Har haft en medelsoft dag på jobbet men som avslutades med en mysig pannkaksmiddag tillsammans med Jennypenny. Vilken tjej! Känt varandra i någon vecka bara men känns som en halv livstid...eller typ :)
Efter pannkaksmätta magar fått nog surfade vi in på shake för o kolla läget. Så trillar vi över en vecka i Provence i sommar. Ett hus i en vecka hyrs av sex tjejer för typ tusenlappen var. Flygresa ned för drygt 2000. Går knappast att pruta så imorgon är det bokar och klart..:)
WIEEEHOOO!!!
Jag längtar redan....ser mig där vid poolen...japp det finns tillhörande pool till huset...med en drink eller varför inte ett glas sangria. Mmmmm.....marknadsbesök, strandbesök, killbesök, pubbesök.
Suck! Ja ett bättre slut finns inte för denna min dag.
Nu kommer jag somna med ett leende på läpparna och drömma mig bort till värmen...
O yepp...detta är bilder på tha place vi ska hyra!

tisdag 31 mars 2009
Happy birthday to ME/Bokad tjejresa...
Upplagd av Liindapiinda kl. 23:20 4 kommentarer
måndag 30 mars 2009
Underbara hatade skola
Blev inringd imorse att vicka för en av NO-lärarna. Hon hade legat och kräkts hela natten så det var bara för mig att hoppa i kläderna och bege mig till en dag fylld av biologi och matte. Med psyket märkt av sömnbrist och pms som yttrade sig mest i sånt där molande ryggont kände jag mig snabbt ganska så avtacklad. Första lektionerna var softa och matten med min fina gamla nia blev ett kärt återseende.
Men så skulle jag ha en årskurs sjua i kemi som sista lektion. Denna klass är vida känd för att bara bli jobbigare och jobbigare. Deras ena mentor bekände under en after work för någon vecka sedan att han blivit så förbannad en dag att han kastat katedern i whiteboarden. Och han är fd militär och har sjukt mkt pondus och respekt. Huhga!
Så kommer en annan liten ung brud in i en NO-sal fylld av huliganer som sitter på höga stolar vid höga bord och plötsligt krymper min stolta längd ett par centimeter till.
Stålsatte mig och körde på men det dröjde ungefär....hmm...ja gott och väl 30 sekunder innan helvetet bröt ut. Nosiga näbbiga unghelveten som skrek, stönade, slog i bänken och tramsade. Jag försökte ignorera, eller rättare sagt mest titta på dem undrande. Enligt min lärarfilosofi fungerar inget hispigt skrikande och fingerpekande utan det triggar snarare än mer.
MEN
Killarna vägrade lägga av. Tillsägelserna började hagla, trevliga lugna men tillslut pallade jag inte mer o sa till dem att gå ut. Vägran!
Vad gör man med 14 åriga snorungar som vägrar lämna klassrummet, vägrar hålla käft och vid varje tilltal bara sitter och säger emot och nosar sig. VAD GÖR MAN?!
Tillslut fick jag nog....jag brukar tåla stök och bök i klassrummen men detta var utan dess like....så jag gick för att hämta rektorn. Detta fattade tydligen ungarna varpå de stack ut kvickare än kvickast. Jag vände då på klacken och återvände till klassrummet och låste dörren. SUCKERS! :P hehe
Försökte fortsätta lektionen men efter ett par minuter började odågorna som nu var utelåsta möblera om i korridoren, dvs dra soffor och bord fram och tillbaka för att sedan sätta för dörren så att vi inte skulle kunna komma ut.
De är så roliga de små liven...suck!
Vi lyckades ta oss igenom lektionen, någon gång smet de in igen efter att jag var och kopierade saknade stenciler, mentorn gick förbi och röjde men föga hjälpte någon längre stund.
Jäjä...trött blev jag efteråt men ändå inte sååå farligt jobbigt. Jag vet att dessa pojkar har vissa problem/diagnoser och att de jävlas mest bara för att jag var vikarie. Direkt efter lektionen kunde de snacka med mig som om inget hänt om allmänna saker. Hmm..hur fungerar de egentligen?
Efter AW:n i fredagsnatt stötte jag på en av mina gamla sjuor med en starköl i handen. Han var dimmigt berusad men så pass ok att han kunde ta hand om sig själv. Han var på väg till sin flickvän sa han. Tre starköl hade han fått i sig...
Det var med vemod i hjärtat jag lämnade honom när min buss kom. Så otroligt påfrestande och jobbigt att se honom i en sådan situation. Han är ju bara 13 år! Berättade detta för hans mentor idag och talade även om för honom att jag berättat. Gjorde inte det för att skvallra utan av oro då jag vet att han haft en tuff tid bakom sig och tydligen har det fortfarande inte löst sig. Jag är den enda läraren som har vetskap om detta och kände mig tvungen att berätta så att mentorerna kan hålla koll. Det blev endel småsamtal med eleven under dagen, han sökte upp mig och ville prata. Inte för att han var arg utan verkade faktiskt lättad. Han förstod min oro men var samtidigt själv orolig över vad för konsekvenser det kunde få för hans redan lite jobbiga situation. Hjälpte honom att reda ut bäst jag kunde och lugna honom och lyssna. Denna skolans nästan coolaste kille som kunde reagerat med att dissa mig och bli asförbannad var istället glad och gav mig till och med en kram inför de andra tuffa grabbarna på skolan. Jag skulle kunnat börja lipa där och då...
Upplagd av Liindapiinda kl. 19:30 2 kommentarer
söndag 29 mars 2009
Tjugosju år+363dagar
Det börjar minst sagt dra ihop sig. Och nog sagt om det så tänkte jag nedan publicera en liiiten söt lista på ting som passande skulle kunna pryda mitt yttre och inre.
- HeeBeeGeeBee - huvudmassagesapparat. Verkar asgrym...


- Örhängen a´la H&M
- Bodybutter från Bodyshop - Slut på fuktgivande så är i STOOORT behov av något mjukgörande som även doftar himmel.

- Garn - funkar alltid då det verkar ta slut fortare än jag hinner trä stickan.

- Strykjärn - glömde mitt gamla i förra lägenheten.
- Väska från indiska - så vacker.

- Sjal (H&M) - en puderrosa hade varit grann till mitt röa hår, oderwass?
Upplagd av Liindapiinda kl. 19:43 1 kommentarer
lördag 28 mars 2009
Roadtrip

