Har förresten hela helgen brottats med flashbacks från Linustiden. Visst det är nu tre år sedan och bearbetat men ändå inte begravet. Jag kan fortfarande känna sorg över vad han fick mig göra och känna.
I fredags fyllde han år. Sjätte november. Det var också den dagen vi träffades på. Och den dagen jag insåg att detta kommer inte att gå mycket längre. Den dagen för tre år sedan hade vi beträmt oss för att fira honom med hans och min familj på kvällen. Vanlig vardagskväll. Jag hade fixat med fika och lite annat halvmatigt. Jag hade länge funderat på vad jag skulle ge honom och eftersom han själv hade svårt att komma på något mer än en grå hood så gick jag i flera veckor på stan och letade. En grå hood hade han ju redan och jag hittade ingen i stan som jag tyckte var snyggare än de han hade. Men så trillade jag över en supersnygg randig lite rockig skjorta med en liten dödsskalle på fickan (han var helt inne på det där med dödsskallar då) som jag kände var som klippt och skuren för honom. Done! Jag köpte den trots den var lite dyr.
På kvällen när han kom hem från skolan och jag stod och förberedde för kalaset fick han sin present. När han öppnade den var han på gott humör. När han fick se den blev han tveksam men fortfarande väldigt positiv. Men så provade han den. Då han är ganska så muskulös om ryggen så var den aningen för tajt. Typiskt!
Han blev alldeles vansinnig. Skällde ut mig som om jag inget var värd (som vanligt) och fattade inte hur jag kunde vara så dum att jag köpte något han inte önskat när han sagt att han ville ha en hood. Varför kunde jag inte bara göra som han sa och köpa det?
Jag försökte förklara att jag ville överraska och att jag tyckte att skjortan var precis hans stil. Sedan att den inte passade var liksom inte meningen. Men det brydde han sig inte om. Sååå arg han var! Slängde med skjortan, kastade med saker i köket och sa att han sket i kalaset och att han tänkte sticka ut. I denna stund visste jag att mina föräldrar satt i bilen på väg till oss.
Fan va dåligt jag mådde.
Jag lyckades tala honom till rätta och få honom att lugna ned sig och stanna hemma. Kalaset blev av men någon gemytlig stämning infann sig inte direkt. Konstigt! Det värsta var att se honom smila upp sig och smöra för min mormor den kvällen. Huh!
Min moster håller just nu på att separera från en lika otäck man, fast hennes gubbe verkar vara ännu jävligare och att de har hus tillsammans utan att vara gifta verkar han utnyttja så pass att han gör allt han kan för att få henne barskrapad och än mer förstörd. Jag fattar inte hur sådana personer är funtade i skallen? Jag blev så arg när jag fick höra hur han betett sig att jag direkt ville åka dit och ge honom en sån omgång att han inte kunde resa sig på en vecka. Eller ja...kanske skicka pappa på honom.
I fredags fyllde han år. Sjätte november. Det var också den dagen vi träffades på. Och den dagen jag insåg att detta kommer inte att gå mycket längre. Den dagen för tre år sedan hade vi beträmt oss för att fira honom med hans och min familj på kvällen. Vanlig vardagskväll. Jag hade fixat med fika och lite annat halvmatigt. Jag hade länge funderat på vad jag skulle ge honom och eftersom han själv hade svårt att komma på något mer än en grå hood så gick jag i flera veckor på stan och letade. En grå hood hade han ju redan och jag hittade ingen i stan som jag tyckte var snyggare än de han hade. Men så trillade jag över en supersnygg randig lite rockig skjorta med en liten dödsskalle på fickan (han var helt inne på det där med dödsskallar då) som jag kände var som klippt och skuren för honom. Done! Jag köpte den trots den var lite dyr.
På kvällen när han kom hem från skolan och jag stod och förberedde för kalaset fick han sin present. När han öppnade den var han på gott humör. När han fick se den blev han tveksam men fortfarande väldigt positiv. Men så provade han den. Då han är ganska så muskulös om ryggen så var den aningen för tajt. Typiskt!
Han blev alldeles vansinnig. Skällde ut mig som om jag inget var värd (som vanligt) och fattade inte hur jag kunde vara så dum att jag köpte något han inte önskat när han sagt att han ville ha en hood. Varför kunde jag inte bara göra som han sa och köpa det?
Jag försökte förklara att jag ville överraska och att jag tyckte att skjortan var precis hans stil. Sedan att den inte passade var liksom inte meningen. Men det brydde han sig inte om. Sååå arg han var! Slängde med skjortan, kastade med saker i köket och sa att han sket i kalaset och att han tänkte sticka ut. I denna stund visste jag att mina föräldrar satt i bilen på väg till oss.
Fan va dåligt jag mådde.
Jag lyckades tala honom till rätta och få honom att lugna ned sig och stanna hemma. Kalaset blev av men någon gemytlig stämning infann sig inte direkt. Konstigt! Det värsta var att se honom smila upp sig och smöra för min mormor den kvällen. Huh!
Min moster håller just nu på att separera från en lika otäck man, fast hennes gubbe verkar vara ännu jävligare och att de har hus tillsammans utan att vara gifta verkar han utnyttja så pass att han gör allt han kan för att få henne barskrapad och än mer förstörd. Jag fattar inte hur sådana personer är funtade i skallen? Jag blev så arg när jag fick höra hur han betett sig att jag direkt ville åka dit och ge honom en sån omgång att han inte kunde resa sig på en vecka. Eller ja...kanske skicka pappa på honom.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar