Underbara hatade skola

Usch vilken påfrestande dag...
Blev inringd imorse att vicka för en av NO-lärarna. Hon hade legat och kräkts hela natten så det var bara för mig att hoppa i kläderna och bege mig till en dag fylld av biologi och matte. Med psyket märkt av sömnbrist och pms som yttrade sig mest i sånt där molande ryggont kände jag mig snabbt ganska så avtacklad. Första lektionerna var softa och matten med min fina gamla nia blev ett kärt återseende.
Men så skulle jag ha en årskurs sjua i kemi som sista lektion. Denna klass är vida känd för att bara bli jobbigare och jobbigare. Deras ena mentor bekände under en after work för någon vecka sedan att han blivit så förbannad en dag att han kastat katedern i whiteboarden. Och han är fd militär och har sjukt mkt pondus och respekt. Huhga!

Så kommer en annan liten ung brud in i en NO-sal fylld av huliganer som sitter på höga stolar vid höga bord och plötsligt krymper min stolta längd ett par centimeter till.
Stålsatte mig och körde på men det dröjde ungefär....hmm...ja gott och väl 30 sekunder innan helvetet bröt ut. Nosiga näbbiga unghelveten som skrek, stönade, slog i bänken och tramsade. Jag försökte ignorera, eller rättare sagt mest titta på dem undrande. Enligt min lärarfilosofi fungerar inget hispigt skrikande och fingerpekande utan det triggar snarare än mer.
MEN
Killarna vägrade lägga av. Tillsägelserna började hagla, trevliga lugna men tillslut pallade jag inte mer o sa till dem att gå ut. Vägran!
Vad gör man med 14 åriga snorungar som vägrar lämna klassrummet, vägrar hålla käft och vid varje tilltal bara sitter och säger emot och nosar sig. VAD GÖR MAN?!
Tillslut fick jag nog....jag brukar tåla stök och bök i klassrummen men detta var utan dess like....så jag gick för att hämta rektorn. Detta fattade tydligen ungarna varpå de stack ut kvickare än kvickast. Jag vände då på klacken och återvände till klassrummet och låste dörren. SUCKERS! :P hehe
Försökte fortsätta lektionen men efter ett par minuter började odågorna som nu var utelåsta möblera om i korridoren, dvs dra soffor och bord fram och tillbaka för att sedan sätta för dörren så att vi inte skulle kunna komma ut.
De är så roliga de små liven...suck!
Vi lyckades ta oss igenom lektionen, någon gång smet de in igen efter att jag var och kopierade saknade stenciler, mentorn gick förbi och röjde men föga hjälpte någon längre stund.
Jäjä...trött blev jag efteråt men ändå inte sååå farligt jobbigt. Jag vet att dessa pojkar har vissa problem/diagnoser och att de jävlas mest bara för att jag var vikarie. Direkt efter lektionen kunde de snacka med mig som om inget hänt om allmänna saker. Hmm..hur fungerar de egentligen?

Efter AW:n i fredagsnatt stötte jag på en av mina gamla sjuor med en starköl i handen. Han var dimmigt berusad men så pass ok att han kunde ta hand om sig själv. Han var på väg till sin flickvän sa han. Tre starköl hade han fått i sig...
Det var med vemod i hjärtat jag lämnade honom när min buss kom. Så otroligt påfrestande och jobbigt att se honom i en sådan situation. Han är ju bara 13 år! Berättade detta för hans mentor idag och talade även om för honom att jag berättat. Gjorde inte det för att skvallra utan av oro då jag vet att han haft en tuff tid bakom sig och tydligen har det fortfarande inte löst sig. Jag är den enda läraren som har vetskap om detta och kände mig tvungen att berätta så att mentorerna kan hålla koll. Det blev endel småsamtal med eleven under dagen, han sökte upp mig och ville prata. Inte för att han var arg utan verkade faktiskt lättad. Han förstod min oro men var samtidigt själv orolig över vad för konsekvenser det kunde få för hans redan lite jobbiga situation. Hjälpte honom att reda ut bäst jag kunde och lugna honom och lyssna. Denna skolans nästan coolaste kille som kunde reagerat med att dissa mig och bli asförbannad var istället glad och gav mig till och med en kram inför de andra tuffa grabbarna på skolan. Jag skulle kunnat börja lipa där och då...