Om ungefär 20 minuter kommer Catharina och hämtar upp moi...vi ska tillsammans med Asha ta en roadtrip till Ullared, Gekås. Ska bli jäkligt nice!
Inte för att jag är något fan av gekås, har bara varit där en gång och de få kläder jag kom hem med hängde kvar på galgen i garderoben med prislappen innan jag slängde dem.
Men så tänkte jag att bara att åka iväg är kul, sedan behöver jag nya underkläder, det borde kunna finnas något sånt där. PLUS att jag måste handla lite till flingtajmpartajet nästa helg och nu får jag både det billigt och kört till dörren. Kan inte bli bättre! :)
Var påDelirium på after work igår...supertrevligt! Jenny är en pärla....så glad att jag lärt känna henne :) Nehe...lite kläder kanske kan vara bra att ha på sig när hon tutar i hornet här ute.
Önskar alla en skööööööön helg!
Upplagd av Liindapiinda kl. 08:20 2 kommentarer
torsdag 26 mars 2009
Mysig filmis...
Dagen på skolan har varit underbar. Hade syslöjd med fyrorna. Ungefär tio stycken små söta elever som formligen hängde mig i armar och ben i jakt på hjälp men som samtidigt bara var så harmlösa och snälla. Åhh....
Sen hade jag ett riktigt ordentligt hål mellan halv tio och tolv så knallade ned till hemkunskapen där Catharina var stand in. Fick då hänga lite med mina gamla åttor och hjälpa dem så att de inte brände biffstroganofen. Nice! Men gud va jag osade mat sen...huh!
Schampot var by the way lovely miss M!! Köpte igår Aussieschampot alla snackar om för att höja vardagshumöret lite. Kändes välbehövligt på något sätt ;)
Träffade filmisen i eftermiddags för en snabb fika runt hörnet. Han hade massor att göra men kunde avvara en timma. Var så himla trevligt, förvånansvärt trevligt faktiskt! Avslappnat, skönt, ja bara soft på något vis. Och killen har en sån karisma! Han lyser... DET är något jag är sååå svag för. Ojjoj...
Han tyckte det var lite ödesbestämt att vi sågs häromdagen. Jag tyckte det blev ännu kusligare när jag fick höra att han arbetar med rollbesättning till en annan regissörs film och därmed är runt på skolor och har små castings för intresserade pojkar i åk. 6-8. Och precis innan han gick för att ta fikan med mig hade han avhandlat ett samtal med Johanna, min kollega och tillika vän. Han ska alltså besöka våra gangstrars på skolan nästa torsdag. Hur knasigt är inte det? Jag erbjöd mig att promota lite redan imorron och komma dit på torsdag för att hjälpa honom även om jag inte blir inringd. Erbjöd mig även att följa med honom ut till de andra skolorna för att hjälpa och därmed ha möjlighet att nätverka lite med ledningen. Why not liksom? Han var väldigt positiv till mitt erbjudande så vi får väl se vad som sker :)
Upplagd av Liindapiinda kl. 23:32 2 kommentarer
Efterrättsfrågan löst!
Ho ho ho...vilken fantastisk bra start på denna morgon!
Jag ÄLSKAR tidiga morgnar! Tyst överallt..solen påväg upp....mm...allt är så lugnt eller den enda som stressar är väl jag då och alla andra tidiga varelser.
Ja det var då inte detta jag skulle berätta.
Har löst efterrättsfrågan till flingtajmpartajet nästa helg. Tanken var att efterrätten skulle spegla partajets snusktema. Och nu löste jag det! Ho ho! Så jäkla bra...hur berättar jag inte...det blir bildbevis söndag nästa helg istället. Men det blir en form av ätbara tuttar med den rätta feeeeelingen ;)
Jobba idag...så jäkla nice! Textilfröken i dagarna två nu. SOFT! :)
Sen ska jag träffa filmisen i eftermiddag...vi ändrade vår träff igår så blir en fika i eftermiddag.
Önskar er alla en wonderful dag!
Kiss
Upplagd av Liindapiinda kl. 07:01 2 kommentarer
onsdag 25 mars 2009
Och.....
...jag har fan ine fått en våffla idag heller. DET är skandal! Men tackar Jonas å det ödmjukaste att jag fick komma o hänga lite trots du behövde plugga. TACK!
Upplagd av Liindapiinda kl. 22:36 1 kommentarer
Svineri jag inte klarar av
Idag var det verkligen en sådan där dag då man har så gott om tid att man inte blir färdig att göra något av det man tänkt sig göra.
Suck!
Det mesta jag verkar göra just nu är att irritera mig på herr o fru gulligull och det gör mig riktigt pissed off! Jag vill inte ge dem den tiden och energin. Jag vill inte irritera mig! Men vad ska jag göra för att sluta? Någon som har ett bra förslag? Jag börjar bli desperat. Jag pallar inte med att de kommer hummande på nåt jazzigt om morgonen i köket, hon i jeans o tröja o han i hennes vita frottémorgonrock. OM han trodde sig vara mysig o söt i den där så borde han ta en noggrannare blick i spegeln för jag håller fan på att klökas. Stoppa på något på de där håriga grekiska låren för jag vill fan inte se dem! Inte bröstet heller för den delen....hugah!
Plockade ur diskmaskinen medan jag väntade på kaffet skulle bli klart. Som vanligt var det "någon" som "glömt" att skölja av kletig tjock guacamole insmord på flera bestick samt rivna morötter. Så i diskhållaren var det mest geggigt. De som lyckats hålla sig en bit från de kletiga besticken hade klarat sig men när dessa var urplockade var det bara äckligt söligt klet av guacamole och rivna morötter kvar. Jag förstår inte detta? Är itne det sunt förnuft att man inte sätter bestick eller proslin i maskinen som är fulla av matrester? Eller? Ja ibland är det ju iofs deg som sitter kvar i lager på slevar och bunkar så man ska väl vara glad? Tror faktiskt det var detta som blev slutet för maskinen på guldheden. Den blev väl fullproppad av gegga.
Anledningen till irritationen är som vanligt när jag har städvecka just att de verkligen äcklar ned runt omkring där de är. Den romantiska middagen i fredags bildade fettfläckar på bordet, torkades dessa av? Nänä...
Stekt köttfärssås, o annat som gärna lämnar spår efter sig under tillagning blir inte heller undanstädad. Så när jag högg tag i trasan igår såg spisen ut som kom och hjälp mig o dö! Kvällen innan hade Mesen överraskat henne med varma mackor....så sött! Bara det att det var så lagom jävla sött när han lämnade hela spisen med smulor, ost och inbränt krafs. Innan jag hann börja städa sedan på tisdagen lyckades hon ställa sig och steka tacofärs på plattan utan att torka av varken fett, smulor eller ost. Ja du kan ju bara tänka dig...det tog mig ungefär en kvart bara att få bort soten sen.
Allt som allt städade jag i sex timmar. Fattar inte att det kunde ta så lång tid? Visserligen skyndade jag ju inte, men sölade gjorde jag minsann inte heller. Jag säger bara tacka vet jag ljudboken! Den är min bästa vän vid sådana tillfällen :)
Förresten verkar mesen ha närmast flyttat in. Han har kommit och gått som han själv velat dessa dagar och det verkar vara helt naturligt. Anledningen? Ingen aning, jag gissar att det har att göra med att den stackaren blir sååå förkyld om han bor hemma i hans kalla lägenhet. Sen att han går här o snörvlar och bär smittan till mig verkar inte röra dem i ryggen. Så nu har jag givetvis börjat nysa. Skulle bara fattas att jag blir rejält jävla förkyld till nästa helg när festen ska gå av stapeln. Då lovar jag att någons huvud kommer att ryka. Och till på råga så är de plötsligt återigen ännu mer puttinuttiga än vanligt. Det är väl för att de snart inte kommer att ses twentyfourseven. Så allt är romantiskt, det är överraskningar o blommor och kort. Och det SKYLTAS med det för att omvärlden (aka jag) ska förstå hur bra de har det. Effekten blir motsatt. Jag blir fan äcklad. Låt mig se er hångla loss, tetas eller nypa varandra i bröstvårtorna eller häcken. DÅ kan jag tycka att ni har det bra. Men nu, sorry, jag kan inte relatera till sånt fjamstrams. De enda ni lyckas övertyga är er själva.
Ja så nu har hon fått blommor då....och ALLA ska stå på köksbordet samt det kort med kärleksförklaringen till henne. Hör det verkligen hemma där? Är inte det högst privat? Jag hade då inte velat visa upp det för allt o alla. Men det ska väl stå där nu fram tills hon flyttar. Ungefär som med den där tramsiga lappen som satt på badrumsspegeln i två månader så alla verkligen skulle få en chans att se den, för vi hade mått sååå dåligt om vi hade sluppit?
Oh ja överraskning...jag måste bara få ur mig detta också. Hon skulle ju överraska honom igår då som tack för varma mackorna kvällen innan. Så hon förberedde tacofärsen på dagen eftersom hon inte skulle hinna på kvällen. MEN jag fick ju höra sen på kvällen vilket bry hon hade haft då han skulle komma hem under eftermiddagen och hämta nån pryl (när hon inte var hemma) och tänk om han hade LUKTAT tacosen! OJOJOJ Det hade ju verkligen varit SKAAANDAAAAL!!! Jag var tvungen att lämna köket medan jag hörde detta berättas för att inte råka börja asgarva.
Ojojoj...
Hur kan de begära att allt ska återgå till det normala efter en ynka ursäkt när INGET förändras? Jo de kryper för mig istället och frågar om saker o ting för att låtsas vara vänliga.
Please! Vi har inget gemensamt längre, 3 månader i tystnad har haft den effekten. Fatta! Man kan inte bara låtsas som inget hänt och återgå till det gamla trevliga jollret när det inte finns något trevligt jollrer att snacka om. Eller det är iaf så jag fungerar. Det kvittar hur många gånger man ber om ursäkt, så länge man inte visar en förändring i beteende (dvs i detta fall respekt för andra) så försvinner inte aggressionen. Till dess bör herr och fru mes helt enkelt bara back off och låta mig vara. De kan inte tvinga fram ett leende, ivf inte ett äkta.
Upplagd av Liindapiinda kl. 21:40 1 kommentarer
Förslag på träningsmusik?!!
Förslag mottages tacksamt!
Upplagd av Liindapiinda kl. 09:37 1 kommentarer
Så stort men litet ändå
När jag knallade till bussen igår förmiddag hade jag stora problem med mp3-lurarna. De trasslade in sig i örhängena mina och gjorde att jag ägnade all uppmärksamhet åt att fnurra ut dessa och var därför mindre vaksam på vägen framför mig.En hastig blick upp gjorde mig plötsligt medveten om att jag var på väg att knala rakt in i en mötande kille. Lite lätt överraskad och generad smajlade jag till och fick fram ett "hoppsan" samtidigt som jag väjde undan. Jag återgick till lurarna och såg samtidigt bussen komma in varpå jag fick lägga benen på ryggen som vanligt för att hinna med. Samtidigt kunde jag inte släppa killen, kände igen honom. Visserligen hade han mössa ordentligt neddragen och lite sådär halvskäggig. Hmm....men det liknade ju filmsnubben!
För er som kommer ihåg så hade jag lite lätt kontakt med en kille under januari som arbetar som regissör och som också hade premiär med en kortfilm under filmfestivalen. Vi skulle setts men det rann ut i sanden. Han var upptagen jämt och ständigt så vår kontakt blev väldigt sporadisk och slutade alltid med att snaaarrt får vi hitta på något. Han verkade inte superangelägen heller då så jag lade ingen energi på det.
När jag väl kommit på bussen plingade det till i luren. Ett mess från filmsnubben! "Var det dig jag just mötte?"
Ha ha ha
Det var alltså HAN! Jag svarade och i nästa meddelande gav han direkt förslag om att ta en fika på Dahls nästföljande dag. Hoppsan! Kan alltså inte sett lika knasig och trött ut som jag kände mig...
Så ja vi ska ta en snabbfika i eftermiddag.
Upplagd av Liindapiinda kl. 09:16 0 kommentarer
tisdag 24 mars 2009
Skrattar bäst som skrattar sist...
Jag visste väl att det skulle komma och bita mig i nacken någon gång, alltså att jag skrattade åt stockholmarna som hade snöoväder igår. Imorse när jag tittade ut var himlen klarblå och solen på G. Men så plötsligt så började det....japp..SNÖA! Vräkte ned helt enorma snöflingor i massor...ajaj tänkte jag. Lär dig för tusan att bita dig i tungan någon gång!
Fast nu så här två timmar senare är snöflingorna ett minne blott och solen skiner från den klarblå himlen. Mmmm..lovely! Gäller att njuta innan det vänder.
Var uppe med tuppen för ev skulle det bli jobb idag, lovade Jeanette att hålla mig redo. Men icke, vilket jag nästintill redan visste så plockade de inte in någon bara som sk "stöd". Varför? Nej låt lärarna på plats krypa på knäna av arbetsbelastning istället. Vaddå 55 tredjeklassungar på EN lärare, det är väl inget?
Jäjä...
Jag ska iaf ta tillfället i akt och åka ut till Backaplan för införskaffning av billigt städmaterial på ÖB och lite mat på COOP, så kan jag ta tag i veckostädningen sen.
Upplagd av Liindapiinda kl. 09:07 0 kommentarer
måndag 23 mars 2009
Sluta tassa
Kändes väl något bättre och jag har märkt att de nu rör sig mer ute i lägenheten. Men samtidigt så ber de om ursäkt för allt eller också frågar om det de gör stör mig.
MEN FÖR FAN! Sluta upp med att be om ursäkt för att ni lever! Skulle ni störa mig till den grad att jag inte står ut säger jag ifrån! I promise...
Visst jag bjöd kanske inte till så mkt varken igår eller idag. Men jag var trött som faen! Jag orkar inte spela intresserad av om Jannis är sjuk en eller två gånger i månaden. I dont give a fuck! Han får gärna vara sjuk varje dag så länge jag slipper höra hans snörvel o harklande. Nu tycker de då att det är konstigt att han varit sjuk sååå ofta och det bara MÅSTE bero på att det är lite dragigt från fönsterna i hans lägenhet. Ja så självklart är det bästa för honom nu att han håller till här så han kan återfå sitt immunförsvar. SUck!
Jo detta stör mig...så jag borde säga ifrån. Men samtidigt...palla! Jag behöver inte heller framställa mig som kyligare subba än vad jag redan gjort, så jag håller käft. Bara de kunde ta det lite soft. Snälla låt mig komma innanför dörren INNAN ni frågar om musiken ni spelar stör. Och för fan...sluta kryp! Ni är inga skadedjur...eller?
Hittade förresten precis idominsalvan här i "medicinlådan". Den har jag ju bara letat efter i snart två månader och så låg den rakt ned. Den lådan är jag bara och river i typ 3 gånger om dagen. Knasigt va blind man kan vara ibland...
Upplagd av Liindapiinda kl. 22:14 0 kommentarer
Vår
Jobba på fröken K! Du vet belöningen kommer faktiskt så småningom...ska försöka dansa soldansen hela nästa vecka bara för att våren ska lysa när du anländer. Då ska vi softa, parta och bara njuta av att göra whatthefuck we want! Ett måste blir att knalla till Lejonet och Björnen här borta och slicka i oss en glass i vårsolen.
Mmm...snart så....håll ut!
Puss
Upplagd av Liindapiinda kl. 09:27 1 kommentarer
söndag 22 mars 2009
Termen "lycklig singel."
Killen är totalt knäpp. WACKO!
Han malde på om nätdejting, om hur det fanns olika kategorier tjejer, en där tjejerna är supersnygga men otrevliga och dissar stenfett allt och alla. Mellangruppen var tjejer som var sådär halvintressanta och som svarade på meddelanden och kunde tänkte sig träffas efter ett tag och den sista var de desperata. Han har väl lite halvrätt om de här grupperna. Men att HAN kan uppleva någon tjej som desperat vetitusan! Han är den mest jobbiga och efterhängse människa jag någonsin träffat. Har försökt göra klart för idioten en gång för ett par veckor sedan att jag inte är intresserad, råkade tillfalla den dissiga gruppen (suprise..or not?) och svarade aldrig på varken mess eller mejl. Anledningen var inte att vara dissig, det var att jag helt enkelt inte visste vad jag skulle svara.
Under gårdagskvällens många och konstiga diskussioner, bland annat om det gick att faktiskt vara lycklig singel, raggningssätt, att kunna förändra sitt liv med tankekraft med mer kunde jag inte låta bli att inte provoceras, och gav några gånger ordentligt svar på tal.
Efter att ha blivit riktigt "äggafull" drog han och den andre Rob vidare ut i natten medan vi andra då ganska så nöjt fortsatte umgås och festa. Den redan då urartade tre-rättersmiddagsstämningen förvandlades ganska så snabbt till ett knasigt sjöslag då Jennys trevliga men mycket speciella "burlesk"-granne kom och hälsade på och hade med sig kvällens tjej. Denne man anordnar burleskfester med jämna mellanrum här i gbg och ja, han var väl lite sådär halvspeciell. Fast samtidigt väldigt schysst och inte alls så sunkigt sliskig som man skulle kunna tro.
Hmm..för att göra en lång historia kort så slutade det med att vi missade sista spårvagnarna hem, bestämde oss alla (mr bulesk m tjej hade då gått) för att softa lite i soffan med täcke och kuddar. Vi softade ganska så länge...hela natten....inte för att vi direkt somnade, kanske bara en stackars timma där vid åttasnåret. Min manliga "huvudkudde" hade i all vänskaplighet armen om mig hela natten vilket kändes najs. Otvunget och kravlöst njutande av en annan persons fysiska närvaro är fasen ibland nödvändigt och riktigt skönt även om det sker i fullt påklädd skrud.
På morgonen fick Jenny ett mess av scarfsen som tackade för fin tillställning, bad om ursäkt för konstig diskussion även om han fortsatte ta diskussionen där i messet....påpekade att hon var "fysisk sexig", vad fan det nu är ? och att han var ensam och kände sig kramsugen. Han insåg dock att de inte var något material för ett par men han ville passa på att tipsa henne om chrille som var med på middagen, för han verkade ju vara en reko kille.
WEIRDO!
Så en halvtimma senare så fick jag följande utläggning på min tfn....o ja...det var faktiskt ett MESS:
Hej tindralinda kul att ses igår..du e rolig du skaune..förstår att du e totalt ointresserad av mig & tycker jag e smått idiot :0) lugnt man förändrar inte världen genom att vara lagom *ler*..jag ville ju bara vara vän o lära känna dig lite mer & säga hej..därav sms & email kanske missförtods kanske..kanske därför du inte svarade alls & va totalt fullständdigt nochalant & kaxig ;0)..hur som, middagen var jättekul vad gjorde ni sen ? Jag gick på slasa nybörjar avslutningsfest, jättekul :0)på amerikaskulet ..vaknade nu e på sånt himla kram & närhetshumör nu, hjälp what to do ?..inte kul o va singel..finns det ngt som heter lycklig singel, hur roligt e det ? En myt, tror inte det finns handen på hjärtat.. därför alla söker ngn för att säcka behovet & för männisoskäktet vidare, kan inte undfly sitt eget öde & va man e meant to do på planeten..jag e i allafall extremt behov av kramas o närhet i prata med ngn i alla fall för att slappna av & ladda själen mer positiv engergi o kärlek & närhet..det är ju det man lever för allt annat e ju totalt ointressant igentligen om man tänker efter ett steg längre eller ?..kram generalisten /robban
Suck....vad svarar man på något sådant?
Jag känner att varför falla ur ramen han redan dömt mig tillhöra så min respons fick utebli.
Efter att ha skrattat gott och länge åt detta samt det faktum att han snodde en öl med sig ut igår, och faktiskt lyckades sno den enda alkoholfria Jenny hade i kylen....HAHAHAHAHA...så städade vi undan slagfältet och gick sedan lagom sunkiga till Egg and Milk o käkade amerikansk brunch.....mmmmm!

