Jag blev förbannad idag, igen...eller det var nog igår jag upptäckte det. Men fortfarande har hon inte sagt något.
Yep this is about my "kompis" som jag delar lägenheten med.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade upp till Göteborg i höstas och vi hamnade i samma lägenhet. Vi började hänga mer och mer och trivdes i varandras sällskap. Så när vi fick reda på att vi inte kunna bo kvar så länge i lägenheten så lyckades vi efter många om och men hitta något nytt. Eller det var hon som hittade en trea och frågade mig om jag kunde tänka mig dela den med henne. Så vi tittade på den, efter många om och men blev vi som "par" godkända av kvinnan som skulle hyra ut och därmed skrevs det kontrakt med både henne och stea fastigheter att vi skulle bo här i andra hand tills oktober. VI skulle bo här tills dess...japp. Så var det tänkt, och glöm icke, detta var hennes ursprungliga förslag.
Men så plötsligt när pojkvännen hennes för två veckor sedan flyttade till sin nya lägenhet efter två dagar inte trivdes. Så verkade hon inte se någon annan lösning än att söka något som de kunde dela. Så utan att berätta dessa tankar för mig började hon ringa runt o kolla o söka och greja. Inte förräns en eftermiddag kräkte hon ur sig hur illa bostadsmarknaden var i gbg och hur trist det var.
Jag bara ehhh...va?! Tänkte vi bor väl jäkligt bra här? Vi var ju båda eld och lågor när vi fick lägenheten och efter inflytt överens om att det var supernice område det här.
Så ja, jag blev minst sagt paff den där eftermiddagen. Hon lyckades också hiva ur sig något om att denna lägenheten hade ju varit perfekt för dem två att dela, alltså mellan raderna, kan du flytta NU?!
As if säger jag...hon har nog märkt att hon mött sin överman och hon vet också att jag sällan ger upp om jag vill något. Även om hon också är lite åt det hållet så är jag nog mer enträgen än hon någonsin kommer bli så att få ut mig härifrån kommer inte bli lätt.
Tre dagar senare (under dessa dagar tror jag vår konversation bestod av hej och hej då till varandra) hasplade hon ur sig att efter att ha klagat på boplats hade hon nu blivit erbjuden en lägenhet som de skulle titta på. Och att hon, även om hon inte gillade området, antagligen skulle ta den. I tisdags för precis en vecka sedan tittade de på den. Den var superfin och bra hyra samt tillräckligt stor för dem att dela.
Så hon skulle senast den 10 mars tacka ja. Vad jag förstod mellanraderna så var hon alltså nummer ett i kön. Men hon poängerade också att hon skulle ta dagarna fram till dess till att fundera. Hon har ju då sökt jobb på annan ort och går även och väntar på besked om detta.
I måndags såg jag på facebook att hon ändrat i sin newsfed:
Yep this is about my "kompis" som jag delar lägenheten med.
Vi lärde känna varandra när jag flyttade upp till Göteborg i höstas och vi hamnade i samma lägenhet. Vi började hänga mer och mer och trivdes i varandras sällskap. Så när vi fick reda på att vi inte kunna bo kvar så länge i lägenheten så lyckades vi efter många om och men hitta något nytt. Eller det var hon som hittade en trea och frågade mig om jag kunde tänka mig dela den med henne. Så vi tittade på den, efter många om och men blev vi som "par" godkända av kvinnan som skulle hyra ut och därmed skrevs det kontrakt med både henne och stea fastigheter att vi skulle bo här i andra hand tills oktober. VI skulle bo här tills dess...japp. Så var det tänkt, och glöm icke, detta var hennes ursprungliga förslag.
Men så plötsligt när pojkvännen hennes för två veckor sedan flyttade till sin nya lägenhet efter två dagar inte trivdes. Så verkade hon inte se någon annan lösning än att söka något som de kunde dela. Så utan att berätta dessa tankar för mig började hon ringa runt o kolla o söka och greja. Inte förräns en eftermiddag kräkte hon ur sig hur illa bostadsmarknaden var i gbg och hur trist det var.
Jag bara ehhh...va?! Tänkte vi bor väl jäkligt bra här? Vi var ju båda eld och lågor när vi fick lägenheten och efter inflytt överens om att det var supernice område det här.
Så ja, jag blev minst sagt paff den där eftermiddagen. Hon lyckades också hiva ur sig något om att denna lägenheten hade ju varit perfekt för dem två att dela, alltså mellan raderna, kan du flytta NU?!
As if säger jag...hon har nog märkt att hon mött sin överman och hon vet också att jag sällan ger upp om jag vill något. Även om hon också är lite åt det hållet så är jag nog mer enträgen än hon någonsin kommer bli så att få ut mig härifrån kommer inte bli lätt.
Tre dagar senare (under dessa dagar tror jag vår konversation bestod av hej och hej då till varandra) hasplade hon ur sig att efter att ha klagat på boplats hade hon nu blivit erbjuden en lägenhet som de skulle titta på. Och att hon, även om hon inte gillade området, antagligen skulle ta den. I tisdags för precis en vecka sedan tittade de på den. Den var superfin och bra hyra samt tillräckligt stor för dem att dela.
Så hon skulle senast den 10 mars tacka ja. Vad jag förstod mellanraderna så var hon alltså nummer ett i kön. Men hon poängerade också att hon skulle ta dagarna fram till dess till att fundera. Hon har ju då sökt jobb på annan ort och går även och väntar på besked om detta.
I måndags såg jag på facebook att hon ändrat i sin newsfed:
"Kombo-lalala.....vet var hon ska bo, om hon ska bo i Göteborg!"
Ja så det kändes verkligen alldeles förträffligt att få reda på det på detta sätt. Ska jag behöva gå in på facebook hädanefter för att få reda på saker och ting?
Det är ju helt absurt! Vågar hon inte tala med mig om det eller?
Antagligen är det så det ligger till tror jag. Men med tanke på att hon vet att jag sitter jäkligt tight till ekonomiskt just nu så borde hon väl inse att hon kanske borde säga något, även om beslutet inte är definitivt vad som händer än. Genom att tiga blir det ju sällan bättre. Någon gång måste hon ju berätta och jag lovar, ju längre hon väntar desto värre lär det bli.
Suck o stön....o nu kom den där jädra pojkvännen innanför dörren, han som är gjord av manligaste...ehhhm....gummi?
Ja för inte fan är det stål!
Jaja...vilken knasdag detta visade sig bli då...tur att den innehöll några ljusglimtar i alla fall....o jag säger bara U2!!!!
Finns det något bättre, mer genomfantastiskt band med så utomordentligt välgörande sätt att använda sitt kändiskap på? :D
Fuck! Nu hör jag att de sitter i köket och äter. För fan...jag har börjat slipa köksbordet. Fattar de inte att man kanske inte bör använda det då? Jag tycker nog att det såg ganska oanvändbart ut i sitt nu befintliga skick, men tydligen inte. Det finns ju ingen skyddande yta kvar. Och för att vara sådana slarvrar som bara spiller och slabbar och inte vet hur man ens stavar till trasa så kan de fan sitta vid tvn. Use your head!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar