Glad som blev låg...

Var på en trevlig fika på stan. Promenerade i solen (som nu försvann) och vårkänslorna kändes nära. Så kom jag hem, fick fina uppmuntrande mess medan jag försökte ta mig an min infekterade dator. Insåg att jag fixar inte riktigt detta själv....jaha så vad göra? Första tanken är ju att få tag i någon som kan hjälpa. Martin såklart! Men så är det inte lätt att göra det via telefon och ja han bor ju faktiskt i Halmstad så inte ens i närheten av att bara kunna svänga inom. Suck! Sedan har jag ju en annan polare på plats i gbg som jag vet är lite halvhaj (eller kanske helhaj, vad vet jag?) på datorer, han kan kanske kunde hjälpa till. Han har ju till och med möjligheten att göra det i direkt fysisk närvaro till datorn. Men ja, vårt förflutna - vilket egentligen inte finns - komplicerar tydligen det hela och jag kan inte mycket hjälp få. Suck!

Jag må gilla att vara självständig och fixa saker själv, men ibland blir det för mycket och jag orkar inte och önskar jag bara hade någon jag kunde ringa som utan problem kunde komma på stört. Poolia nästa?

Messade iaf Martin ändå tillslut, är det någon jag har tillit till så är det honom. Och mkt riktigt han skulle ringa senare när han slutat. En kille att lita på i vått å torrt det där!