Startskottet

I fredags genomförde jag den briljanta idé jag fick i torsdags förmiddag. Jag sprang startskottet i stan. Detta beslutade jag när jag stod innan för sjukhusväggarna och var taggad till tänderna. MÅnga sa att det var otroligt varmt ute och undrade om jag var så vettig i min tanke. Men jag avfärdade det kvickt, har jag bestämt mig så har jag.
När jag så steg utanför sjukhuset i fredags eftermiddag så förstod jag att de inte överdrivet. Hjälp va varmt det var! Och det blev knappast bättre av att det hotfullt började mullra så smått när jag steg ur bilen och traskade ned till efteranmälan i Tivoliparken. Efter att jag betalat och nålade på nummerlappen öppnade sig himlen. Ösregn, åska och blixtar bara braaaaakade loss!

Härligt!
DÅ började smått ångra att jag varit så envis. MEn lagom till uppvärmningen satte igång kom solen tillbaka och regn och åska förflyttade sig vidare. Så loppet genomfördes utan problem...eller ja det var ta mig tusan så jäkla varmt att jag höll på att krevera. Fasen va tungt det var! Så när jag väl trillade i mål var jag dyngsur, men inte av regn utan svett.

Jag och en kille vi verkade hålla samma tempo (tävlade om att komma sist typ) och turades om att ömsom springa förbi den ena av oss och ömsom bli omsprungen. Så de sista 500m gled jag upp längs hans sida och skrek trots utmattning "NU KÖÖÖÖÖR VIIIII!" Då ökade han och höll sig troget vid min sida genom stadens gator och torg. När det var 50m kvar och vi siktade mål var han vänlig nog att returnera gesten och skrek "NU ÖÖÖÖKAR VIIIII!" Då undrade jag...var det inte det vi gjorde innan? Och plötsligt var han försvunnen! Jag provade att lägga i en högre växel men jag hade nog fasen redan nått taket så jag fick helt enkelt finna mig att gå i mål bakom honom...halvdöd, helsvettig men jävligt glad!

Sen kom min kära väskhållare och började genast snacka om att köpa langos...puh! Men tack för att du var med mig sötnos...

Resultat: 34:34 min (snigelfart AB men så var det varmt. Sprang blodomloppet på 32:13)