera bloggen direkt. Abstinens? Nej inte riktigt. Jag gillar verkligen att skriva av mig men när så mycket har hänt får jag svårt att veta vart jag ska börja.
Har sovit sådär halvlätt hela morgonen då jag nog har legat konstigt på min arm halva natten. Varpå jag började drömma att jag opererat armen då den lossnat från något fäste och nu var tvungen att ta det väldigt försiktigt när jag skulle vända mig. Detta resulterade i att jag låg kvar i samma ställning som tidigare och armen blev allt mer avdomnad. Vaknade och hade ganska så ont...
Sjukt va man kan inbillla sig saker i sömnen ibland. Annars har jag insett att jag sover tungt om nätterna, eller var det kanske värmen i Frankrike som däckade mig extra? Delade nämligen våningssäng med Guldlock och sov på underslafen. Guldlocks blåsa verkar vara av den mindre sorten varpå hon säger sig ha travat upp o ned minst två gånger varje natt för att besöka toa. Hon har hävt sig, skakat och fört oljud men jag har sovit igenom varje natt utan att ens höra henne. En natt hade hon till o med sagt mitt namn varpå jag direkt satt mig upp i sängen och svarat för att sedan lägga mig ned o somna om. Jag minns INGET av detta. Har det verkligen hänt?
Frankrike gjorde underverk...
Vilken sommar jag haft so far! Att jag jobbade på sjukan känns som evigheter sedan. Var det förra året? Det känns som jag mest bara farit runt och latjat och ändå har jag inte gjort det så länge. Hur längesedan känns inte midsommar liksom?
Jag vet att jag emellanåt kan ha låtit gnällig över att jag har haft så mkt inplanerat (varje helg i juli och aug) men det är ju saker som jag också verkligen VILL göra. Så gnället är bara att förbise, jag kommer att minnas och se tillbaka på denna sommaren med mycket värme i bröstet.
My och Pelles bröllop var vansinnigt vackert. Pelle är en av mina parhästar under studietiden. Vet inte varför jag kallar dem för parhästar men jag hade två sådana under studietiden och vi 
var som ett studiepar. Vi lärde känna varandra ganska så omedelbart och blev väldigt nära vänner. Han träffade My samtidigt som mamman insjuknade i cancer och genomgick en svår tid, jag insjuknade i tarmsjukdom när vi skrev vår gemensamma uppsats i religion, bröt upp med Linus och fick alltid Pelles stöttning. Han blev pappa, flyttade till gbg...ja vi stötte varandra i vått och torrt. Så när jag fick se honom och hans brud säga ja till varandra på en höjd över havet på Österlen var det tårar som rann på kinderna. SOm numera vän till både brud och brudgum och med vetskapen om att de är så rätt för varandra så var lyckan fullkomlig. Deras familjer är så härliga och man känner sig nästan som en utav dem. Så ja, det var ett lyckat bröllop och fantastisk fest! Morgonen därpå var det upp i ottan för att ta tåget tillbaka till Göteborg. Där byttes snabbt innehållet i resväskan och några timmar senare stod jag med fyra tjejer på en flygplats för att senare på kvällen äntra ett sött hus i Vauvert. Hej och hå!
Provence var vackert, eller förlåt, ÄR vackert. Det var verkligen sådär som man ser på bild. Huset var ännu bättre än vi kunnat föreställa 
oss och likaså poolen. Efter en halvtrevande start med nästintill obefintlig kommunikation om vad veckan skulle få bjuda på för äventyr lossnade det efterhand och kontakten mellan oss tjejer blev skönt avslappnad. Ja för det är ju så att vi tjejer som åkte är inte ett nära tjejgäng som brukar umgås, utan typ två "grupper" av två tajta vänner och en som flöt runt. Men det gick 
faktiskt fint... Jag och guldlock lärde känna de andra två tjejerna i ett behagligt tempo och vi hade snorkul! Massa god mat, baguetter, ost, ost och ännu mer ost, croissanter, bakverk (degig i magen nu?...ehh..ja) för att inte glömma VIN!
Det var ju snorbilligt varpå nu i efterhand inser vi att vi nog var halvalkisar hela veckan. För vi gjorde ta mig tusan av med typ 20l vin och en bailys. Hur gick det till?
Om dagarna var vi ute o for på upptäcksfärd eller hängde vid poolen. På tisdagen tog vi oss inåt landet genom ett otroligt vackert och skiftande landskap för att paddla kanot. Shit va härligt det 
var! Att vi höll på att kantra med åbäket tre gånger är ett (kul) minne blott. Det enda vi ångrade var att vi valde den korta rutten på 8 km.