Upplagd av Liindapiinda kl. 18:43 0 kommentarer
lördag 21 mars 2009
Bring me sexy back girl!
Förresten chickflicks...
.....det är ju trots allt lördag.
So come on and let your hair down and bring me that sexy back ;)
http://www.youtube.com/watch?v=jdnTuT9K2WI
fast jag gillar ju nästan denna bättre ;)
http://www.youtube.com/watch?v=BT0sI8ND1BU
Upplagd av Liindapiinda kl. 09:14 2 kommentarer
Finally!
Yes miss M, du ska nog vara glad för din barndomsbild för så här fick en annan se ut när man va liten snorunge ;)Borde egentligen vara trött och nästan somna med pannan i yoghurtskålen men känner mig förvånansvärt pigg ändå. Kommer väl bli knockad lagom till jag håller racketen i handen. Ska iväg och spela lite badminton med några shakare runt 11 snåret. Ska bli skoj! Får jag lite gratismotion utan att behöva ge mig ut på kyrkogården.
Var på tjejkväll igår hos Jenny. Så himla mysigt! Hon och Emma är superpinglor som jag gärna lär känna bättre och hänger med. Tror vi kan ha grymt skoj ihop. Skulle ju haft lite pampering med ansiktsmask och dylikt men när jag väl började klippa Jenny var det kört. Långsamhets och pill-Tindralinda kröp fram så det tog sin lilla tid. Och Emma blev plötsligt också sugen, så hon fick en frisyr a´la miss M...den är minsann poppis den! ;)
Stoppade ned saxen först vid halv tolv, sedan tryckte vi i oss chokladdoppade jordgubbar.
OJojojojoj!
Jag var i himlen! Hur gott är inte det? Tror aldrig jag smakat det eller var det speciellt utsökta gubbar o choklad för det var bland det godaste jag smakat. Nästan lite orgasmvarning ;)
O ja just det...hann ju med liiite aw också. Klockan 16 messar min fd kollega tillika vän Johanna och undrar om jag ska med skolan på lite aw, "de ska träffas 17.00"
Hmm...då satt jag i samma urblekta träningsbyxor med håret på sniskan som jag gjort kl 09 på morgonen. Formaterade datorn igår och det tog allt sin lilla tid.
Fick slänga mig i duschen och hann sedan med lite mer än en timma med tha old kollegas. Väldigt trevligt! =) Vissa var ju redan packade när jag kom, eller iaf på väldigt god väg. Och inte helt förvånande började "militären" efter ett tag pika mig gällande min skånska härkomst etc. Jag loovar...hade han varit några år yngre så hade varken hans barn, sambo eller nåt annat hindrat oss från att råka hoooka upp i halmen även om jag tycker han är en stel machofegis. ;)
Var förresten på spelkväll i torsdags, mariokart!
Jag tror jag lade in en sådan svordomssalva där att jag klarar mig resten av året. Fasen va man kan gå in i spel ibland...eller det var väl lite för attjag tillät mig provoceras och då var tvungen att sätta mr Magnus på pottan. Var skitkul även om vi tröttnade efter ett tag och avslutade kvällen med film, "Meet Dave". Lärde känna en ny trevlig tjej som nu är inbjuden till "flingtajm"-kvällen. Den börjar närma sig minsann.....TVÅ veckor!!!!!!!!!! Och då är fröken K också här!!! :) I miss you like crazy loooove!
Vi är uppe i 16 girls nu iaf...kan bli helt hysteriskt kul. Jag hoppas verkligen att värdinnan får vissa rabatt på grejerna för då jäklar ska en ny kittlande kanin införskaffas. ;)
Singelparmiddag gäller ikväll...."scarfsen" ska vara där och tydligen väldigt exhalterad över att jag ska dyka upp. Har ignorerat honom bäst jag kunnat och jag lovar....håller inte han sig på mattan så ser jag minsann till att använda den där scarfsen till annat än att pryda halsen hans. Jäjä...ska bli grymt skoj!
Nu är det dags o plocka ihop sig lite...
Skönes helges mina trofasta!
Puss
Upplagd av Liindapiinda kl. 08:44 0 kommentarer
torsdag 19 mars 2009
Låt dig ryckas med
Ska ut en snabb flåstur runt kyrkogården och behövde boosta upp energin några hekton. Så hittade lite inspirerande afrikansk musik som får höfterna att börja rulla och rumpan att gunga och vips även magen. Sååå bra träning my friends!
Så huka dig kvinna, böj på knäna, ut me rumpan.....feel tha floooow and SHAKE IT!
http://www.youtube.com/watch?v=rKS821MUvco
http://www.youtube.com/watch?v=9mwG7nVj0Uo&feature=related
Upplagd av Liindapiinda kl. 09:40 1 kommentarer
Svartsjuk?
Fick precis ett mess av Jonas. Han skulle kolla hur det gick igår, om jag "fick mig något". Sedan jag berättade för honom om M, att vi sågs i lördags och skulle träffas igår, så har han hört av sig som besatt. Mess på mess för att kolla och få bekräftelse.
Alltså inser inte killen snart att han kanske borde göra något åt sin situation? Jag har varit ganska rå mot honom nu och dissat rejält emellanåt. Men som en bomerang är han tillbaks lika kvickt. My god!
Och kombon...
Jag kände det som en skyldighet igår att berätta att jag skulle få besök på kvällen och att denne skulle låna tvättmaskinen. Det är i mina ögon vanlig god hyfs. Plötsligt skulle hon börja prata som aldrig förr...och gärna när jag stod i badrummet uppenbarligt tidspressad för att hinna bli klar innan han ringde på dörren. Vet inte om det är för att hon plötsligt tyckte att jag befann mig i samma sits som hon, med en potentiell kille kommande på besök, eller vad det var? Jag blev fucking irriterad. Är det någon gång man inte vill avhandla hur man känner så är det fan minuterna innan en dejt (är man lite nervig blir det inte bättre av att berätta om detta då) och då man stressar järnet för att bli klar. Fattar inte människan detta? Har hon en sån total oförmåga att läsa av situationer? Torde inte vara så svårt tycker man...
Fick by the way veta att den helg som det är någon stor salsa convention här uppe, en tillställning som tydligen alla i salsavärlden älskar och självklart går på, så ska miss kombo gå på bibelkurs med pojkvännen istället.
HAHAHAHA
Förlåt, men för fasen....wake up! Hon levde andades och åt salsa förr. Det var hela hennes värld OCH hans. Nu väljer de att sitta på bibelkurs i dagarna två istället för att dansa och ha jävligt skoj! Ojojojojoj.......Jag tycker synd om henne. Riktigt synd om henne. För det kommer så småningom bli ett brutalt uppvaknande. Och då är jag rädd att hon ångrar bittert vad hon gick miste om. Stackars naiva lilla tjej...det är inte fel att erkänna sina och varandras brister, alla har dem! Det är inte heller fel att vilja vara ensam ibland, vi alla behöver egentid för att hinna komma ikapp oss själva, det betyder inte att man tycker mindre om någon annan för det.
Menmen...stackarn har ju gått vidare, hon har mognat och håller inte på med sådant trams som salsa och fest. Hon har sååå mycket viktigare saker att lägga sin tid på!
Mognat?
Upplagd av Liindapiinda kl. 08:28 0 kommentarer
Som 16 igen
Alltså jag ser mig då som en tjej som funnit sig själv, vågar stå för det jag gör och är hyfsat framåt och har en förmåga att ta för mig.
Men herregud, igår förvandlades jag åter till en nervös tonåring med handsvettoch pirr i magen av en armsnuddning. Vad ska man ha på sig? Hur ska man sitta? Vad ska vi göra? Vad vill han? Vad vill jag?
Oh my lord liksom. Samtidigt blir jag så förbannad på mig själv för att inte kunna kontrollera mig bättre och bara slappna av. Men, det var fasen lättare sagt än gjort. Å andra sidan så inser jag att denna tramsiga nervositet är ganska positiv, för annars hade jag aldrig träffat honom igen. I varje fall inte mer än som vän...
Så ja, kvällen var väldigt trevlig. Medan tvättmaskinen räddade M från att behöva köpa nya rena kläder avhandlade vi en rå men väldigt bra film - No country for old men - satt som på nålar hela filmen igenom och spänningen tog tacksamt bort den där löjliga tonårskänslan. Dock var slutet litet av en besvikelse.
Jobbade i en trea under gårdagen på min gamla skola.
SOM jag saknat eleverna och kollegorna. Skolmiljön..suck...den må vara tuff och arbetsbelastande utav helvete men den är...ja..suck...precis som den där balen på slottet -alldeles underbar!
Jag log med hela kroppen tror jag så glad jag var åt att åter få sätta min fot där. Och eleverna var precis lika välkomnande. Två snorungar i nian jag tidigare haft hand om till o med skrek efter mig på skolgården och kom fram o snackade med mig i uppehållsrummet. Och detta brukar inte vara något de gör vanligtvis. " Va längesedan man såg dig, varför har du inte varit här?" Dessa ord fick jag höra av alla igår och på det värmde gott. Bekräftade min kompetens att jag faktiskt hör hemma där bland dem. Treorna sedan, de var faktiskt underbara. Så lätta att ha att göra med, arbetade entusiastiskt med leenden och skojade. När dagen var slut kom halva styrkan för att ge mig en kram. Och jag som brukar tycka det är sådär halvkonstig känsla, inte riktigt veta vad jag ska göra, tyckte att det kändes helt naturligt och härligt. Jag är hemma...
När jag gick ned till personalrummet för att hämta mina prylar och gå hem insåg jag att om jag bara får fortsätta så här, jobba med detta i resten av mitt liv så kommer det kvitta om jag blir en ensam nucka med femtioelva katter, jag kommer vara lycklig ändå. Jag älskar skola!
Men samtidigt vet jag att jag den lyckan sällan skulle hållt i sig 20-30 år så jag slår inte igen portarna än på ett tag ;)
Torsdag och verkar åter bli heeeelt underbart väder. Blir en promenix med Sarah idag, tackar å det ljuvligaste för scones med gudomligt tillbehör från häromkvällen, det var super! Att ärva andra vänners vänner verkar ta mig tusan vara lite av en personlig specialitet. Och jag klagar sällan....:)
Har förresten fått skivan av Martin nu så idag kommer datorn att slockna för att åter vakna upp med rena fräscha tag (hoppas jag).
Puss
Upplagd av Liindapiinda kl. 07:32 4 kommentarer
tisdag 17 mars 2009
Liiiite jobb i alla fall :)
Jeanette ringde precis och hade lite planerad frånvaro nästa vecka så då ska jag rycka in och jobba! Visserligen bara en halv dag men det kan förhoppningsvis bli mer...det är ju så att man måste vara där och springa så plötsligt blir man bokad resten av veckan också. Håll tummarna! Och min gamla kollega på skolan tillika superlärare i engelska ska också vara frånvarande två dagar lite längre fram, och hon hade insisterat tydligen prompt på att jag skulle ta hennes lektioner. Gulligt! Jisses vad jag saknar dem....=)
Upplagd av Liindapiinda kl. 12:12 2 kommentarer
Brottning och eldfest.

