Vaknade till piskande regn imorse och undrade än en gång vad jag gett mig in på att betala för. Springa som en tok bland massa kvinnor och göra detta i möjligt ösregn för att bli pissblöt och iskall.
Meeeen.
Smhi fick rätt...solen kom lagom till eftermiddagen och bjöd på finfint väder även om det var något kyligare än förra veckans sommarbölja. Allergipillerna verkade ha kickat in fint och inte ens en dags visslande i en gympasal på skogstokiga ungar tyngde humöret. Totalt toppad!
Vårruset var fantastiskt...
Även om jag stundtals svor över irriterande damer som tvunget skulle gå fem i bredd och därmed barridikera vägen för oss som faktiskt ville ta det långa benet före det korta och få upp flåset något. En dam blev jag nästan så irriterad på att jag kände för att "lätt" stöta till henne när jag sprang förbi. Vill man gå o prata kan man ju det men då passar väl ändå två och två bättre? Det är ju inget kafferepslopp.
Efter tre kilometer började det sega ordentligt i benen och med pustande promenerande damer som skapade en labyrint att ta sig fram igenom var det svårt att periodvis bibehålla tempot. En halvsvag joggare som jag vill helst ha fri bana och så lite störmoment som möjligt för att inte lockas att sätta mig i gräset och pilla naveln. Vid "dödsstötsbacken" tillät jag mig själv promenera en bit och när jag sedan närmade mig sista kilometern försökte jag plocka fram extrakrafterna för att köra slut på mig. Det gick fasen snabbt för plötsligt mitt i ingenstans var mållinjen och jag lyckades ta mig tusan spurta ganska ordentligt. Blev nästan sur över att jag hade så mkt krafter kvar och inte utnyttjat dem innan.
Känslan efter var helt sagolik! Stolt att jag genomfört det. Att än en gång ha segrat över mig själv och att det faktiskt gick väldigt bra. Tog mig runt på en helt ok tid på inte lite drygt 25 min (saknade tidtagarur). Min första tanke var: "jag vill göra det igen, jag vill springa mer..."
Sjukt!
Men så imorron är jag förste man att höra om jag kan få snirkla mig in på en plats i skolans lag till blodomloppet som ska gå om nån vecka. Och till dess ska jag ta mig tusan också köpa mig sådana där schyssta löpartajts som jag provade häromdan. Damn it va snabbt det kommer gå :P
Meeeen.
Smhi fick rätt...solen kom lagom till eftermiddagen och bjöd på finfint väder även om det var något kyligare än förra veckans sommarbölja. Allergipillerna verkade ha kickat in fint och inte ens en dags visslande i en gympasal på skogstokiga ungar tyngde humöret. Totalt toppad!
Vårruset var fantastiskt...
Även om jag stundtals svor över irriterande damer som tvunget skulle gå fem i bredd och därmed barridikera vägen för oss som faktiskt ville ta det långa benet före det korta och få upp flåset något. En dam blev jag nästan så irriterad på att jag kände för att "lätt" stöta till henne när jag sprang förbi. Vill man gå o prata kan man ju det men då passar väl ändå två och två bättre? Det är ju inget kafferepslopp.
Efter tre kilometer började det sega ordentligt i benen och med pustande promenerande damer som skapade en labyrint att ta sig fram igenom var det svårt att periodvis bibehålla tempot. En halvsvag joggare som jag vill helst ha fri bana och så lite störmoment som möjligt för att inte lockas att sätta mig i gräset och pilla naveln. Vid "dödsstötsbacken" tillät jag mig själv promenera en bit och när jag sedan närmade mig sista kilometern försökte jag plocka fram extrakrafterna för att köra slut på mig. Det gick fasen snabbt för plötsligt mitt i ingenstans var mållinjen och jag lyckades ta mig tusan spurta ganska ordentligt. Blev nästan sur över att jag hade så mkt krafter kvar och inte utnyttjat dem innan.
Känslan efter var helt sagolik! Stolt att jag genomfört det. Att än en gång ha segrat över mig själv och att det faktiskt gick väldigt bra. Tog mig runt på en helt ok tid på inte lite drygt 25 min (saknade tidtagarur). Min första tanke var: "jag vill göra det igen, jag vill springa mer..."
Sjukt!
Men så imorron är jag förste man att höra om jag kan få snirkla mig in på en plats i skolans lag till blodomloppet som ska gå om nån vecka. Och till dess ska jag ta mig tusan också köpa mig sådana där schyssta löpartajts som jag provade häromdan. Damn it va snabbt det kommer gå :P
1 kommentarer:
jag är grymt imponerad! så stolt över mitt smultron.
jobbfesten blev en succe, 13 tappra själar som gjorde en blöööööt kväll.
när kommer du hem darling?
Skicka en kommentar