Singelmamman Johanna söker man...

Igår mötte jag min andra gamla studietravhäst, miss metall, i stan för en fika. Vi har haft så mycket som rullat på att vi inte setts sedan min lilla dildofest i april. Men nu blev det både latte och kaka och två butiker. Efter det tröttnade vi snabbt och slöt upp med irländske pojken hennes som satt på Dubliners och drack öl. Var längesedan jag besökte stället nu och även om det är lite skamfilsbeklätt då det är ett "finlandsfärjeliknande" hak är det jäkligt soft. Människorna är trevliga och känner man någon från insidan som hennes irländske pojke som en gång jobbat där blir det ännu trevligare. Sen att han är duktig på att hela tiden se till att man aldrig hölls torrlagd är inte fel. Och då menar jag inte på det snyltiga sättet utan hans gentlemannamoves att aldrig beställa till sig själv utan att kolla med sitt sällskap först.
Iaf...vi snackade loss på uteserveringen för att sedan upptäcka att det var quiz på ovanvåningen och vi anslöt oss. Det blev snart gung under fötterna a´la riktig färjekänsla utan att ha någon närhet till böljande vatten (mer än i glas). För att värma upp Götlaborg inför kommande stora irländare hade veckans band siktat in sig på enbart U2 låtar. Vi siktade in oss på att stanna...

Rockade loss bäst vi kunde eller vi (jag) skrålade nog mest i kapp med en heterosexuell (dock misstänkt bi-) irländsk medelålders frisör.
Rätt som det var kan jag rapportera att ett alldeles fnurrigt burr uppenbarade sig i baren. Där stod plötsligt singelmamman Johanna från tv3:s dejtingprogram och hällde i sig rusdryck. Vid hennes sida var hennes syster som tydligen är en Dublinersstammis samt kille numro två som jag har för mig hon dumpade i programmet. Löjligt ung och bortkommen såg han ut. Inga pussar rapporterade men väl djupa samtal någon gång när hon inte nöjt poosade med yngre förmågor framför deras kameror.
Alltså tjejen har tio ton för mycket smink på sig. Jag mötte hennes blick ett par gånger och det såg varje gång ut som hon ville säga något. Jag vet inte...jag körde min vanliga dubliners stil med allsång och smajl upp till öronen. Kanske var hon avundsjuk på mitt genuina leende och undrade vart jag fått det ifrån? För hennes kändes då allt mest påklistrat. Inget ont om henne egentligen (hon är ju faktiskt frissa) men hon verkar hamnat lite offtrack...snöat in sig lite too much på singelträsket-"jag måste finna en kille". Fast vem är jag att döma? Hon kanske bara var ute och hade kul och mötte upp gammal fling för skojs skull. För vem har inte gjort det? Både en och tre gånger...