Trillade i GP över två aktiviteter som sker i Göteborg idag, brottas offentligt på Järntorget och iransk eldfest på Heden. Och båda två är gratis! Eller eldfesten är ett slags nyårsförberedande som verkar påminna om vårt svenska Valborgsfirande, där eldar och bodar med mat och lotter ska ta plats bland vimmel av människor. Dock är det tydligen tradition att hoppa över eldarna. Jag ska dit! Hmmm...måste fråga någon som kan göra mig sällskap. Vem?
Brottningen verkar vara en så störtskön grej, är arrangerat av en blogg/sajt eller vad det nu är (?) där brottglada, grepptagsvänliga människor ska samlas vid torget och para ihop sig två och två med en jämnlik, när gongongen ljuder brottas man med sin tilldelade partner (mest vänskapligt då) och nästa gång gongongen låter reser man sig upp och skakr hand och bara går därifrån som inget hänt.
Skoja min doja att jag måste vara där för att se detta spektakel!
Den bloggen verkar vara något att hålla lite koll på känns det som :)
Här verkar det bli fantastiskt fint väder idag förresten så jag ska minsann plocka upp min badenbadendyna och sätta mig i solen med en ljudbok i lurarna lite senare.
Upplagd av Liindapiinda kl. 08:30 0 kommentarer
måndag 16 mars 2009
Monday bloody monday...
Varje måndag är jag irriterad, rastlös, deppig och mest halvsur hela dan. Idag funderade jag på om det var någon form av pms, men pms varje måndag, en gång i veckan....njae det låter lite väl osannolikt. Nej det handlar alltså om att jag inte har något att ta för mig. Plötsligt ser alla som är på väg någonstans, som rusar, stressar och jobbar häcken av sig ut ha ett drömliv i mina ögon. Give me some!
Jag blev till och med avundsjuk på dansläraren idag när hon berättade att hon haft en crappy första dag som lärarkandidat på en högstadieskola. Eleverna hade varit oregerliga och inte lyssnat ett dyft. Och jag blev avundsjuk! Jag vill också ha oregerliga ungar som gör mig fucking pissed off.
Turligt nog har jag afrikanska dansen på måndagskvällarna. Min sura måndagsmule gör att jag allt som oftast inte är extremt supersugen på att sticka dit, men väl där vaknar riktiga tindralinda till och leendet växer i takt med att svettdropparna förökas på pannan. Börjar verkligen få till vissa rörelser nu och det är SVINKUL! Det där afrikanska beatet, trummorna....det är så häftigt! Jag vill åka till Afrika....hade jag trillat över ett par miljoner hade jag betalt av csn, köpt en lägenhet här i Göteborg som jag sedan hyrt ut i andra hand. Plockat fram hammaren och tagit första bästa flyg till Afrika för att bygga en skola till behövande barn.
Thats my dream...

