Precis kommit hem från herr O. Ja jag vet jag har ju haft mina många funderingar om att inte fortsätta träffa honom då det mest bara har känts konstigt. Men det är något med hans person som gör att jag har svårt att släppa. Ja inbilla er nu inte att jag gått och skaffat mig något seriöst att hänga i taket...nänä...det vore väl förväl ;) Nej det är en vän...med benefits. En i mina ögon snygg sådan och med en personlighet som växer för varje gång. Från att ha tyckt han var totalt självupptagen och oförmögen att ta initiativ så börjar jag ändra åsikt. Det var som jag misstänkte blyghet är boven. Men däremot går det att snacka med honom om allt. Han har inga problem att prata så länge man frågar, hur känsligt det än är. O ja idag så pratade vi lite om det som gjort mig frustrerad och det kändes sen så mycket skönare...mer avslappnat. Men jag vet inte...det känns farligt. Det finns någon laddning nånstans även om jag aldrig skulle kunna tänka mig falla för honom. Han kom igår natt och spenderade natten, dödens trött somnade vi ihop och intimare än så blev det inte. Sen hörde han av sig i eftermiddags igen. Hmm..ja alltså...liite farligt kanske?
9 år sedan
