Solen lyser i skärgården...

Ja det låter nästan som jag skulle påbörjat en vacker saga eller novell...
...och nu när jag satte på Antony & the Johnsons på spootify så är det nästan att jag skulle kunna falla in i en vacker dimma av somrigt svammel (hmm...låter som jag redan gjort det kanske?).

Vaknade ovanligt tidigt imorse (dygnsrytmen fick sig en törn efter sena arbetsnätter på wow i helgen) och promenerade ned till ica för att köpa mjölk till kaffet. Disen låg som ett täcke över himlen innan jag steg in i affären men efter mjölkinköpet hade detta lättat och solens strålar lös upp en av de sista sommardagarna. Med den känslan i kroppen fanns det bara en sak att göra. Åka ut i skärgården!

Vrångö nästa...

Helt underbart fantastiskt. Om än liiiite kallt när jag åkte hem i seneftermiddagen. Imorron blir det till att åka ut igen. Det ska nämligen bli än härligare väder då...
Attans bara att jag inte kan hålla mun och nästan auktionera ut en plats bredvid mig på båten imorron. För snabb var grannen att svara och nu är det no turning back. Jag vill inte...men jag får la skylla mig själv.

O annars...jag skulle kunna skriva meterlånga romaner om allt som stått på. Förra veckan var det både kulturkalas och Way out West-jobb och dessförinnan bröllopsyra. Skulle kort kunna sammanfatta förra veckan som "sammanträffandenas vecka". Ja just det, jag har lyckats byta ut min granne (han som ska med ut på öarna imorron)...i dubbel bemärkelse!

hahahahahaha

Mer om det en annan gång.

Försökte förresten tänka på något positivt med att sommaren snart är till ända och hösten analkas. Jag kom på en sak. En väldigt jävligt sjukt bra sak.

Carro kommer snart hem och hälsar på!!!!!!!!!!!!! Saknar dig hjärtat...