Upplagd av Liindapiinda kl. 23:00 0 kommentarer
söndag 15 mars 2009
Trött
Gårdagens fest var nice. Kul att träffa tjejerna igen, eller vissa av dem kan mest kvitta, men C och A som hade tillställningen är ju sådana pärlor. Verkligen skönt när man träffar människor som det klickar sådär meddetsamma med. Kaktusen blev förresten högst uppskattad!
Tyvärr, eller vad man nu ska säga, blev det inte mycket dans för mig på utestället med girlsen då jag fick möjlighet att träffa M. Det blev att vi stod och pratade hela långa kvällen. Men så har jag ju skakat loss på det där stället så mkt föregående helger med tjejerna att jag nog blev förlåten ;) Och killen M, ja precis lika fin som jag föreställt mig och precis lika svårflirtad som jag själv tror jag...haha...jag har mött min jämlike! Undra om det är positivt? Om inget annat så gör det ju det hela så mkt mer intressantare. Varför är det så? Är människan trots allt rovdjur i själ och hjärta som hellre jagar än blir jagad?
Så roligt förresten...efter ha varit och fikat igår och sedan hängt med massa andra under kvällen blev jag evinnerligen påmind om min bräkande skånska. Har mest talat med skånetöser hela veckan lång och det blev så extremt påtagligt igår varje gång jag själv öppnade munnen. Chockad över mitt eget läte...hhahahahaha
Efter en trevlig förmiddag med fikabesök av min barndomsvän med framtida make (ohhh...bröllopet kommer bli helnajs! :D) krånglade jag mig i halvdvala så sakteligen i skor och jacka och knallade bort till garaget för att kolla in en säck med undanstuvade kläder. Var så längesedan jag rensade bort dem att jag nästan glömt vad där fanns. Visste dock att ett par svarta oanvända byxor från gina skulle ligga där. Hittade även två par gamla jeans, ett par som aldrig använts och som köptes en gång i förhoppningen att minska någon centimeter om häcken. Hmm...never did happen. Och ett annat par som använts sparsamt. Efter att provat dem alla konstaterade jag att jag inte behövde stoppa tillbaka dem igen utan att de nu gick på utan probs. Till och med så att två av dem var snäppet stora i midjan. Najs bajs! Går åt rätt håll...onekligen. Och fröken K jag har faktiskt underhudsfett kvar, ÖVERALLT jag lovar dig ;) Du lär inte bli ensam om att stolt visa upp lovehandels på beachen i sommar...även om vi gör vårt bästa för att slippa, eller hur?! (tänk motivationsgrisen)
Blev dock för första gången på länge sugen på pizza, skyller på mr M som under gårdagskvällen traggade loss om kebabpizza, och blev därför helt enkelt tvungen att trycka i mig en sådan idag, eller en calzone. Blev trött bara av att ens tänka tanken att orka bre en smörmaaad så jag föll ganska så snabbt för frestelsen att köpa en flottig pizza, so I did. Får väl dansa loss järnet på afrikanska imorgon helt enkelt för att kompensera.
Kommande veckan:
Afrikansk dans imorron kväll. Funderar på att kanske fråga om inte J vill göra mig sällskap någon dag och fortsätta slipa bord och stolar. Han är arbetslös (stackars fd volvoanställd) från och med imorron så vi unemployes får väl stick together så vi inte sunkar ihop i soffan.
Onsdag tror jag det är föreläsning på VKM igen, i så fall ska jag dit. Torsdag spelkväll med shake, fredag facial och beautykväll hos shakeJenny, vi ska ha lite skönhetsvård, klippa och tragga loss inför lördagens slutna middagsbjudning. Får väl stålsätta mig och förbereda mig redan nu känner jag för att scarfsen kommer testa mina gränser för godtagbar påflugenhet.
Upplagd av Liindapiinda kl. 19:21 0 kommentarer
lördag 14 mars 2009
Goes Marta Stewart-creativ