Marknader avhandlades, vingårdsbesök likaså samt lite "jag ha aldrig-lekar" som ledde till wild and crazy nattnakenbad med två fotografer på kanten.
Alltså en fantastisk vecka som nu avlöses av en lugnare sådan. Eller iaf till att börja med, för på fredag kommer blåbäret! :) Wohoo! Och på lördag sjunger Bono på Ullevi för oss! :D På söndag ansluter hennes casanova tillsammans med manlig kompis. Då vi räknar med fint väder så vi kan åka ut på öarna och även (ve o fasa) besöka liseberg.
Satt uppe mitt i natta för att hålla koll på budgivningen på ytterligare tågbiljett tillbaka till Skåne. Lyckades fördriva tiden ganska så bra med att packa ihop väskan att ha med ned samt att stuva ihop saker som ska packas ned på söndag då jag kommer hem för att byta innehåll i tha suitcase. Väl färdig med detta satte jag mig vid datorn för att fördriva tiden. Kom på att det var ett tag sedan jag kollade av min andra mejladress som mest används till jobb och annat tjafs. I våras när sommarplanerna smått började smidas infann sig vissa förhoppningar och tankar på att gå på Way Out West här i gbg i aug. Det har tydligen blivit rysligt poppis så kanske var det min plikt som wannabe-göteborgare att gå?
Ja absolut! Eller rättare sagt sen kollade jag biljettpriset...ajaj och goodbaj. Eller vänta! Volontär funkade ju på filmfestivalen, det kanske även fungerar här? Sagt och gjort, in på hemsidan och såg att de sökte folk. Slängde iväg ansökan och sen blev det tyst i graven.
Tills NUUUU....
Lite sent upptäckte jag att mr personalansvarig hade mejlat mig för en vecka sedan om att bekräfta vilket arbetspass som helst önskades och att jag förband mig att arbeta minst två pass vilket ersattes med gratis inträde, tröja och mat. Mitt uppdrag kommer handla om artistservice, så allt från att serva dem i logen till att lotsa dem fram tillfots och/eller bil eller också att presentera dem på scen. Jag önskade logeservice då det kändes lagom soft, men då jag har erfarenhet som biovärdinna är jag ganska så säker på att jag kommer sluta som artistvärd. Men det kvittar...jag får nu njuta av festivalen, träffa massa nytt folk och lyssna på schysst musik. Och min favvo har tydligen blivit klar att spela...skoja min doja att henne vill jag icke missa;
...är så fina!
Vi möttes upp på Linnégatan och hamnade på rumpanbar och några minuter senare var allt åter i sin ordning. Back in life liksom...rosévin i glaset och skratt som haglade mellan allvarsamma utbrott. Någon kan man säga kommer få sina tassar varma...
Så härligt att få se flickorna igen...det har utvecklats till värsta sex and the citygänget. Och jag lämnar då ingen protest mot detta...
Senaste tidens bravader fyllde timmarna som snabbt flöt förbi. Var lite småsugen på att gå vidare även om tröttheten drog i benen. Jag cyklade så småningom hem i sommarnatten med ett fånigt glatt leende och med en förhoppning om kommande veckor som kommer bjuda på minst lika härliga kvällar då nästan vi alla är lediga samtidigt. Bara Johannapanna som måste jobba stackarn, men du...återigen grattis till förlängningen!
Nu ska jag ut o springa en runda...sen är det bröllopspresent och present till brorsan som står på agendan.
Puss friends!
Njuter av varje ensam liten stund här...
Äntligen får tankarna härja lite fritt och jag får en stund över till att sortera in dem i rätta fack. Samtidigt visar Göteborg upp sig från sin bästa sida...sol sol sol! Vädergudarna verkar inte titta på svt för de är knappast överens.
Ny rumskompis, blivit med katt (ops kom recis på att balkongdörren fortfarande är öppen..tebax och kattan är kvar). Caroline som hon heter, rumskompisen inte katten, verkar fortfarande lika trevlig även om hon nog verkar fuska lite med att vara nogrann med katthårsefterhållet. Men det ordnar sig nog när hon börjar höra mig nysa...
Vandrade efter en trist dejt igårkväll genom ett varmt Göteborg som var i princip fullsmockad av folk. En tisdag mitt i veckan klockan halv elva på kvällen. Glada sommarfina människor överflockade uteserveringarna. Helt fantastiskt! Solen som under dagen värmt upp stadens gator kändes stiga och lägga ett täcke av het pulserande stämning som liksom mötte nattens analkande svalka. Jag älskar denna stad...
