"Både banan och hallon i samma..."

Hehe...
Ja gissa vart jag fått det uttrycket ifrån ;)

Of course! Allas vår kära Mia och Klara när Gulletussan sitter hos hjärnskrynklaren och ska försöka svara på om det är mest kvinnor eller män hon umgås med. Så lite finkänslig som hon är (eehh?) vill hon itne rakt ut säga till psykologen att det är transor hon hänger med utan förklarar lite fint att ja de har ju "både bananer och hallon...i samma!". Så skön...fast jag tycker nog att de andra säsongerna varit snäppet vassare o bättre.

Har ont i rumpan idag...ajaj. Fötterna fick sig en ordentlig dos olivolja igår, aldrig testat förr men faktum är att det var helt fantastiskt ljuvligt! Jag kände skillnad på bara fem minutas. Så testa den som har trötta och torra fossingar. Men ja det värker lite här o var idag må jag säga, så hur jag ska kunna ta ut vissa (typ ALLA) moves imorron på kvällskursen ska ju bli kul att se. Kommer se ut som en stelopererad 80-åring som ser ut att göra någon slags morgongymnastik. Thats a sight for the sore eye yeah?

Skulle promenixat med ett shakegäng runt delsjön idag, men vädret var inte riktigt på vår sida utan snö o regn satte stopp för detta. Blev lite stillsammare aktivitet som passade mig ganska så ypperligt må jag säga; kortfilmshelg på stadsbiblioteket. Kortfilmerna visades under filmfestivalen, men jag råkade missa dem då jag hade arbetspass den kvällen. Men nu fick jag se de som jag faktiskt helst velat se....visst några skitkassa, någon som var lite för utlämnande av regissören men två som var superbra! Den ena, Rosenhill handlade om en stackars pensionär som blev satt på ålderdomshem. Hon har lite svårt att vänja sig vid detta och en natt när hon hör konstiga ljud upptäcker hon att personalen inte sysslar med helt ok buisness under nätterna.
Den andra, min personliga favvis, "Tennis är livet", har haft lite kontakt med regissören (som förövrigt råkar vara inte helt tokig att vila ögonen på ;)) och därför kändes det extra kul att få se hans film. Handlade om vardagstristess, sjukdomar och hur ett gemensamt intresse kan förena de mest olika individer. Berörde så man blev sådär varm inombords men samtidigt smärtsam.

Kvällen igår förresten...väldigt märklig.
Jag verkade bli hemma själv för en gångs skull så jag njöt i fulla drag av en tom lägenhet. Lagom till melodifestivalen skulle dra igång satte visst sötsug in så fick knalla ned till affären o köpa en påse bilar. När jag kom hem var dörren olåst. Suck!
Då var hon hemma...bara hon så tänkte det kunde kanske bli en trevlig kväll bara hon o jag kanske. Men nej...instängd på sitt rum, knäpptyst. Jag rörde mig lite i köket, gick in på mitt rum. Då smög (eller förlåt smög...tss...det kan hon inte ens stava till..här snackar vi elefantkliv) hon ut från sitt rum, snabbt in på toa, sen ut i köket o försvann sedan blixtsnabbt in på sitt rum igen. Inget "hej"eller något sånt...
Det är fasen pissdåligt! Jag blir sjukt irriterad alltså. Det gör ju inte min inställning till henne eller den där mesen till kille hon har bättre.
Melodifestivalen var mest trams och efter att ha hört lili och susie sjunga falskt i kör satte jag mig vid datorn istället o hookade upp med miss K som var hemma o höll sig i skinnet för en gångs skull ;) Vi satt sedan på Youtube halva natten o lyssnade på gammal musik från den ljuva ungdomen, eller ja det slutade ju med att hon blev helt kärlekskrank o lyssnade mest på massa "serenader" som framtida beundrare ska få stämma in i för henne. Ja så mitt i allt vårt lyssnande så ringde plötsligt luren, jag tänke "YES" här är man eftertraktad. Ehhhh....."hej det J, jo det är så att K ligger i sin säng o mår dåligt o kan inte ens ta sig upp ur den själv, kan du öppna och släppa in mig?"
VA?!
Ja då låg hon därinne i rummet o mådde kasst...
Men för faaaan! Om hon nu mår så dåligt o behöver hjälp. Då kan hon väl säga till mig som är hemma? Iofs jag är ju trots allt inte så mjuk o rar kanske som han...snarare rak o tydlig men faktiskt kan jag nog vara omtänksam...eller?Jäjä..skit samma, men det var bara så lustig situation. Han lät ju som om hon var döende. Men ja jag vet inte. Idag var de på fötter o hon utanför lägenheten innan jag knappt kommit ur pyjamasen så vad som var fel vet jag inte. O när jg kom hem ikväll så var hon inlåst på rummet igen.

Jag började fundera på om det är mitt fel att det blivit såhär konstig stämning. Försökte erinra mig om vad som kunnat utlösa detta. Men faktiskt, även om jag kan vara jävligt hård ibland och irritera mig löjligt mycket på detaljer, så ligger det nog inte i mina händer, ivf inte huvudsakligen. Utan det handlar om deras avskildhet mot omvärlden. Sedan de träffades för ett par månader sedan så har de gjort ALLT tillsammans och samtidigt sagt upp all bekantskap med vänner. När de är hemma så står de nästan på varandra, viskar så fort de är utanför hennes rum och skulle de sitta i vardagsrummet så markerar de ganska så tydligt med att detta är DERAS kväll. Och ärligt, jag har ingen lust o sitta med människor som inte kan sluta upp med att tala sjukt lent kärlekskurr på gränsen till babysnack eller som sitter o pussar o smackar hela tiden. FUCK OFF!
Hur kära man än må vara så får man väl för fasen behärska sig lite?Ja suck...jag vet inte. De får gärna flytta fortast möjligt för min del...trots att jag egentligen gillar K skarpt så vill jag inte bo med henne längre. Klarar inte av att se en människa totalförändras så utan att kunna göra något.

Hmm..det var ju hemskt vad livat detta blev nu då. Det är nog bäst jag hoppar i loppelådan nu tror jag.
Så får jag svara på miss M:s utmaning en annan dag ;) Och jag skänker en läkande tanke till dig som i all smidighet lyckades hosta dig till en spricka i revbenen (hur fan bär man sig åt??). Puss