Kommer du ihåg de här magnifika blommorna? ;)
Födelsedagspartyt jag ska på är tydligen ett utan presenter och jag kände att helt tomhänt vill jag inte komma. Så vad göra? Köpa en sak känns dumt eftersom vi blivit tillsagda att så icke göra. Köpa blomma....ja det går ju. Men så är de två som firar och då känns det plötsligt mesigt trist.
Så slog det mig igår att en 70tals kaktus kan ju ALDRIG bli fel! Nope så sagt och gjort. Köpte lite "jordgodis" och "kronblads-godis" sen hittade jag detta nästan oanvända dricksglas i skåpet. Ett kort fick jag ju också ha. Ett vitt papper känns trist och dessutom har jag bara randigt hemma.
Hmm...fick jag inte det orangea ppm-kuvertet för några veckor sedan? Yepp! Och så kom åtminstone ppm till lite användning :)
Vad tycks?
Upplagd av Liindapiinda kl. 16:48 0 kommentarer
Lördag = KF
Jag älskar helger!
Det är visserligen just nu inte så mycket som skiljer mina helgdagar från vardagar men på helgen "får" man vara ledig och då kan jag också slappna av och verkligen njut av att göra ingenting utan att drabbas av dåligt samvete.
Då slipper jag den där känslan av att vara mig "onyttig" och att för varje timma som går så tickar pengarna minus på banken.
Även om jag försöker göra allt jag kan för att inte låta pengarna ta över rollen i mitt liv och drabbas av ångesten från helvetet gnager det långt där bak i skallen att jag snart kommer få sälja mig på gatan eller nåt för att överleva om inte min situation ändras. Men jag frösöker gömma dessa tankar bakom ett "det SKA lösa sig"-motto. Och jag gör allt som står i min makt för att nå denna lösning.
Ja jag har väl kanske två månader framför mig som jag kommer att kunna leva helt ok ekonomiskt sett just för att jag har inpräntat i ryggraden sedan barndomen att pengar slösar man inte med och lyckats stoppa undan en liten ynka del. Men sen...ja det vetitusan hur det ska gå ihop. För att riktigt förstå hur panikartad denna krypande känsla är behöver man veta att min inkomst som arbetslös är 4000kr i månaden, brutto. Jag har en hyra på 3100+övriga räkningar samt betalar tillbaka på bostadsbidrag (fortfarande suck) och måste betala för min svindyra medicin. Nu fick jag till på köpet också brev från csn att betala 1200kr var tredje månad, och detta är ett nedsatt belopp uträknat efter min kommande förutspådda årsinkomst. Visst kanske inte så mycket egentligen OM man hade haft en normal inkomst. Men för mig blir detta problematiskt som fan! Sen ska man ju äta och leva också....åka spårvagn (vilket jag nu tvingas göra olagligt, vilket jag visserligen inte har ont av, kan SEB göra som de gör kan minsann jag snålåka spårvagn i skrala tider utan dåligt samvete).
Ja suck..vad ska man ta sig till?
Det roliga är att jag är ju så sjukt arbetsvillig att jag inte kan förstå hur svårt det ska vara att ge mig ett jäkla pissjobb. Men så söker jag inte inom de områden där det behövs, vården, och det är kanske det som är problemet. Men jag tror inte de vill ha någon som ska ta hand om de gamla och sjuka som står och hulkar bara vid åsynen av en spottloska.
Äsch....fuck off!
Palla tänka på detta nu. Vet inte varför jag kom in på det...kanske för att efter min korta springtur satte jag mig i hallen och kände ett skönt lugn sänka sig över mig. Men efter en stund började jag fundera och förundrades då över varför jag aldrig kan känna samma stundtals under vardagarna. Och då var spinneriet i skallen igång på högvarv igen..haha
Stack iaf ut och sprang en runda, tog bara en mindre tur runt kyrkogården vilket jag bestämt mig för redan innan. Jag vet att ibland kan drabbas av hemsk huvudvärk om jag anstränger mig för mycket och det är inget jag vill ha idag. Ska ju parta ikväll! :)
Fick inte riktigt upp flytet så bra idag under turen, kanske på grund av att min mp3spelare nu är packad i oordning med massa låtar från att jag rensat datorn och lagrat dem här. Så en hel del tid gick åt till att flåsande hitta ok jogginglåtar. Not good.
Menmen...det känns skönt som katsingen nu och var nog precis lagom. Ska hoppa in i duschen för att sedan möte Jenny plus några till på stan för lunch (hoppas på ngt billigt ställe). Blir ingen boxning för hon hann inte och det gör inte mig något...
Ikväll har Catharina och Asha födelsedagsfest som sedan leder till utgång, pratades om rockbaren vilket låter helt perfa i mina öron.
KF förresten....=Kombofritt ;)
Hon är med pojkvännen och hans parents hela dan o natten. So hold your horses it might be a bumpy night!
hahahahahahahaha
NÄNÄ....ni som känner mig vet ju att DET lär det INTE bli ;)
Puss
Upplagd av Liindapiinda kl. 10:56 0 kommentarer
Sovdags
K kom precis hem...haft tjejkväll med salsatjejerna. Ja självklart handlade det inte om en "frivillig" kväll utan om att pojkvännen var hemma hos sina föräldrar för något plikttroget besök. Och då fick hon ju en chans att umgås med sina gamla följeslagare. Det roliga är att hon träffar dem på grund av dåligt samvete, inte för att hon vill. Eller ja innan hon gick fick hon ju det att låta som att det skulle bli toppenkul att träffa dem. De skulle ha tjejsnack och dricka vin osv...
Riktigt så toppenkul hade det alltså inte varit.
Hon hade mest förundrats över vilka patetiska samtalsämnen de hade om vilka kläder och frisyrer de skulle ha vid olika salsakonvent om vem som hade hånglat upp vem. Hon kunde ju inte alls relatera till detta längre och tyckte det var mest som rena sömnmedlet. Sen hade hon lbivit lite hårt pikad emellanåt att hon och pojkvännen satt lite väl hårt ihop i höften. Och det var ju inte sant...nä då!
WAKE UP!!
Kanske borde den tjejen ta en veckas...eller förlåt, nej....TVÅ...ja minst två veckors semester från pojkvännen för att faktiskt upptäcka världen runt omkring henne. Nu menar inte jag att hon måste tycka att salsabrudarnas samtalsämne ska vara kul och intressant. Nänä...kan väl också tycka det lät halvlamt...men samtidigt så verkar hon inte kunna ha kul utan honom vid sin sida längre. Och DET tror jag är farligt.
Vi har faktiskt pratat mer med varandra under kvällen (trots att hon inte varit hemma) än vad vi gjort sammanlagt under hela veckan. Vi hade till exempel följe ned till affären. När vi skiljdes åt kom jag för mig att tänka att hon låter ändå lite gladare och mer uppåt än jag kanske givit henne cred för. Men det var någon slags konstig känsla över det ändå. Sen slog det mig. Det var som att prata med en person som blivit frireligiös. Hon kändes helt hjärntvättad.
Jag kunde knappt hålla mig för skratt heller när hon berättade om att hon och pojkvännen ju inte kommer att ses förrän imorgon eftermiddag, och det var aaaaalldeles för länge från imorse tills dess. Så då hade hon gått ned till spårvagnsplatsen när han anlände där för att ge honom en puss innan han bytte till nästa vagn.
Jisses...det är nog det enda jag kan komma för mig att säga.
Jisses!
Ja jag vet att jag borde lägga ned och inte bry mig så mkt...men va fasen. Har man inget annat som händer runtikring så tänker jag inte arbeta för att undvika samtalsämnet heller. Jag kan ju prata om något vettigt om jag vill...exempelvis har jag funderat mycket på färger...är färg förbehållit enbart för den "ociviliserade" världen. Men DET tänker jag inte diskutera nu. Another day....in paradise!
Funderar på att köra lite jogging imorron på morgonkvisten...får la se hur vädret ser ut innan jag bestämmer mig tror jag. Morgondagen består annars av en liten träff med Jenny, en helgo tjej jag lärt känna via shake, vi ska kolla in nån sparring-tjofräs på stället där hon tränar thaiboxning. Jag tänkte boxning och titta...ja det måste ju inkludera någon halvnaken kille med snygga biceps så låt gå ;)
Upplagd av Liindapiinda kl. 00:20 1 kommentarer
fredag 13 mars 2009
"In the naaaame of Looooove"
Kan det bli en mer fantastisk dag?!
Jag struntar i att jag är halvt förfrusen och att det ligger snöblask ute, datorn är krånglig och jag är ännu fattigare samt utan jobb. Skit samma!
För....
...jag har just nu två fina saker liggandes bredvid mig =)
KOLLA----------------------------------------------------------->
Efter att ha stått i kö i kylan i nära nog
2.5 timma imorse så hade jag dessa i min hand. Halvvägs framme, då mina fötter verkligen började smärta av köld, höll jag nästan på att lägga ned. Men näää...vad är väl lite köldskador på tån? När man vet att man en vacker varm högsommarkväll kan få stå på Ullevi bland tusentals glada fans och njuta av hur U2s fantastiska låtar värmer ens inre. Då spelar faktiskt inte några kalla timmar någon som helst roll.
Jag lyckades faktiskt ha värsta turen idag (undrar om han där uppe läser min blogg?) för när jag väl började närma mig dörren in till kassorna gick ryktet ganska så ordentligt om att biljetterna var på väg att ta slut och att platserna som var kvar var riktigt dåliga. Typiskt tänkte jag...fattas bara att jag stått här och frusit i flera timmar och sedan blir snörpt på biljetterna mitt framför näsan.
MEN
Fem minuter innan jag äntrar ingången uppenbarar sig en liten medelålders kvinna med värsta smajlet i fejjan och meddelar högt och tydligt att U2 precis just nu bestämt sig för att hålla en extrakonsert på lördagen och biljetterna släpptes i samma stund, fem minuter innan jag får gå fram till kassan. HAHA
Jag visste knappt om jag skulle skratta eller gråta...helt fantastiskt!
Kändes som att någon log mot mig och klappade mig på axeln eller nåt. Och jag lovar...jag log miiiinst lika mycket tillbaka.
Min fredag, min vecka, ja hela våren är räddad! För jag får gå på årets bästa konsert tillsammans med min fina frökenlöken K.
In the naaaame of looooooooooooove!


Upplagd av Liindapiinda kl. 12:00 1 kommentarer
Uppe med tuppen
Ojoj..har sovit väldigt väldigt lätt i natt och ändå var jag inte trött när klockan ringde för en stund sedan. Förväntansfull som en liten unge...
Why?
Jag ska iväg till Scandinavium och köa för två biljettas till U2´s konsert i sommar. Och innan jag släckte datorn igår såg jag på GP att redan vid 20tiden hade människor ställt sig för att köa...huuualien!
Jaja...det är till att sno på sig vinterkläderna och pulsa dit....
Upplagd av Liindapiinda kl. 06:52 1 kommentarer
torsdag 12 mars 2009
Suck och stön hjälp mig råd och rön!
Så jäkla dåligt rim men jag kunde inte komma på något mer klämkäckt...
Ja så är jag tillbaks. Jippi kanske någon tänker, de andra....åhhh nej! ;)
HAHAHAHA
Nej menalltså, datorn är inte fixad, viruset är inte borta.Efter att ha suttit och pillat med alla saker jag behövde spara som dokument, skolgrejer, bilder, music etc och rensat bland skiten...ok var inte super trist utan riktigt kul emellanåt. Jag menar det blev ju sånna sköna återblickar ibland att jag satt här med ett fånigt leende och skrattade. (ok nu kom jag ifrån ämnet lite men vad gör det?)
Men jag säger bara FREEEEEEEEDOM!!!!! ;) Eller vad säger du "miss Wallace"? Det var väl nästan exakt ett år sedan snart som du pissfull sprang runt utanför debaser i malmö iklädd en grön spendrupsfilt och uppkrupen klänning med nedhasade strumpbyxor......FREEEEEEEDOM!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Det var då jag insåg att med henne ska jag festa fler gånger, här behöver man ju inte betala för någon underhållning, det är bara att hänga nära dig så fixar det sig på studs!
Sedan hittade jag ju något åt dig också miss M. Vad sägs om busringningen till Cicci om att du satt i fyllecellen, eller när det fruktansvärda paret spetsade din drink och frugan sedan gjorde en djupdykning in i fönsterkarmen i ert vardagsrum?
Ja jisses...vilka tider! =)
Men ja åter till datorn...det gick inte att formatera den, inte på J´s sätt och inte heller på Martins. Fick telesupport av J under förmiddagen och efter att vi verkade ha kört fast klämde han ur sig hur svårt det var att vet vad man kunde testa när man inte var fysiskt närvarande vid datorn. Jag bara....JAAA...jag har ju försökt säga det! Och påpekade hur envis han är med att inte kunna sätta sin fot här. Suck!