Dock har jag upptäckt ett litet litet negativt inslag...gothia cup. För fasen! Överallt springer det runt små tonåriga snorvalpar och skränar. Flickorna har evenemanget till ära tagit på ytterligare ett lager mascara så fransarna håller på att knäckas och alla bär olika tubtoppstunikor till überkorta jeansshorts. Ibland tror man ju att man ser dubbelt då de ser ut att vara stöpta i samma fabrik.
Ja alltså nu är det ju inte deras utseende som egentligen är det som stör mig..mest. Jag tycker bara synd om dem att de inte kan få vara sina egna unika personer, men det kommer. Nej det som jag tycker är något irriterande är att kidsen går i gåsaled på tvären överallt och flyttar sig sällan för den ettrigaste ringklocka. Igår höll jag på att köra över fyra stycken. Vi får väl se hur många som fastnar i cykelhjulet idag...
Dagsagenda:
* loppis
*tvätta kläder inför france
*införskaffa några fler linnen + solkräm + kamerabatterier + fler trullor?
*eftermiddagsfika med frankriketjejerna för att lägga upp planerna till resan
*kvällshäng på linnégatan med övriga töser
Sitter och kollar tågbiljetterna på tradera samtidigt som jag väntar på att My med familj ska uppenbara sig. Hon kommer för en putsning innan bröllopet på lördag....
Är lite smånervös att jag inte ska vinna budgivningen på tågbiljetterna. Visserligen vet jag att det brukar vara så här men idag är jag extra nervös. Varför?
Hmm....relax! MEn de som budar just nu verkar vara på hugget...om 43 min vet vi om jag åker eller ej.
...att jag tröttnat på det tama regnet här nere så jag håller på för fullt att skaffa mig billig biljett till staden som bjuder på landets bästa vindar och skurar.....GÖÖÖTLABORG...redan nu på måndag.
Wish me luck!
...va fort det gått.
Jag har nu endast 3,5 timma kvar att arbeta sen börjar SEEEEEEEEMESTER! Fy fan va den känns välförtjänt. Som jag pucklat sedan förra sommaren. Puh...
Jag ska minsann se till att jag också känner av att jag har semester och inte börjar jobbletarjakten förrän efter frankrikeresan. Jag måste ju pusta lite.
Veckan har varit full kaos som vanligt med klippningar om kvällarna efter jobb samt visst planerande inför helgens stundande aktivitet. Vad den kommer handla om avverkar jag först på söndagkväll eller möjligen måndag...lite hysh hysch men faaaaaaaen va najs det kommer bli!
Wohoo...
Fatta va sjukt förresten....jag har varit här nere i snart 6 veckor och ännu inte träffat min mormor som bor bara på andra sidan byn. Men ikväll kommer hon hem och käkar med oss. Göttmos! HAr inte träffat tantan sedan april när jag var nere sist. Hon är ta mig tusan lika upptagen som en annan.
Peace Out
I fredags genomförde jag den briljanta idé jag fick i torsdags förmiddag. Jag sprang startskottet i stan. Detta beslutade jag när jag stod innan för sjukhusväggarna och var taggad till tänderna. MÅnga sa att det var otroligt varmt ute och undrade om jag var så vettig i min tanke. Men jag avfärdade det kvickt, har jag bestämt mig så har jag.
När jag så steg utanför sjukhuset i fredags eftermiddag så förstod jag att de inte överdrivet. Hjälp va varmt det var! Och det blev knappast bättre av att det hotfullt började mullra så smått när jag steg ur bilen och traskade ned till efteranmälan i Tivoliparken. Efter att jag betalat och nålade på nummerlappen öppnade sig himlen. Ösregn, åska och blixtar bara braaaaakade loss!
Härligt!
DÅ började smått ångra att jag varit så envis. MEn lagom till uppvärmningen satte igång kom solen tillbaka och regn och åska förflyttade sig vidare. Så loppet genomfördes utan problem...eller ja det var ta mig tusan så jäkla varmt att jag höll på att krevera. Fasen va tungt det var! Så när jag väl trillade i mål var jag dyngsur, men inte av regn utan svett.