Så jag ringde Martin, mr angel himself, och han hjälpte mig. En kille med optimistisk ton hela tiden även om han tycker det är krångligt. Precis vad jag behöver vid sådana tillfällen. Tappade ju all tilltro till att fixa detta och kände det som ytterligare en sak som jag måste brottas med för att nå slutresultatet. Efter att ha pillat med alla möjliga inställningar och jag till o med skruvat o grejat med sladdar och kontakter i datorn så insåg både han och jag att det inte skulle gå. Jag får en skiva skickad till mig från honom i nästa vecka som antagligen kommer lösa problemet.
TACK!! Ibland är det bra med snälla ex. =)
Så det blev sedan en eftermiddag full av självömkan och förundran över att jag alltid brottas med allt som jag vill få gjort. Eller nästan alltid. Jag har verkligen aldrig fått känna på det dära att glida igenom saker och ting. Inte för att jag egentligen skulle vilja detta alltid men någon någon enstaka gång hade det varit väldigt skönt. Egentligen tramsigt att jag tar det så personligt men det är väl för att denna veckan känns rätt så ruttet trist och jag börjar bli rastlös utav helsicke. Och det blir ju inte bättre av att K fortfarande inte talar något nämnvärt med mig. Liksom ingen rolig miljö här nu, eller jag försöker hålla humöret uppe och lyckas nog faktiskt ganska så bra, men det är sååå trist det här.
Igår tänkte jag på det här med lägenheten, om hon inte säger till mig snart om när hon ska flytta så tänker jag sätta ett ultimatum att hon får hitta en ersättare till hennes rum och att jag även ska godkänna denne person. Men eftersom det är hon som flyttar och bryter kontraktet så är det upp till henne att hitta denne någon som kan ta hennes plats. Det är väl ändå inte för mycket begärt? Jag har ju ingen lust att betala för annonser på blocket o dylikt.
Som man bäddar får man ligga eller?
Var o sprang på Nordstan igår för att jaga tag på butiksansvarig på Kicks, har ju sökt jobb där och tänkte försöka skilja mig ytterligare ur mängden och presentera mig personligen. Men hon var inte där...
Däremot hade de bageri-jippo utanför åhlens där konditorskolor tävlade om vem som var bäst. Deras tävlande bakverk var uppställda på rad och marsipanfigurerna var så
himla häftiga! Tog lite bilder som jag visar nedan. Här hittade jag även den sk "motivationsgrisen". Ja alltså det är jag som döpt den till detta, inte konditoreleverna. Men jag fick ett mess i samma stund som jag såg denna från min vän miss M om att hon behövde sluta äta godis. Så jag tog en bild och skickade den med orden att sådär som grisen vill vi ju inte se ut när beach 2009 är här...;)Funkar ganska så bra eller vad säger du? ;) Har den som bakgrundsbild på mobilen....hahaha


Upplagd av Liindapiinda kl. 18:45 0 kommentarer
Omformatera medmera...
Ok, here it goes...nu ska jag strax släcka ned datorn och omformatera skiten. Efter många om och men får jag göra det på egen hand, men med viss telefonsupport. Visst jag fattar att det är drygt o sitta här o glo eftersom det tar tid...så inga probs, men jag känner mig jäkligt osäker alltså. Tänk om jag aldrig får igång skrället igen?!
jaja...den som lever får veta.
Wish me luck!
(o självklart var jag ute o sprang igår...vad trodde du?;))
Upplagd av Liindapiinda kl. 10:13 0 kommentarer
onsdag 11 mars 2009
Mår illa...

Tittade precis på nyheterna och fick ett ordentligt sting i hjärtat.
Först ett inslag om ytterligare en skolmassaker, denna gång i Tyskland. Ska detta vara framtiden för vårt skolväsende? Ska man som lärare eller elev behöva gå till sitt arbete med rädsla i kroppen? Vad är det som händer?! Och Sveriges respons på dessa tragiska skeenden? Jo det är att utbilda polisen att hantera sådana möjliga händelser på ett bra sätt.
Ärligt talat, om något sådant skulle inträffa i Sverige så är det väl ändå redan försent när väl polisen kallas in? Borde inte den satsningen främst ligga på ungdomarna och inom skolväsendet? Så att man kan FÖREBYGGA genom att reagera redan innan tragiken är ett faktum.
Den avlösande nyheten därefter handlade om hästen Ametist. Han var en lovande tävlingshäst men efter en skada var man tvungen att pensionera honom och han fick bli sällskapshäst. Den nya ägaren som köpte honom som sådan misstänks nu ha slaktat honom och sålt köttet dyrt till utlandet. FY FAAAN!
Ägaren har köpt flertalet hästar som försvunnit inom kort och vid närmre efterforskning visar det sig att den jädrans människan äger Sveriges största hästslakteri. Usch och fy att vara fd ägare till dessa hästar....det värker i bröstet bara vid tanken. Och nu fortsätter sökandet på uppdrag granskning och tårarna bränner nästan bakom ögonlocken.
Har människan ingen skam i kroppen?! Hur i hela friden kan man göra något sådant? Hon hade ju lovat de gamla ägarna att ta hand om dem som de juveler de var...
Upplagd av Liindapiinda kl. 19:34 0 kommentarer
tisdag 10 mars 2009
Imorgon ska jag börja jogga...
Vår Ruset 2009
"Det handlar om att springa, jogga, lunka eller promenera 5 km i din egen takt. Detta är inte en tävling, utan en fest för kvinnor och tjejer i alla åldrar. Detta är en aktivitet endast för tjejer, men killar får naturligtvis gärna komma och heja på/ hålla värdesaker/ duka upp picknicken/ umgås efteråt. Man kan ju faktiskt ta med eget också, vi kan ju köra lite knytis på övrig mat. Är det fint väder kan det vara riktigt mysigt att sitta och prata och äta och dricka efteråt. Killar som vill komma kan väl anmäla sig som intresserade och skriva på försnacket vilken roll de vill ha."
Ja nu är jag jävrari så illa tvungen...
Jag var precis inne på shakesidan o såg att en tjej lagt upp denna aktivitet. Och eftersom jag länge funderat på att ställa upp men kände mig lite ensam så har jag nu ingen anledning längre att låta bli. Så jag anmälde mig. OCH utmanade även fröken K så nu är även hon med i gamet. Perfa då hon redan är uppe över helgen för mitt dildoparty och på måndagen är det påsklov...kan det bli mer lägligt?
Det är trots allt bara fem kilometer och man får ju gå...så jag tänkte vi kan ju skylla på varandra fröken K när vi kommer dragandes med benen i en mjuk sörja efter att promenerat oss runt ;) O jag menar ska sedan killar stå där med rutig duk i parken och serva oss fika....ja sånt får man ju inte uppleva varje dag så nä...nu ska det minsann springas. Jag är taggad och laddad!
I DARE YOUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU ;)
Upplagd av Liindapiinda kl. 22:27 1 kommentarer
Facebook kombons nya kommunikationspool?
Yep this is about my "kompis" som jag delar lägenheten med.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade upp till Göteborg i höstas och vi hamnade i samma lägenhet. Vi började hänga mer och mer och trivdes i varandras sällskap. Så när vi fick reda på att vi inte kunna bo kvar så länge i lägenheten så lyckades vi efter många om och men hitta något nytt. Eller det var hon som hittade en trea och frågade mig om jag kunde tänka mig dela den med henne. Så vi tittade på den, efter många om och men blev vi som "par" godkända av kvinnan som skulle hyra ut och därmed skrevs det kontrakt med både henne och stea fastigheter att vi skulle bo här i andra hand tills oktober. VI skulle bo här tills dess...japp. Så var det tänkt, och glöm icke, detta var hennes ursprungliga förslag.
Men så plötsligt när pojkvännen hennes för två veckor sedan flyttade till sin nya lägenhet efter två dagar inte trivdes. Så verkade hon inte se någon annan lösning än att söka något som de kunde dela. Så utan att berätta dessa tankar för mig började hon ringa runt o kolla o söka och greja. Inte förräns en eftermiddag kräkte hon ur sig hur illa bostadsmarknaden var i gbg och hur trist det var.
Jag bara ehhh...va?! Tänkte vi bor väl jäkligt bra här? Vi var ju båda eld och lågor när vi fick lägenheten och efter inflytt överens om att det var supernice område det här.
Så ja, jag blev minst sagt paff den där eftermiddagen. Hon lyckades också hiva ur sig något om att denna lägenheten hade ju varit perfekt för dem två att dela, alltså mellan raderna, kan du flytta NU?!
As if säger jag...hon har nog märkt att hon mött sin överman och hon vet också att jag sällan ger upp om jag vill något. Även om hon också är lite åt det hållet så är jag nog mer enträgen än hon någonsin kommer bli så att få ut mig härifrån kommer inte bli lätt.
Tre dagar senare (under dessa dagar tror jag vår konversation bestod av hej och hej då till varandra) hasplade hon ur sig att efter att ha klagat på boplats hade hon nu blivit erbjuden en lägenhet som de skulle titta på. Och att hon, även om hon inte gillade området, antagligen skulle ta den. I tisdags för precis en vecka sedan tittade de på den. Den var superfin och bra hyra samt tillräckligt stor för dem att dela.
Så hon skulle senast den 10 mars tacka ja. Vad jag förstod mellanraderna så var hon alltså nummer ett i kön. Men hon poängerade också att hon skulle ta dagarna fram till dess till att fundera. Hon har ju då sökt jobb på annan ort och går även och väntar på besked om detta.
I måndags såg jag på facebook att hon ändrat i sin newsfed:
"Kombo-lalala.....vet var hon ska bo, om hon ska bo i Göteborg!"
Ja så det kändes verkligen alldeles förträffligt att få reda på det på detta sätt. Ska jag behöva gå in på facebook hädanefter för att få reda på saker och ting?
Det är ju helt absurt! Vågar hon inte tala med mig om det eller?
Antagligen är det så det ligger till tror jag. Men med tanke på att hon vet att jag sitter jäkligt tight till ekonomiskt just nu så borde hon väl inse att hon kanske borde säga något, även om beslutet inte är definitivt vad som händer än. Genom att tiga blir det ju sällan bättre. Någon gång måste hon ju berätta och jag lovar, ju längre hon väntar desto värre lär det bli.
Suck o stön....o nu kom den där jädra pojkvännen innanför dörren, han som är gjord av manligaste...ehhhm....gummi?
Ja för inte fan är det stål!