Jag och en kille vi verkade hålla samma tempo (tävlade om att komma sist typ) och turades om att ömsom springa förbi den ena av oss och ömsom bli omsprungen. Så de sista 500m gled jag upp längs hans sida och skrek trots utmattning "NU KÖÖÖÖÖR VIIIII!" Då ökade han och höll sig troget vid min sida genom stadens gator och torg. När det var 50m kvar och vi siktade mål var han vänlig nog att returnera gesten och skrek "NU ÖÖÖÖKAR VIIIII!" Då undrade jag...var det inte det vi gjorde innan? Och plötsligt var han försvunnen! Jag provade att lägga i en högre växel men jag hade nog fasen redan nått taket så jag fick helt enkelt finna mig att gå i mål bakom honom...halvdöd, helsvettig men jävligt glad!
Sen kom min kära väskhållare och började genast snacka om att köpa langos...puh! Men tack för att du var med mig sötnos...
Ja efter att ha stört mig länge nog på solskensnamnet tindralinda så bytte jag nu äntligen. Nog för att jag kan känna mig strålande skinande ibland men samtidigt känner jag mig nog alltför bitter och rå i mitt sinnelag att jag känner mig mer passade det gamla smeknamnte Lindapinda. Fast det var ju upptaget och min fantasi begränsad så ett extra iiii fick smyga sig in.
Invändningar från socialstyrelsen eller övriga mottages varmt...
Varför är det alltid så att sötbegäret dagen efter fest (eller för all del vanlig lördag) är riktigt påtagligt direkt på morgonen. Helst av allt hade jag istället för att tryckt i mig macka till frulle velat trycka i mig tårtbiten som blev över från igår.
Jag förstår inte riktigt...varför är det så? Är det något i kroppen som gärna vill ha sött? Snabba kolhydrater för att piggna till? Eller också är det bara så att vetskapen om att det finns något fluffigt gräddigt bärigt sött i kylen gör att smaklökarna vattnas.
Något med baksmälla kan det iaf inte ha att göra med för jag drack knappt en mun rosé igår.
Festen blev otroligt lyckad. Jag höll marktjänst från sen eftermiddag och hade vid småtimmarna (03.20) trampat upp en "stig" i köket mellan diskmaskin, diskho och kylskåp.
Mamma behövde inte göra någonting, vilket var precis som det skulle, och kunde därmed njuta som nästan vanlig gäst på sin egen fest. Gästerna var imponerade av "vilka duktiga barn" de har. De skulle bara veta att det fanns lovor involverade i spektaklet ;)
Roligast på kvällen måste nog varit när damerna, efter diverse lekar och "tipsrundat av sig", samlades på altanens dansgolv för ett spontanbildande av en Ted Gärdestad-kör där alla stod i ring och vrålade som riktiga skator. Männen stod då fullt upptagna med att diskutera diverse motorintressen.
Jag vet inte men antingen så börjar vi bli mer lika våra päron (vi börjar komma ikapp) eller också börjar de likna oss alltmer? Fast å andra sidan så har väl alltid mina föräldrar haft liknande inslag på sina fester.
En av de större överraskningarna för gästerna verkade vara den lilla vätskekontroll jag och brorsan satte upp på lekplatsen för att förse gästerna under tipsrundepromenaden med vätska så de inte skulle råka ut för avimningsattacker utav ansträngningen.
JA lyckat som sagt. Alla var glada och nöjda och jag hade faktiskt ganska trevligt även om mina träningsvärksdrabbade ben var riktigt jäkla trötta när de sista gästerna äntligen promenerade genom häcken och hem till sig strax efter 03.
Halkade precis in på en diskussion om religion och invandring med en undersköterska (utav den äldre generationen). Hujedamig att jag fick bita mig i tungan ett par gånger...
När jag kom till jobbet idag så var det lugnt och ljuvligt...ahhh! Hann med att kolla mejlen och passade även på att kika in på krilledagarnas hemsida för att se vad kalaset, som börjar imorgon, har att erbjuda. Så råkade jag se en mindre annons om "startskottet - spring in kristianstadsdagarna". Kunde det vara mer passande när jag står här och har abstinens?
Så japp...imorron snöras skorna på för att avverka en 5 kilometare på stadens gator. De kör med tidstagning via chip så jag ska minsann försöka klå min förra tid på vad det nu var? 32 min kanske? Inte snabb som vinden men man kanske kan bli....om tio år! hehe 
Detta höjde min dag till skyarna...tänk så lättroad man är. Och jag hoppas innerligt att mitt vän blåbäret kan ställa upp som privat väskhållare under loppet så att vi sen kan däcka på en filt i det gröna och äta en snuskigt flottig men välförtjänt langos.