Jaja...vilken knasdag detta visade sig bli då...tur att den innehöll några ljusglimtar i alla fall....o jag säger bara U2!!!!
Finns det något bättre, mer genomfantastiskt band med så utomordentligt välgörande sätt att använda sitt kändiskap på? :D
Fuck! Nu hör jag att de sitter i köket och äter. För fan...jag har börjat slipa köksbordet. Fattar de inte att man kanske inte bör använda det då? Jag tycker nog att det såg ganska oanvändbart ut i sitt nu befintliga skick, men tydligen inte. Det finns ju ingen skyddande yta kvar. Och för att vara sådana slarvrar som bara spiller och slabbar och inte vet hur man ens stavar till trasa så kan de fan sitta vid tvn. Use your head!
Upplagd av Liindapiinda kl. 20:32 0 kommentarer
Glad som blev låg...
Jag må gilla att vara självständig och fixa saker själv, men ibland blir det för mycket och jag orkar inte och önskar jag bara hade någon jag kunde ringa som utan problem kunde komma på stört. Poolia nästa?
Messade iaf Martin ändå tillslut, är det någon jag har tillit till så är det honom. Och mkt riktigt han skulle ringa senare när han slutat. En kille att lita på i vått å torrt det där!

Upplagd av Liindapiinda kl. 16:24 0 kommentarer
Bland trojaner och greker...
Ja nä, ingen historielektion här faktiskt. Utan jag har drabbats av ett elakt helvetes fucking virushelvete!!!!!!!!!!!!!
Fått en trojan på halsen som jag nu spenderat hur många timmar som helst med att ladda hem olika borttagningsprogram. Men inget får bort det. Suck!
Så är det någon som är duktig på sånt här? Tala då för fasen om för mig what to do...
Upptäckte ivf en fantastisk nyhet som tydligen totalt gått förbi min näsa, ovanligt?
MEN
Hold your horses...
den 31juli kommer U2 till Ullevi!!!!!!!!!!!!!!!!!
Gissa om jag kommer vara där...vad säger ni miss M och fröken (ge mig virus) K och för all del övriga. Ska ni mä?! =)
Upplagd av Liindapiinda kl. 08:51 1 kommentarer
måndag 9 mars 2009
Långfika...jatack!

Så slog man upp de blå för en stund sedan och efter att ha ruskat på huvudet fick jag klart för mig att ja, helgen är slut. Och jag ligger hemma en måndag morgon....suck! Ge mig något att göra för fan! Jag börjar tycka detta är evinnerligt trist. Har samlat den kraft o lugnat ned mig de där tio ton hektona jag behövde men nu räcker det. Give me something to do!
Eller också...hörrudu miss M, ta ditt spräckta revben o kom hit så vi kan ta en långfika i solen som faktiskt visar sig från himlen här idag....du o jag i Haga. Mmmmm...mumma!
Nä istället för jag hoppa i städtantsdräkten och sparka igång både dammsugare och tvättmaskin d för här vankas det städning. Fast först ska jag trycka i mig en macka med ägg.
Upplagd av Liindapiinda kl. 09:28 2 kommentarer
söndag 8 mars 2009
"Både banan och hallon i samma..."
Hehe...
Ja gissa vart jag fått det uttrycket ifrån ;)
Of course! Allas vår kära Mia och Klara när Gulletussan sitter hos hjärnskrynklaren och ska försöka svara på om det är mest kvinnor eller män hon umgås med. Så lite finkänslig som hon är (eehh?) vill hon itne rakt ut säga till psykologen att det är transor hon hänger med utan förklarar lite fint att ja de har ju "både bananer och hallon...i samma!". Så skön...fast jag tycker nog att de andra säsongerna varit snäppet vassare o bättre.
Har ont i rumpan idag...ajaj. Fötterna fick sig en ordentlig dos olivolja igår, aldrig testat förr men faktum är att det var helt fantastiskt ljuvligt! Jag kände skillnad på bara fem minutas. Så testa den som har trötta och torra fossingar. Men ja det värker lite här o var idag må jag säga, så hur jag ska kunna ta ut vissa (typ ALLA) moves imorron på kvällskursen ska ju bli kul att se. Kommer se ut som en stelopererad 80-åring som ser ut att göra någon slags morgongymnastik. Thats a sight for the sore eye yeah?
Skulle promenixat med ett shakegäng runt delsjön idag, men vädret var inte riktigt på vår sida utan snö o regn satte stopp för detta. Blev lite stillsammare aktivitet som passade mig ganska så ypperligt må jag säga; kortfilmshelg på stadsbiblioteket. Kortfilmerna visades under filmfestivalen, men jag råkade missa dem då jag hade arbetspass den kvällen. Men nu fick jag se de som ja
g faktiskt helst velat se....visst några skitkassa, någon som var lite för utlämnande av regissören men två som var superbra! Den ena, Rosenhill handlade om en stackars pensionär som blev satt på ålderdomshem. Hon har lite svårt att vänja sig vid detta och en natt när hon hör konstiga ljud upptäcker hon att personalen inte sysslar med helt ok buisness under nätterna.
Den andra, min personliga favvis, "Tennis är livet", har haft lite kontakt med regissören (som förövrigt råkar vara inte helt tokig att vila ögonen på ;)) och därför kändes det extra kul att få se hans film. Handlade om vardagstristess, sjukdomar och hur ett gemensamt intresse kan förena de mest olika individer. Berörde så man blev sådär varm inombords men samtidigt smärtsam.
Kvällen igår förresten...väldigt märklig.
Jag verkade bli hemma själv för en gångs skull så jag njöt i fulla drag av en tom lägenhet. Lagom till melodifestivalen skulle dra igång satte visst sötsug in så fick knalla ned till affären o köpa en påse bilar. När jag kom hem var dörren olåst. Suck!
Då var hon hemma...bara hon så tänkte det kunde kanske bli en trevlig kväll bara hon o jag kanske. Men nej...instängd på sitt rum, knäpptyst. Jag rörde mig lite i köket, gick in på mitt rum. Då smög (eller förlåt smög...tss...det kan hon inte ens stava till..här snackar vi elefantkliv) hon ut från sitt rum, snabbt in på toa, sen ut i köket o försvann sedan blixtsnabbt in på sitt rum igen. Inget "hej"eller något sånt...
Det är fasen pissdåligt! Jag blir sjukt irriterad alltså. Det gör ju inte min inställning till henne eller den där mesen till kille hon har bättre.
Melodifestivalen var mest trams och efter att ha hört lili och susie sjunga falskt i kör satte jag mig vid datorn istället o hookade upp med miss K som var hemma o höll sig i skinnet för en gångs skull ;) Vi satt sedan på Youtube halva natten o lyssnade på gammal musik från den ljuva ungdomen, eller ja det slutade ju med att hon blev helt kärlekskrank o lyssnade mest på massa "serenader" som framtida beundrare ska få stämma in i för henne. Ja så mitt i allt vårt lyssnande så ringde plötsligt luren, jag tänke "YES" här är man eftertraktad. Ehhhh....."hej det J, jo det är så att K ligger i sin säng o mår dåligt o kan inte ens ta sig upp ur den själv, kan du öppna och släppa in mig?"
VA?!
Ja då låg hon därinne i rummet o mådde kasst...
Men för faaaan! Om hon nu mår så dåligt o behöver hjälp. Då kan hon väl säga till mig som är hemma? Iofs jag är ju trots allt inte så mjuk o rar kanske som han...snarare rak o tydlig men faktiskt kan jag nog vara omtänksam...eller?Jäjä..skit samma, men det var bara så lustig situation. Han lät ju som om hon var döende. Men ja jag vet inte. Idag var de på fötter o hon utanför lägenheten innan jag knappt kommit ur pyjamasen så vad som var fel vet jag inte. O när jg kom hem ikväll så var hon inlåst på rummet igen.
Jag började fundera på om det är mitt fel att det blivit såhär konstig stämning. Försökte erinra mig om vad som kunnat utlösa detta. Men faktiskt, även om jag kan vara jävligt hård ibland och irritera mig löjligt mycket på detaljer, så ligger det nog inte i mina händer, ivf inte huvudsakligen. Utan det handlar om deras avskildhet mot omvärlden. Sedan de träffades för ett par månader sedan så har de gjort ALLT tillsammans och samtidigt sagt upp all bekantskap med vänner. När de är hemma så står de nästan på varandra, viskar så fort de är utanför hennes rum och skulle de sitta i vardagsrummet så markerar de ganska så tydligt med att detta är DERAS kväll. Och ärligt, jag har ingen lust o sitta med människor som inte kan sluta upp med att tala sjukt lent kärlekskurr på gränsen till babysnack eller som sitter o pussar o smackar hela tiden. FUCK OFF!
Hur kära man än må vara så får man väl för fasen behärska sig lite?Ja suck...jag vet inte. De får gärna flytta fortast möjligt för min del...trots att jag egentligen gillar K skarpt så vill jag inte bo med henne längre. Klarar inte av att se en människa totalförändras så utan att kunna göra något.
Hmm..det var ju hemskt vad livat detta blev nu då. Det är nog bäst jag hoppar i loppelådan nu tror jag.
Så får jag svara på miss M:s utmaning en annan dag ;) Och jag skänker en läkande tanke till dig som i all smidighet lyckades hosta dig till en spricka i revbenen (hur fan bär man sig åt??). Puss
Upplagd av Liindapiinda kl. 23:12 0 kommentarer






